Det var något särskilt med de fyra syskonen Ericsson som växte upp på gården Näs i Vimmerby under de första årtiondena av 1900-talet. Leif Ruhnström, gift med Gunnar Ericssons dotter Gunvor, minns sin svärfar som en särdeles språkbegåvad person med driv och humor.
– Precis som med Astrid så tror jag att grunden till framgången var att båda två var oerhört snabbtänkta och med ett fantastiskt minne. Det hade alla fyra syskonen. Särskilt Astrid och Gunnar kunde formulera sig blixtsnabbt, kvickt och intelligent. Det kanske mest genomgående draget hos Gunnar var hans humor. Han använde sig alltid av humorn, och så var det med Astrid också, minns Leif.
Förutom sitt engagemang i det som idag är Centerpartiet, och flera perioder som riksdagsledamot engagerade sig Gunnar helhjärtat i Finland. Under andra världskriget arrangerade Gunnar jordbrukshjälpen som kom att spela en viktig roll för finländarna. Han lärde sig finska och behöll under hela livet en nära kontakt med Finlands president Urho Kekkonen. Arbetet med jordbrukshjälpen var något som Gunnar själv lyfte som det han var mest stolt över att ha gjort i livet.
Ville skriva om Gunnars politiska gärning – blev mycket mer
Författaren Håkan Larsson har tidigare skrivit om flera framstående centerpartister. För ett par år sedan hörde han av sig till Gunnar Ericssons familj och lade fram förslaget om att skriva en biografi om Gunnar och hans livsgärning.
– När han kom till Näs och fick klart för sig hur mycket material som fanns här och hur många olika områden som Gunnar varit verksam i så tyckte han att den här boken inte bara skulle handla om politiken, berättar Leif.
Planen blev att tillsammans skriva en bok som täckte fler av de områden som Gunnar var aktiv inom. Håkan Larsson bad Leif och Gunvor att skriva ett personligt kapitel om Gunnar. Om hans konst, och hur han var som far. Håkan själv skulle skriva om Gunnar som politiker, och den finländske författaren Lauri Kontro om Gunnars långa engagemang för Finland.
När Leif och Gunvor satte i gång med arbetet med deras del insåg de hur mycket material som fanns bevarat på Näs.
Klippböcker med nyheter från årtionden visade på Gunnars mångsidiga politiska engagemang, och mängder med sparade alster visade på fler konstnärliga sidor än familjen vetat om.
– När vi letade i garderober och byrålådor på Näs så hittade vi det ena guldkornet efter det andra. Det visade sig till exempel att Gunnar redan i ungdomen var en avancerad poet. Han var även musiker och höll på med väldigt mycket aktiviteter, så den här delen av boken växte ut till mer än bara ett kapitel. Det blev ungefär en tredjedel av boken, förklarar Leif.
Hamnade i Astrids skugga – var aldrig avundsjuk
Trots sina framgångar, både politiskt, och som författare, nådde Gunnar inte i närheten av de framgångar som hans syster gjorde.
– Men han var aldrig någonsin avundsjuk på Astrid. På sätt och vis så odödliggjorde hon honom genom Lasse i Bullerbyn som var ett porträtt av Gunnar. Att Gunnar inte på något sätt fick samma berömmelse som till kom Astrid tror jag bero på att han sysslade med så många olika saker.
Leif berättar att Gunnar till sin natur var nyfiken och engagerade sig i sina projekt till 100 procent.
– Astrid sa vid något tillfälle att ”Min bror är en man av stor plötslighet. Plötsligt lär han sig finska och plötsligt skriver han böcker om svensk politik som utspelar sig på vikingatid.” Hans natur var sådan, rastlös, och att han kastade sig över nya saker.
Boklanseringen firas på Näs
I dagarna lanseras boken ”Från Bullerbyn till Lidarrende – om Astrid Lindgrens bror Gunnar Ericsson”.
– Nu känns det jättehärligt. Jag fick boken i min hand igår, och den har blivit väldigt fin. Väldesignad och lättläst med mycket fina bilder i.
Lanseringen kommer att firas på Astrid Lindgrens Näs 27 mars.
– Vi börjar sprida boken med en liten bokrelease på Näs dit vi bjudin in en massa människor som på olika sätt har anknytning till områdena som Gunnar sysslade med. Framförallt inom politiken och kulturen, och goda vänner. Gunnars generationskamrater är förstås döda, men deras barn lever. Ett barnbarn till en av Gunnars närmsta vänner i Finland förutom Kekkonen reser till bokreleasen från Finland. Det känns jätteroligt, avslutar Leif.