De senaste åren har Mattias Eliasson mest ägnat sig åt att skriva böcker. I grunden är det mest film han sysslat med, men det har gått tio år sedan hans senaste.
– Jag har gjort ganska mycket naturfilm och naturdokumentärer. Ibland kommer idéerna när man minst anar det och för några år sedan satt jag i puben på Hulingen. Då var det ett band som skulle avsluta kvällen och jag är bekant med ett par av bandmedlemmarna. Det var en spännande upplevelse och jag fick ett infall. Det här vill jag göra något med och dokumentera subkulturen hardcorepunk. Jag ville fånga den här glädjen de spred över att ha ett band i medelåldern och över att göra något gemensamt, säger han.
Vid en andra konsert frågade Mattias Eliasson bandmedlemmarna om han fick följa och dokumentera dem.
– De tyckte att det var perfekt. De hade precis startat och nu har jag följt dem i två och ett halvt års tid. Jag har varit som en fluga på väggen vid alla konserter, repetitioner och studioinspelningar. Jag ville få fram varför personerna bakom instrumenten gör det här när de har småbarn eller är mitt uppe i karriären.
Fyra lokala personer
Alla fyra bandmedlemmar i Shitsame är män bosatta i trakten eller med koppling hit. Filmens huvudkaraktär är sångaren Alexander Valenkamph.
– Han har jobbat som fritidspedagog på både AL-skolan och Rumskulla skola.
Henrik Nestor, som studerar och tidigare varit filmpedagog på Kulturskolan, spelar trummor och Bertil Göransson i Hällerum och Fredrik Vigren från Hultsfred är också en del av dokumentären. Bertil Göransson har slutat i bandet efter dokumentären och blivit ersatt av Marcus Lundberg, som också är från Vimmerby.
– Ser man filmen känner man igen dem. Det är lokalt folk som cirkulerar och det är fyra medelålders män mellan 42 och 58 år.
Hur har det här projektet varit för din del?
– Jag kommer från det här. Jag är från Rottne och har hållit på med band sedan dess. Jag är född 1977 och är jämnårig med Melody Club och The Ark som slog igenom på 2000-talet. Jag var en del av den kulturen i Rottne med de goda förutsättningarna som fanns för ungdomar. Man fick en nyckel och ett ansvar att förvalta en lokal. Det var mer unikt för den tiden. Nu är det svårare och det finns ett visst politiskt motstånd mot kulturen. Man ger inte ungdomarna samma frihet. Den där sköna känslan av att samlas i en lokal, ha tugget med medlemmarna och vara på en plats man själv har valt. I den världen med all elektronik, högtalare och förstärkare är det som Shitsame får återuppleva. Det är just det som tjusningen ligger i.
Blir filmvisning på Hulingen
Filmen heter "Doften av ett band" och dess kärna är hur förgängligt det är med ett gemensamt kulturprojekt när livets vardagliga besvär pågår, menar Mattias Eliasson.
– I ett fotbollslag eller en kör finns alltid andra som kan täcka upp. Har en bandmedlem inte lust, är förkyld eller på resa fallerar hela projektet. Det är så sårbart på något sätt och jag har lärt känna en frustration hos medlemmarna. Nu har det blivit en dokumentärfilm på en timme och alla medverkande har fått titta på den. De är nöjda med resultatet.
Filmen kommer nu att visas den 19 april på Hotell Hulingen, där Mattias Eliasson först såg dem.
– Det kommer även bli en filmvisning som ett kulturevenemang på bokhandeln i Vimmerby, men där har vi inget datum ännu. Halva konstellationen har sina rötter i Stockholm så det blir ett par visningar där också. Den 24 april kommer den visas på Hornstulls bokhandel och den 26 april på biblioteket i Lidingö.
Kommer man kunna se den på något annat sätt?
– Det här året blir det bara publika visningar. Vi har pratat med Komedianten om att ha något där i höst också och eventuellt en konsert med bandet efteråt också. Vi har påbörjat en dialog, men det är inget som är klart. Vi får se vad filmen får för vingar. Jag har skickat ut förfrågningar till punkfestivaler och får se om någon nappar. Den kommer inte att läggas ut på Youtube, men möjligtvis på en streamingkanal där man kan hyra den.
Har du fått blodad tand på att göra film igen?
– Det har jag faktiskt. Jag har skrivit böckerna jag vill skriva just nu, men sedan som jag sa vet man inte när idéerna kommer. Men blir det något mer i närtid blir det en film till. Det har varit väldigt stimulerande att gå in i det här igen. Hela det här att göra allt själv, vara självständig och ha gammal utrustning, som är bra och fungerande, är lite punkigt. Det ligger i punken att "do it yourself" och det passar bra.
HÄR kan du se trailern.