Är stormen över? Den har åtminstone bedarrat. Det har varit några väldigt oväntade månader i stadshuset och Vimmerbypolitiken.
Först lämnade kommunalrådet Helen Nilsson för att gå i pension. Det var det mest väntade i hela den här historien. Därefter tillträdde Cissi Hammar som hennes efterträdare.
Mitt i hennes första veckor valde C och V att lämna majoritetssamarbetet. 19 dagar efter att Hammar tillträtt valde hon att avgå från alla sina uppdrag.
S fick på nytt leta ny toppkandidat. Därefter hittade majoritetspartierna, likt ett tonårsförhållande, tillbaka till varandra bara två veckor efter splittringen och bildade en ny gemensam majoritet.
Bara dagar senare meddelade man att man tagit beslut om att sparka kommundirektören Carolina Leijonram. Låter det som en situation man vill kliva in i? Mitt i den här turbulensen har Eva Kindstrand Ströberg, känd som en eldsjäl i Storebro IF, lämnat sitt jobb på RF Sisu för att ta sig an uppdraget som kommunstyrelsens ordförande.
Detta med, inte minst för att vara socialdemokrat, väldigt kort politisk bakgrund. Hur har hon tänkt? Det vill vi försöka reda ut med henne.
Vi träffas på kommunalrådets kontor i stadshuset några dagar före jul. Det är officiellt Evas tredje dag på jobbet. Allra första dagen hade hon sitt första sammanträde med kommunstyrelsen, där hon höll i klubban. Väggarna på hennes rum ekar fortfarande rätt tomma. På frågan om hon börjat bli hemmastadd på sitt nya kontor är svaret ”pyttelite”.
– Det är ju en massa praktiska saker nu som jag är mitt inne i liksom, men jag tycker att folk har väldigt välkomnande och trevliga. Alla gör sitt bästa för att man ska komma in i det. Jag har suttit med i majoriteten och de diskussioner vi har haft där. Jag har varit med på KSAU och sådär innan, men jag kan inte säga att jag känner de andra ännu. Vi känner till varandra förstås, men inte mer än så.
Det är klart att du som inte varit i politiken så länge inte har den där personkemin med de som du ska jobba närmast. Hur tänker du kring det?
– Det är både för- och nackdelar med det. Det tror jag verkligen och jag väljer att se fördelarna. Jag saknar historiken kan man ju säga. Vad som föranlett vissa beslut och varför man tänkte som man gjorde. Den bakgrunden har inte jag, så den får jag ta mig hjälp till att förstå. Annars tycker jag nog att det hittills varit mest fördelar med att få börja med helt blankt papper.
Socialdemokrat sedan tonåren
Eva Kindstrand Ströberg kände tidigt att hon var socialdemokrat. Redan i tonåren upptäckte hon att det var partiet som låg närmast hjärtat. Men att engagera sig politiskt har dröjt.
– Egentligen kan man väl säga att det började med att jag engagerade mig fackligt. Jag insåg då hur det fackliga och det politiska hängde upp. Det är ju via politiken man kan få upp de fackliga frågorna på bordet och det är via politiken frågorna ska tas om hand, så där någonstans började det för mig.
Då är vi nästan 25 år tillbaka i tiden.
– I slutet av 90-talet och början på 00-talet blev jag kontaktombud på Ljunghäll. Efter ett antal år klev jag in i styrelsen och då hade det blivit naturligt för mig.
Men det dröjde länge innan ett politiskt uppdrag över huvud taget var intressant. Det har sina förklaringar.
– Jag har varit föreningsaktiv i 40 år. Så länge har jag jobbat ideellt och då någonstans inser man också att man inte är 27 år längre.
Stoppade föreningsengagemanget dig från politiken?
– Nej, det gjorde det väl inte egentligen. Men jag har nog varit som många andra och haft lite förutfattade meningar. Jag har nog tänkt att politik är ganska tråkigt. Så det är nog därför jag inte har lagt ned mer tid och energi på det.
För henne har det har skett ett uppvaknande säger hon.
– Ju mer man tänker på det desto mer inser man att politik är precis allting. Det är vägen man åker på till jobbet, det är vattnet jag duschar i på morgonen och det är förskolorna man lämnar barnen på. Allt är politik. Sedan kan man välja att se det som jag har gjort det tidigare och fram tills nu egentligen. Det är vardag och i mitt liv är det inte så stort, men plötsligt blir det väldigt stort när man kliver in i den här posten.
