Sommaren 2002 var Mats Genfors första i Vimmerby och på Astrid Lindgrens Värld. Därefter har han blivit ett närmast fast inslag i två decennier i parken. 2012 blev Mats anställd på företaget.
Tillsammans med Jens Söderhäll är han den skådespelare med flest säsonger i ryggen.
– Jag hade uppehåll en sommar. Då åkte jag till Norrköping och spelade sommarteater där – Ronja Rövardotter, berättar Mats Genfors.
Men efter tolv år som fastanställd blev Mats Genfors, som är föräldraledig, inkallad på kontoret i slutet av maj i år. Han fick då veta att han blivit uppsagd från sin tjänst. De centrala förhandlingarna var redan avklarade och accepterade från hans fackförbund. Uppsägningen presenterades utan något varsel.
– Jag blev uppsagd på grund av en omorganisation som teateravdelningen gör. Den var inte allmänt känd på teateravdelningen, utan har skett på central nivå. Förklaringen jag har fått är att omorganisationen är så omfattande och berör så många att man inte ville att det skulle läcka.
Det gör mest ont
Just den delen om att det inte kom något varsel är det som gör mest ont för Mats Genfors.
– Jag hade haft en annan förhandlingsmöjlighet om jag känt till det. Det finns saker som mitt fackförbund inte har vetat på sin sida av förhandlingen.
Tycker du att företaget kunde skött det snyggare?
– Jag förstår det arbetsrättsmässiga i uppsägningen och jag förstår omstruktureringen, men hade önskat ett varsel även om jag blivit uppsagd ändå.
Hade du känt att du fått mer tid att förlika dig med det då?
– Ja, det hade varit chockartat ändå. Det här är ett företag med en teater som snittar en halv miljon besökare och som går bra. Väldigt bra till och med. Då är det svårt att inte ta det personligt, även om man säger att det inte är personligt. Det finns ett oförstående från min sida och vi är inte riktigt överens på det sättet. Jag respekterar och accepterar, men det har inte känts helt skönt. Sådant rinner väl av och jag har kollegor som varit i samma sits som försöker peppa mig, att det här kanske är ett bra steg och att jag borde bestämt mig för det här tidigare. Det litar jag på, men det känns inte så. Jag upplever det jag upplever här och nu. Det är i alla fall den typ av person jag är. I scenkonsten är man mycket här och nu.
Stockholm framåt
Numera är han skriven och bosatt i Farsta. Att han skulle ha varit kvar på sin anställning fram tills pensionen tror han inte. Men att inte själv få bestämma när kapitlet är avslutat är något som svider, medger han.
Ett skäl till att han fick sin fastanställning var alla mässor som skedde utanför ALV:s säsong.
– Vi åkte på massor av mässor. Det var Danmark, Tyskland, Finland, Norge och Holland. För att slippa kalla in folk till de här mässorna, så fanns det möjlighet till en deltidsanställning utanför säsongen. Detta för att säkra kvaliteten i det. Ett fast jobb är otroligt ovanligt i den här branschen och det har framför allt varit en drivkraft för att stanna kvar.
Blir det Stockholm nu framåt?
– För tillfället. Vår dotter börjar förskolan där om några veckor. Jag har levt med dubbelt boende i tre år och det går inte längre. Jag har inte besparingar kvar för det dubbla livet.
Nästan alltid Mattis
Mats Genfors är mest känd för ALV-publiken för alla sina år som Mattis. Från 2002 till 2017 gjorde han nästan alltid Mattis i Ronja Rövardotter.
– Jag märkte till slut hur det började göra ont i kropp och själ. Bäst har jag trivts med att spela Rasmus på Luffen. Det har varit fantastiskt att få vara med i Mattisborgen och få jobba med det musikaliska däri.
Att det var ett bra sätt att ta sig in i Vimmerby är det dock ingen tvekan om.
