Ann-Britt ska ta emot priset med ny höft: "Tårarna kommer rinna på mig"

Både de äldre och de yngre känner till Ann-Britt Frost. Dansläraren har i många år lagt ned sin själ i olika projekt och nu kommer belöningen. 

Hon är nämligen 2026 års mottagare av kultur- och fritidspriset i Vimmerby kommun. I motiveringen skriver kommunen att hon får priset för sitt långsiktiga arbete inom kultur- och föreningslivet i bygden. 

"Ann-Britt är en positiv eldsjäl som med sitt engagemang vill stötta äldre som har svårt att klara sig i vårt samhälle. Hon förespråkar allas möjlighet till sång, musik och rörelse och vill stimulera de äldre på kommunens äldreboenden. Ann-Britt har under många år varit aktiv i exempelvis Föreningen Norden, bl.a. som ordförande, samt musik- och dansledare i Vimmerby folkdanslag. Många elever i Vimmerby kommun är de som blivit övade i sång inför luciatåg och stildans inför studentbalerna", skriver man i motiveringen där man kallar henne för en värdig mottagare av 2026 års pris.

Ann-Britt Frost själv hade svårt att ta in detta.

– Jag fattade det inte först. Varför ska jag ringa upp Anna Olausson på kommunen? Det är så mycket bedrägerier, så jag tänkte först om jag verkligen skulle göra det, men jag gjorde det i alla fall, berättar hon när vi ringer upp.

"Nästan för snäll"

Hon ringde till Anna Olausson, men hade svårt att ta in beskedet. 

– Herregud! Helt otroligt är det. Jag blev jätteglad. När Anna Olausson läste upp motiveringen för mig, så kände jag bara att den är nästan för snäll. Jag vet ju vad jag gör och jag är lika gammal som de andra på äldreboendena, men jag är ju 78,5 år jag också. Vissa som är där är inte ens så gamla. Vi bakar, visar bilder och gör vad vi kan. Jag tar med mig dragspelet, sjunger ett par sånger, "Ju mer vi är tillsammans" eller "En gång jag seglar i hamn", sånger som man kan i huvudet vid vår ålder. Det betyder väldigt mycket för mig. Jag älskar att kunna göra något för någon annan, det har jag gjort hela mitt liv.

Både folkdansen och studentbalen gör hon för glädjen hon får se i deras ögon. Balen har hon jobbat med sedan 2008 och flera år har hon gjort det i både Vimmerby och Hultsfred. 

– Jag räknade efter och det är 26 baluppvisningar tror jag. 

Hur länge orkar du med det här?

– Nu ska jag operera min högra höft och få en ny kula den 18 maj. Så länge jag kan så gör jag det, jag tycker inte att jag är så gammal. 

Annons:

Tror tårarna kommer rinna

Priset ska hon få ta emot på nationaldagen i Djursdala. Hon räknar med att kunna vara på plats.

– De får väl hjälpa mig ned för de 40 trappstegen. Med en ny kula kan jag inte dansa själv, men jag och min dotter Maria Granberg har gjort ett förslag och det blir åtta danser i Djursdala. Jag får titta på den här gången, men jag hoppas att jag kan sitta på en stol när det är midsommarafton i Gästgivarehagen. Det måste jag kunna. 

Hur blir det att ta emot priset tror du?

– Jag måste planera ett tag tillbaka i alla fall. Det brukar jag göra på rim, så jag hoppas att jag kan hitta på något. Tårarna kommer nog rinna på mig. Jag blir jätteglad för det här faktiskt. Hade jag haft hår på kroppen så hade det rest sig. Jag hade aldrig kunnat tänka mig det och jag måste läsa alla fina ord igen.

"Dansat sönder häften"

Hon älskar att åka runt till Granen, Vidala, Borghaga och Vimarhaga för att dansa med de äldre. Hon är lika glad när 300 kommer för att dansa kring granen på torget. 

– Det är så roligt. Jag kan ju inte spela dragspel egentligen, det är ju vad jag själv har lärt mig bara. Jag var åtta år när jag fick mitt första dragspel. Men nuförtiden känner jag igen så många barn och barnbarn. Jag har varit med i några år nu. 

Aktiv i folkdanslaget har hon varit i 26 år. 

– Innan dess dansade jag också, men inte i folkdanslaget.

Men med en ny höft kan du dansa igen, väl?

– Ja, det ska jag göra. Jag har väl dansat sönder höften kanske, säger hon och skrattar.