Hon tog emot Salikon-stipendiet: "Det är en ära"

I början av sommaren fick Frida Nilsson veta att hon skulle bli årets Salikon-stipendiat. Stipendiet brukar ges till en person eller organisation i Sverige som arbetar för barn och unga i Astrid Lindgrens anda.

– Jag blev väldigt glad när de ringde, det är en ära. Det här är ju ett stipendium som inte bara går till författare, det kan gå till organisationer eller de som är verksamma inom andra konstnärliga ämnen. Så det känns väldigt roligt att få komma med i de sammanhangen, säger hon.

Stipendiaten utses av Astrid Lindgrens Vimmerby Aktiebolags programråd. Juryn tycker att det har varit en fröjd att följa hennes författarskap och att hon ständigt överraskar sina läsare.

"Ingen bok är nämligen den andra lik. Men de har ändå något gemensamt: en alldeles särskild Frida Nilssonsk språkglädje och berättarlust", går det att läsa i motiveringen. 

"Saknar min egen barndom"

Under sina 20 år som författare har hon bland annat gett ut böckerna Gorillatanten i Apstjärnan (2005), Ishavspirater (2015), Hundjägarna (2023) och Kattjägarna (2023).

– Jag skriver ganska mycket om förlust och försöker blanda det med lite humor. Varför jag skriver så mycket om förlust vet jag inte, för jag har inte själv utsatts för det. Men jag saknar min egen barndom väldigt mycket. Så på sätt och vis är det en förlust, att man aldrig kan komma tillbaka till den. Men när jag själv fick barn fick jag återuppleva vissa saker, och att skriva för barn är ett sätt att hålla fast lite vid barndomen.

Under lördagen var Frida Nilsson på Astrid Lindgrens Näs för att ta emot stipendiet.

–Det är en stämning här som är väldigt familjär, om man jämför med andra sammanhang där det delas ut pris. Det är som att man träffar kompisar istället, så det är inte så stramt som det brukar kunna vara kanske. Det har varit fnissigt och bubbligt under dagen.

Har följt Astrid Lingren sedan hon var barn

Frida Nilsson har varit i Vimmerby och på Näs tidigare, och tycker det är särskilt spännande att besöka Astrid Lindgrens barndomshem.

– Här får jag möjlighet att finna detaljer ur ett författarskap som jag följt sedan jag själv var barn. Som författare blir jag väldigt inspirerad av Ronja Rövardotter, det är en fantastisk utvecklingsroman. Språket, kärleken till naturen och en viss oro för omvärlden. Den handlar ju om stridande i omvärlden och barn som bara vill förenas i vänskap.