De flesta av de här intervjuerna har kommit att handla mycket om den ekonomiska kris Vimmerby kommun befinner sig mitt i. Vårt samtal med Lars Johansson (V) kom förstås till stor del att handla om det också, men vi börjar i en annan ände.
För första gången i historien är Vänsterpartiet nämligen med och styr kommunen. Har det varit lättare eller svårare än vad den mångårige politikern trodde på valnatten, när V jublade över sina 9,8 procent och sin stora framgång lokalt?
– Det har varit svårare. Innan har jag tänkt att det nog är svårt, men det är svårare. Ibland hjälper det inte att komma fram till en sak, för det kommer tillbaka som en bumerang. Folk har de åsikter de har och det går inte att förändra människor. Man får stå så mycket man kan för sitt. Jag tycker att vi har kunnat stå för saker, men på valnatten var det inte självklart att vi skulle sitta vid makten. Vi kommer göra det så länge vi tror att vi är på väg åt rätt håll.
Hur tror du väljarna recenserar er tid hittills?
– Man får förvänta sig att vi, utifrån att det brukar kosta att regera, kanske inte stiger som vi har gjort tidigare. Det vore bra om vi kan hålla oss på samma nivå som tidigare. Jag tycker att vi försöker på samma linje som tidigare. Vi försöker vara konkreta och tydliga.
Men du tror att ni kommer backa i nästa val?
– Man får ha det som utgångspunkt, men jag hoppas också att många ser vad vi vill och vad vi gör. Vi vill ha ett lugn och en långsiktighet. Vi vill också ha något gemensamt. Ibland finns det ett rop här att det är en människa som styr kommunen. Det är inte en människa som styr kommunen. Vi har haft starka kommunalråd, men ett starkt kommunalråd måste också ha ett väldigt starkt stöd. Vi vill jobba på ett annat sätt, vi vill ha en bredd för att hitta vägen framåt.
"Många kanske inte är nöjda"
Det återstår knappt två år tills väljarna ska bedöma vad Lars Johansson i allmänhet och Vänsterpartiet i synnerhet uppnått under sin tid vid makten. En mandatperiod går fort och det kan då vara svårt att hinna påverka så pass mycket att det hinner märkas.
– Vi får vara beredda på att många kanske inte är nöjda. Det kostar att regera och därför behöver vi vara så bra vi kan på att berätta vad vi har gjort. Vimmerbys nuvarande läge beror på beslut och ickebeslut som fattats under 20 års tid. Det är det som har tagit oss hit tillsammans med befolkningsutvecklingen.
Du kallade den förra alliansmajoriteten för visionslös. Har ni visioner nu?
– Jag tycker att vi har mer visioner, men det är klart att mycket visioner drunknar i motsättningar och vardagslunk.
Det kanske var likadant för dem?
– Det kanske det var. Det får man fråga väljarna om. Det kanske är svårt för folk att säga vad vår vision är, men om jag ska uttrycka det så handlar det om långsiktighet, stabilitet och ett tillsammans-tänk. Vi ska göra saker med små medel och en småländsk snålhet. Just småländsk snålhet känner jag kanske inte att vi alltid har inom organisationen. Det finns tendenser om att ”det här måste vi ha”, men måste vi verkligen det? Jag tycker ändå att det går åt rätt håll.
Lars Johansson pratar bland annat om arbetet kring föreningslivet.
– 2015 togs kultur- och fritidsförvaltningen bort och sedan dess har det bara legat och plaskat. Nu tycker jag att vi har växlat upp. Vi försöker hitta vägar, men vi har inte råd med en förvaltning. Då gäller det att kavla upp ärmarna och hitta nya sätt. Kulturskolans utveckling är ett exempel, Vimmerby Hockey är ett annat. Arbetsmiljö och medbestämmande är ett annat.
"Mer förståelse nu"
Vid halvtidsintervjun för fyra år sedan, mitt i Vimmerbyalliansens mandatperiod, var Lars Johansson beklämd över den turbulens som varit. Det hade nästan knäckt hans engagemang, sa vänsterledaren.
Hur känner du kring det nu?
