Hjalmar var ett ängsligt, överviktigt, fantasifullt barn som inte helt kunde tillgodogöra sig utbildningen. Tog dock studenten som privatist vid Västerås högre allmänna läroverk. Detta förmodligen tack vare kontakter och arrangemang från hans fars sida. En person han under hela sitt liv hade ett komplicerat förhållande till.
Hjalmar debuterade litterärt 1905, genombrottet kom 1919 med Markurells i Wadköping. I verket styr den baksluge krögaren Harald Hilding Markurell, vilken Fröken Rüttenschöld med flera ansåg komma direkt från helveten och en dag även skulle återvända dit.
*
Historien utspelar sig under ett par dagar då avgångsklassen i stadens allmänna läroverk skall avlägga sin mogenhetsexamen. Det är ett mustigt och brokigt persongalleri vars förehavanden under de aktuella dagarna insiktfult och väl avporträtteras. 1908 gifter han sig med Stina Lindberg dotter i dåtidens ledande Teaterfamilj.
De hade träffats redan 1903 på Namnlösa, familjens sommarställe på Dalarö. Där tillbringade Hjalmar Bergman efter deras bröllop, samtliga somrar fram till sin död. Förutom dessa somrar vistades paret under flertalet resor långa perioder utomlands. Hjalmar kunde fram till faderns död 1905 leva på underhåll från denne.
Men var efter den punkten då familjens tillgångar visade sig begränsade, tvungen att leva på det han skrev, vilket hans rika produktion skapade förutsättningar för. Han skrev romaner, noveller, radiopjäser samt filmmanus. Paret Bergman företog även resa till USA för att arbeta med filmmanus.
*
Vistelsen verkar inte givit Hjalmar några märkbara positiva vibrationer. Från en borgerlig kulturkonservativ utgångspunkt, visade han landet sitt avståndstagande både i framtida tal och skrift. Hans fru Stina tog dock med sig delar dessa erfarenheter till sina framtida arbeten i Sverige.
Den familj hon kom ifrån rymde radikala idéer, och bland gästerna fanns så väl Strindberg, Branting, och Lenin. Bergmans skrivande där komik blandat med tragedi, inlindat i ett burleskt skeende där nya och gamla företeelser stöts mot varandra, sätter sina tydliga spår i de svenska 10 och 20-talen.
*
Flertalets av hans verk i Sverige filmatiserats. Förutom den ikoniska miniserien av genombrottsromanen från 1968, kan nämnas Chefen Fru Ingeborg, Herr Von Hanken, Farmor och vår herre, samt Swedenhielms. Av galleriet runt paret Bergman beskrevs Hjalmar som otroligt svartsjuk. Vad som även bidrog till friktionen var hans med tiden tilltagande alkoholkonsumtion.
Det påstods att han började varje dag med en liter mjölk och avslutade den med en halv liter konjak. Vad han drack däremellan förtäljde inte historien. Det påverkade inte under lång tid hans omfattande produktion. Sin sista bok Clownen Jack dedicerar han som födelsedagsgåva till sin gode vän Gösta Ekman den äldre, vår 2017 års avlidne Gösta Ekmans Farfar.
Med vilken han de sista åren av sitt liv delade ett stort intresse med, nämligen kokain. Efter en misslyckad radiouppläsning i Sverige återvände han söder ner i Europa, och avled på Hotell Nordland i Berlin på Nyårsdagen 1931, 47 år gammal. Hans fem år yngre fru överlevde honom med 45 år, och jordfästes på Dalarö 1976. Makens magi och skimmer övergav henne aldrig.
Peter Ståhl
Kulturskribent