För tredje gången den här sommaren har Gullringens GoIF haft inbrott på sin anläggning. "Det här tar musten ur oss", säger ordförande Jessica Eriksson. Bilden är ett montage. Foto: Arkiv/Stefan Härnström
I maj hade Gullringens GoIF påhälsning för första gången. I början av juli var det dags igen. Nu har det skett en tredje gång. I måndags morse upptäckte man ett nytt inbrott på sin anläggning Gullemon.
– Man vet inte vad man ska säga längre. Tillvägagångssättet är likadant som tidigare. De tar sig in genom en yttervägg och öppnar sedan porten inifrån. Låset sågas upp med en vinkelslip eller något. Vi har klass fyra-lås som man ska ha, men det hjälper inte, säger klubbens ordförande Jessica Eriksson.
Vid alla tre tillfällen har tjuven eller tjuvarna kommit över en åkgräsklippare.
– Det här var en lånad sådan. Den första var verkligen fin och värdefull. Övriga har varit mindre varianter, men ändå dugliga och haft en funktion. Vi har offerter ute för en ny, men har inte köpt någon ännu. Vi har funderat på robot i flera år och det kanske är dags att investera i en sådan.
Ingenting på försäkringen
Det totala värdet Gullringen har förlorat närmar sig 300 000 kronor. Tillbaka på försäkringen får man ingenting.
– Vi har inte haft dem trafik- eller halvförsäkrade. Vi hade ett tillägg i vår hemförsäkring som vi trodde räckte för alla maskiner, men det gjorde det inte. Nu finns i alla fall inte mer att hämta och vi ställer inte in något förrän vi åtgärdat förvaring någon annanstans.
Föreningen diskuterar förstås åtgärder för att göra stället mer inbrottssäkert.
– Vi behöver säkra upp läktarbyggnaden eftersom vi förvarat värdefulla saker där helt enkelt. Vi har funderat på larm och övervakning såklart. Det är tråkigt, men så här kan det inte fortsätta och vi måste gå åt det hållet tyvärr.
"Tar all must ur oss"
GoIF har till och med diskuterat att själva övervaka nattetid.
– Men vad ska en privatperson göra? Man kan ju sätta på helljuset, men det känns inte helt bra. Anläggningen ligger ju rätt ödsligt och det finns ingen granne med uppsikt.
Tror ni att det är lokala förmågor?
– Det känns ju lite skumt med tre gånger. Man måste ha koll på att det finns något där. Eller så tänker man att nu har de haft några månader på sig att skaffa en ny maskin. Det är olustigt och framför allt väldigt tråkigt. Vi vill ju ägna vår ideella kraft och ork till att utveckla verksamheten. Nu får vi bara lägga tid och energi på polisanmälningar och dialoger med försäkringsbolag. Vi vill ha en fin fotbollsplan, men det är svårt när man inte får ha gräsklipparna ifred. Det här tar all must ur oss känner jag. Det är inget roligt längre.