– Det är svårt att sluta med politik, men engagemanget går både upp och ned. Till och från är det hårda debatter, men det är samtidigt en del av det vi vill förändra. Jag tycker inte att det är några dåliga tongångar i politiken nu, men visst blir det dålig ton offentligt ibland.
Är det lika illa som för tio år sedan?
– Jag tycker att vi för dialog på ett annat sätt än då. Jag tycker nog att klimatet till viss del är ändrat och hoppas att det är vår förtjänst utifrån hur vi kommunicerat. Sedan sitter inte jag på samma post nu som då och upplever kanske mer nu. Personligen är det ju mycket jobbigare nu och jag får mycket mer till mig nu. Det är helt naturligt och inget konstigt alls.
Får det dig att reflektera över hur du själv agerade i opposition?
– Lite grann har jag tänkt på det. Nu har jag inte läst allt jag sa eller gjorde för tio år sedan, men jag upplevde nog att vi ofta fick beröm från våra motståndare för att vi var sakliga. Ibland var jag säkert för hård, men att vara hård tycker jag inte är något problem. Bara det finns substans och man inte bara kastar ur sig att politikerna är dumma. Jag vill se en vettig argumentation i grunden och inte ett läge där vi bara kastar skit på saker och ting.
Heltidspolitiker är inget Lars Johansson vill vara. Det har han sagt tidigare och det har han inte heller blivit i det rödgröna styret. Men han lägger mycket mer tid på politiken nu än förut.
– Jag lägger nästan en halvtid totalt sett. Är man engagerad och vill förändra, då får man vara beredd att göra det. Sedan går det inte snabbt att förändra, det är jobbigt på olika sätt och man får skäll. Det kommer man inte undan. Alla kommer inte vara nöjda med hela tiden och man är inte alltid överens. Men ska man åstadkomma förändring är det svårt att göra det om man inte tar på sig ledartröjan, men för mig är det väldigt delat.
Hur stor är skillnaden mot tidigare?
– Framför allt handlar det om tiden. Det går åt mer tid nu. Sedan är skillnaden givetvis ekonomisk också. Jag har ersättning för en halvtid och jag har ersättning för saker jag inte hade ersättning för tidigare. Jag tycker inte att jag har en dålig ersättning jämfört med andra för jobbet jag gör.
Lars Johansson ligger på 16 000 kronor i månaden. Sedan tillkommer en del mötesarvoden utöver det. Vänsterpartiet har delat på uppdragen mer än vad som varit fallet i tidigare majoriteter.
– Vi har inte synen att vi ska ha toppolitiker i första hand. Det här är ett lagarbete med olika roller och där tycker jag att vi fortsatt ska vara. Vi har en stark grupp och breda diskussioner.
Delar du med dig av din ersättning utöver partiskatten?
– Nej, men det är flera som har arvode. Vi bygger något att stå för tillsammans. Exempelvis Kristdemokraterna valde att lägga upp det på ett annat sätt.
Det var något Lars Johansson och hans parti var kritiskt till.
– Jag har mer förståelse för det nu, att man samlar ihop mer uppdrag och ”jobbar” som politiker hela tiden. Men jag vill ha förankring och bredd.
"En större fråga"
Nu till den stora frågan i kommunen. Den är inte direkt ny. Kommunens ekonomi har beskrivits vara i kris till och från under alla mina år som politisk reporter. Under i princip alla Lars Johanssons år som politiker också.
Vissa menar att läget nu är värre än det var 2014 och 2015. Oavsett vilket ben man ställer sig på är situationen inte särskilt förändrad.
– Det har inte skett några stora justeringar av kostnader på något plan. Visst man har skurit ned på exempelvis Kulturskolan, det skedde för snart tio år sedan, men mycket är sig likt. Vi får inte mer pengar till välfärden. Det görs inga stora statliga satsningar och nu är vi ett läge där nuvarande regering inte alls gör det. Det pratas väldigt mycket om standardkostnaderna och det blir ett system. För mig är det väldigt rikspolitik i det här. Bilden blir ofta att kommunen är dålig när vi jämförs med andra. Standardkostnaden och nettoavvikelsen kan bero både på att våra ökar eller att andra minskar. Det blir hela tiden en press att skära nedåt. Samtidigt har vi en minskande befolkning och har inte alls samma invandring som för inte alls länge sedan. Siffrorna är väldigt dystra för Vimmerby och det måste man vara ärlig med. Man kan inte ha en kommun med minskande befolkning som har mer eller samma verksamhet. Då måste verksamheten minska om vi inte ska höja skatten.