– När vi flyttade in på Linas Gränd cyklade det förbi småungar som sjöng Rövarsången. Jag har fått väldigt fina känslomässiga band med folk i parken. Det har inte varit till någon fördel mer än att det varit skönt socialt.
Men genom alla sina år i sagoparken har han spelat det mesta som går. Han börjar rabbla upp det, men till slut kan jag inte anteckna mer.
– Jag brukar säga att jag gjort alla fadersgestalter utom Anton.
Nyligen gjorde han ett långt – och känslomässigt inlägg – på sociala medier. Där beskrev han själv den bitterhet han känner inför beslutet.
– Jag har bott och etablerat mig här. Det är tungt att lämna det bakom mig. Jag kan inte välja själv. Att inte själv välja när jag skulle klippa navelsträngen... Det är så mycket minnen och så starka möten under 22 år. Det andra har gjort under den tiden har jag missat. Det är det här jag kan. Jag kan Astrid Lindgren och jag kan Astrid Lindgrens Värld. Därför blir det här en skräck.
Det måste ha blivit en stor del av dig och din personlighet?
– Det har varit en skön identitet att jag varit fastanställd. Andra har känt till det. Det har också varit ett bra ambassadörskap för företaget att man har satsat på det här. Ambitionen har hela tiden varit att höja teaterns status i branschen och den ambitionen har jag haft också. Det är stor skillnad från 2002 och fram tills nu.
Inte säkert det är sista gången
Att Mats Genfors gjort sin sista sommar på ALV är inte säkert. Detta trots vad han känner just nu.
– Jag har föreställt mig att jag ska avsluta med glädje. Det kan det fortfarande bli om man kommer tillbaka en annan säsong.
Så det behöver inte ha varit ditt sista framträdande?
– Nej, det hoppas jag inte. Jag är uppsagd från den fasta tjänsten, men jag känner mig trygg med att jag kan återvända. Det beror på familjesituationen och vad min sambo vill också. Hon vill gärna fortsätta på ALV, men det måste funka rent logistiskt för båda. Det hade varit skönt att få göra ett riktigt avslut, ställa sig där och spela en period och bara känslomässigt få säga adjö. Jag vill avsluta värdigt.
Är nästa sommar för tidigt?
– Jag är inte långsint och har fina vänner kvar både på teatern och på teateravdelningen. Man kommer tillbaka, även om det händer saker som är jobbiga att uppleva. Det Astrid Lindgren har lämnat efter sig är magiskt. Vi vuxna gör det här för att barn ska ha det bra och då blir vuxna sitt bästa och visar sig från sitt yttersta. Jag hoppas på fler säsonger här.
Oklart vad som händer
Mats är nu arbetsbefriad fram till 28 februari. Vad han ska göra därefter är oklart.
– Jag behöver hitta något. Många produktioner ligger minst ett halvår i förväg och så funkar branschen. Nu finns det inget att haka på. Den här branschen är också aningen tröttsam. Man behöver hela tiden hitta något nytt och man är bara sin egen herre. Det är svårt att känna sig trygg, men jag vet inte. Hittar jag en yrkesutbildning som snickare så kan jag lära mig det. Vi får se. Det här livet som kringresande tär ju äldre man blir.
Nicholas Lindström, teaterchef på Astrid Lindgrens Värld, vill inte uttala sig något kring uppsägningen.
"Vi uttalar oss inte om enskilda medarbetare eller ärenden. Företaget omorganiserar när verksamheten så kräver för att nå våra uppsatta mål. Vi följer lag och avtal och förhandlar med fackliga parter vid alla större omorganisationer. Vi har full förståelse för att det rör upp känslor vid förändringar och det kan vi bara beklaga", skriver han i ett mejlsvar.
Innebär det här att ni inte kommer ha några fastanställda skådespelare framöver?
"Hur organisationens framtida bemanning ser ut kan vi inte säga i dagsläget", skriver Nicholas Lindström.