Diskussionen, som Lars Johansson saknar, är närmast ideologisk menar han.
– Samma personer som säger att kommunen inte sköter sig eller sitt uppdrag röstar för att sänka skatter. Någonstans där går den ideologiska skiljelinjen. Vad ska man satsa på gemensamt? Det är en större fråga.
Men under den här tioårsperioden har vi haft S-regeringar som skjutit till ganska mycket pengar till kommunen?
– Det har skjutits till absolut, men inte tillräckligt för att kunna upprätthålla den verksamhet vi har. Kulturskolan har kunnat öka sin verksamhet genom andra samarbeten och det finns smarta lärdomar att lära där. Att man gör något behöver inte betyda att verksamheten blir sämre. Jag förstår att man reagerar när kostnader måste minska. Att vi ska ta bort pedagoger eller omsorgspersonal är inte vad vi lyfter i första hand, men allt har en ekonomisk gräns. Om man tittar på ishallen och ombyggnationen så har det kommit kritik mot Vimmerby Hockey. Vad får vi för en kommun om vi inte kan ta vara på något där man gjort något med små medel och lyckats med något? Jag upplever inte att hockeyn lever i en fantasivärld heller. Man lever efter sina tillgångar och det är inspirerande.
Har ni varit för dåliga på att trycka på vid vissa nedskärningar att det beror på den demografiska utvecklingen, att det beror på färre barn och så vidare?
– Det har vi varit. Tittar vi på de neddragningar som gjorts inom förskolan, så är det självklart så att alla tycker att det är positivt med många vuxna i verksamheterna. Men vi har också ekonomiska begränsningar och har inte anpassat kostymen efter de minskade barnkullarna. Det är lätt att bilden sätts av att man skär ned, när vi i själva verket kanske utökat de senaste åren när antalet barn blivit färre. Det är vi dåliga på absolut.
Lars Johansson kommer själv in på landsbygdsskolorna. Det är uttjatat, men den rödgröna majoritetens första besked och löfte när de offentliggjorde sitt samarbete var att ingen skola skulle röras.
– Från vår sida har vi inte sagt att alla skolor alltid ska vara kvar bara för att. Det måste pratas om det på ett förnuftigt sätt och det behöver finnas en gräns, men vi måste resonera om det öppet och inte bara komma pangbom och säga att fyra skolor ska ryka.
Saker och ting kan absolut förändras, men hur ser du på det löfte ni gav och det som inte hände särskilt långt senare?
– Det var inte så lätt som vi kanske trodde, men personligen tycker jag inte att vi har svikit något löfte. Ingen skola är nedlagd. Vi har sagt samma sak hela tiden upplever jag. Alla skolor kan inte alltid vara kvar, utan det handlar om att göra det i dialog och i diskussion. Det är naivt att tro att vi ska kunna vända befolkningsutvecklingen överallt. Men vi har inte svikit något löfte.
Finns det inte en rimlighet i att lägga ned Brännebro och Djursdala och skapa en storskola av Södra Vi?
– Geografiskt har du rätt i att de ligger väldigt nära varandra, men så länge verksamheten fungerar så vill vi ha dem kvar.
Är Brännebro en fungerande verksamhet?
– Det finns problem på Brännebro, det vet nog alla. Det är klart att det spelar roll och att det är det som är grunden, att verksamheten fungerar.
Nu ska det här utredas igen. Vad tänker du om det?
– Det är ingen ny utredning på det sättet som jag ser det. Vi följer befolkningsutvecklingen men naturligtvis också hur verksamheten fungerar. Det är stor skillnad i att göra det i ett budgetpaket. Jag är inte nöjd med att det blir en budgetfråga, men det måste upp till diskussion.
Vad kan vara en gräns för hur liten en skola kan vara?
– Jag har ingen exakt gräns.
Ändå är det just det ni vill ta fram?
– Det är jättesvårt att säga. Jag tycker att en skola är liten med 20 elever, men jag kan inte ge någon exakt gräns. Men det geografiska som du är inne på spelar stor roll. Vissa säger att man kan ha hur små skolor som helst, men jag tycker att det finns en helhet i det här. Det är klart att Rumskulla och Tuna är i ett annat läge än Brännebro och Djursdala. Det är en helhet och vi måste landa in i vissa kriterier, men det viktigaste är diskussionen med föräldragrupperna. Engagemang är också en nyckel, för det driver utveckling. Då kan det vara värdefullt att ha skolan kvar.
Inte valt väg här
Vem bär då ansvaret för att kommunen i princip är i samma läge som för tio år sedan? Lars Johansson (V) tycker inte att man tagit tag i några problem egentligen.
– Man har inte valt väg i Vimmerby riktigt. Sedan är det nationell politik i det här också. Vi har en ekonomisk politik i Sverige sedan 30-40 år tillbaka, oavsett om det är sossar eller borgare, så har allt handlat om att minska statsskulden. Det har lett till att vi har högre kommunala och privata skulder samt mindre pengar till offentlig verksamhet. Det är ett ekonomiskt system som nästan mitt parti också svalt.
Så vi borde öka på statsskulden igen för kommunernas skull?
– Någonstans måste vi bestämma oss för om vi ska ha en välfärd. Givetvis ledde det till en del slöseri när vi byggde ut välfärdsstaten, men den byggdes ut. Nu går allt ut på att gå med överskott, spara och vara mer effektiv. Det är inte rätt incitament för en välfärdsstat. Vi har en krympande välfärdsstat.
Vem bär ansvaret lokalt?
– Vi har ett bagage i Vimmerby som inte går att göra så mycket åt. Det är inte de senaste majoriteternas fel. Vi har de investeringsskulder vi har. Många andra kommuner ökar sin skuldsättning nu. Högstadieskolan är en sådan fråga där vi var ensamma från början med att säga att vi inte har råd. Så blev det till slut. Någonstans var det en startpunkt för oss att komma bort från att bara köra på.
Investeringssidan har kostat för mycket i 15 års tid, menar Lars Johansson.
– Det går att konstatera nu att vi har ett för stort gymnasium med för få elever. Det blev ganska dyrt och det lider vi för nu. Därför försöker vi bromsa investeringar nu och jobba på andra sätt. Vi har positiva tendenser, men befinner oss i en ekonomisk dipp just nu.
Men att lägga ned gymnasiet är inte rätt väg?
– Nej, det säger alla skulle vara dyrare. Det vore negativt för kommunen och ingen väg framåt.
Man borde aldrig byggt det här gymnasiet?
– Jag var inte med då, men det måste man säga med facit i hand. Det är för stort. Men det är vissa andra kostnader som sticker ut också. Vi har Karlbergstomten, Krönsmon och VTT. Det gör ganska mycket varje år. Det kostar och det slås ut på annat.
Något måste ju ändå vara strukturellt fel här. Varför hittar ingen det?
– Jag tycker ändå att vi ganska väl vet var det sticker ut. Jag tycker vi har en hyggligt bra bild. Individ- och familjeomsorgen har varit väldigt dyr, men där jobbar man på andra sätt. Siffrorna går åt rätt håll, men det är en verksamhet som tar lång tid att vända. Det finns saker vi har hyggliga förklaringar på, men det går inte bara att ta bort det. Som gymnasiet exempelvis. Det skulle vara väldigt negativt. Likaså det förebyggande arbetet på socialen. Det var delvis det man gjorde i mitten av 00-talet och det kan vara en delförklaring till läget. Snabba, ekonomiska grejer behöver inte vara positivt för kommunen på lång sikt. Men att det inte går att göra något åt det just nu betyder inte att vi inte vet.
Kommer ni ha löst situationen inför valet om två år?
– Vi kommer inte ha löst kommunens ekonomiska problem, men om två år tror jag att vi känner att vi rör oss åt rätt håll. Vi vet hur och vad vi ska göra, men vi kommer inte ha en urstark ekonomi om två år. Sedan vill jag säga att det har använts väldigt starka ordalag i media på sistone. Kommunen har ett extremt kostnadsläge, men det är inte så att Vimmerby är ett bottenlöst hål. Vi är en relativt rik kommun, men vi ska inte bli fattigare för det. Det jag eftersträvar är att hitta ett lugn i det, för vi har stora möjligheter.
Även om du delvis pekar på att det är medias fel, så är vi bland de fyra värsta i landet enligt Kommuninvest?
– Det har med standardkostnaden att göra, dåliga resultat, brist på åtgärdsplaner och så vidare. Vi har sagt hela tiden att vi inte kan låna pengar och därför har vi bromsat ett nytt högstadium bland annat. Men att stärka driftekonomin är ett maratonlopp. Vi har höga kostnader, så är det. Sedan är vår avvikelse från nettostandardkostnaden på 74 miljoner, det är en teoretiskt framräknad siffra. Den måste vi förhålla oss till när det gäller statsbidraget. Jämför vi oss med Hultsfred så har Hultsfred mycket större utmaningar. Det gör att vi får mindre tilldelning från staten och ska klara oss mycket billigare. Vi kan säga att det inte stämmer, men vi måste förhålla oss till det. Vi får mycket mindre än Västervik per invånare och jättemycket mindre än Hultsfred. Rättvist eller inte, det är så det är.
Ni tar ofta på er skulden, men hur stort ansvar bär den högsta tjänstemannaledningen för att vi har det här läget år ut och år in?
– Min bild är att det är en politiskt styrd organisation och att vi måste vara tydliga. Man skulle kanske kunna önska att man hade tjänstemän som bara själva gör och driver igenom saker. Det har vi inte i Vimmerby. Ute i den allmänna debatten säger man lite motsägelsefullt att det är tjänstemannastyrt samtidigt som inget görs. Menar man då att tjänstemännen bromsar något? Vi vill ha underlag och idéer, men ansvaret ligger på politiken att driva på. Vi blir bättre på det. Att hitta rollerna i majoriteten har tagit en tid för oss, men vi har en ny budgetmodell och rör oss åt någonting. Vi måste vara tydliga med vad vi förväntar oss och den tydligheten har kanske inte alltid funnits. Men jag tycker så här, om tjänstemännen inte gör det som beslutats – då kan man kritisera dem. Men jag tycker inte att idealet är, som det är i vissa kommuner, att det är tjänstemännen som styr.
Men ni i politiken sätter budget, ni pekar ut riktningen – men budgetarna hålls ju aldrig. Vad bär tjänstemännen för ansvar för det?
– Du kanske får ett annat svar av tjänstemännen, men man kanske kan tycka att det, när det är 15 miljoner i underskott, automatiskt ska komma en plan för att hitta 15 miljoner. Många gånger har det inte skett. Men förra året lades en plan som också genomfördes inom BUN. Så det sker också. Men jag vill inte recensera tjänstemännen, det är politiken ansvaret ligger på.
Nöjd med samarbetet
För ett antal år sedan hade det varit otänkbart att Vänsterpartiet och Centerpartiet styrt Vimmerby kommun tillsammans. Nu är det en realitet och har varit så i två år.
– Det har fungerat väldigt bra. Jag är väldigt nöjd. Sedan är vi inte alltid överens, men vi har mycket och ofta dialoger om hur vi ska fortsätta framåt.
Kommer ni gå till val som ett gemensamt alternativ?
– Jag vet inte det, vi har inte alls diskuterat det. För vår del skulle vi gärna sitta och styra i samma konstellation, men om vi går till val som enskilda partier beror nog mycket på Centern, om de vill hålla dörren öppen åt höger.
Är du rädd för det?
– Nej, jag är inte rädd för det. De får göra som de vill om de vill samarbeta med någon annan. Det är inget självändamål för oss att vi styr.
Vilka frågor tror du blir viktigast i valet 2026?
– Det är relativt långt kvar, så det är svårt att svara på. Vi har en ganska otydlig opposition upplever jag, så det kommer att handla om vad de vill lyfta upp. De har varit ute och varit väldigt kritiska, men jag tycker inte att de har gett sina förklaringar eller vad som ska göras annorlunda. De har nyss suttit vid makten och borde kunna säga vad de tycker. Jag har inte hört något om det ännu, så då kanske det inte finns så mycket alternativ. Men antagligen ekonomin. Sedan någon sakfråga jag inte vet nu.