Lyfter fram sin mentor
Hon kandiderade för Socialdemokraterna till fullmäktige första gången 2018. Då på en plats långt ned valsedeln och långt från maktens korridorer i Vimmerby. 2022 hade hon en något mer framskjuten placering, men att hon skulle ta över som kommunstyrelsens ordförande under mandatperioden var förstås osannolikt. Att hon över huvud taget klev in i politiken berodde mycket på S-veteranen Kenneth Björklund.
– Han var ju min mentor på Ljunghäll. Han var klubbordförande på Ljunghäll och hade varit engagerad i många, många år före mig. Vi pratade mycket politik på fackkontoret och vi pratade mycket politik runt fikaborden och i styrelserummet. Kenneth fick mig att gå på det första medlemsmötet.
Utan hans inverkan hade hon inte tagit steget, säger hon.
– Han pratade på ett sätt som jag förstod och fick mig att förstå att det går att påverka även om man inte är statsminister. Och det handlar egentligen ganska mycket om att jobba på samma sätt som i föreningslivet. I en ideell förening krävs det att alla hjälps åt för att någonting ska bli gjort. Och jag gillar den tanken. Jag gillar tanken på tillsammans, jag gillar tanken på solidaritet och både jag och vi kan avstå det lilla för att göra jättemycket för någon annan. Det är väl också därför jag hamnade i det parti jag gjorde.
Eva Kindstrand Ströberg har varit ordförande i Storebro IF i många år. Föreningen har inom många områden lyckats väldigt väl de senaste åren. Man har gjort satsningar på padel, discgolf och skapat många engagerade medlemmar. Någonstans har hon varit spindeln i nätet i allt det där.
– Jag tror mycket på att den här spindeln i nätet också måste visa sig. Det tycker jag att jag har gjort genom alla år. Jag har inte gjort arbetslistor till alla andra och delat ut, utan jag har sagt att ”det här passet tar jag, vilket pass tar du?”. Jag har försökt skapa en känsla av att man hellre vill vara med än stå utanför och det tror jag att jag kan ha nytta av nu. Dels tror jag att man ser att man kan identifiera sig med mig för jag är som vem som helst. Sedan tror jag att jag kan få med folk att göra saker och ting tillsammans, för då blir det mycket roligare.
Så det tror du att du kommer ha nytta av?
– Ja, men det tror jag att jag kan bära med mig. Jag tror att man snabbt kommer veta att jag gör samma hårda arbete som jag förväntar mig av någon annan.
Vilka är fördelarna med att du kommer in utan ett långt politiskt bagage och utan några tunga roller bakom dig?
– Jag har inte historien och det tror jag absolut att jag kommer ha fördelar av. Jag kan liksom börja med att måla en helt ny bild utifrån den informationen som jag får från och med nu och framåt och allt det jag har kunnat läsa mig till. Jag har också en fördel som helt ny att jag kan ställa en annan typ av frågor för att det är okej på något sätt för att jag är ny. Jag är också totalt prestigelös som människa, så jag har inga problem med att räcka upp handen och visa min okunskap. Det har jag inga problem med, men jag har också massor att lära mig. Jag är jätteödmjuk och kommer ha jättemycket nytta av folk i huset och mina majoritetskamrater framåt.
Inte funnits på kartan
När hon till slut valde att engagera sig för cirka sex år sedan fanns den här tanken på vad som nu kommer hända inte med över huvud taget.
– Nej, aldrig. Inte någon gång. Veckorna går så himla fort nu, men för bara någon månad sedan stöttade jag Cissi och peppade henne inför uppdraget. Det här fanns inte på kartan alls.
När fick du frågan första gången och hur reagerade du?
– Det var inte många dagar efter att Cissi aviserat att hon inte skulle vara med längre. Då skickades ett nomineringsmejl ut med uppmaning till alla medlemmar att nominera. Jag började få ganska mycket frågor från folk om det var okej att nominera mig. Jag började tänka, "vad är det som händer nu?" men i samma veva satt vi i budgetdiskussioner och jag kände att vi kom närmare varandra.
Eva Kindstrand Ströberg trodde knappt att det var sant, men när hon fick frågan från valberedningen lät hon det sjunka in.
– Jag sa att förutsättningarna för att jag över huvud taget skulle överväga det här var att jag hade brett stöd i partiet och att jag fick möjlighet till både utbildningar och kompetenshöjningar inom det här. Vi kommer ha en sittning med SKR och partidistriktet nu i mellandagarna.
Det är något hon känner att hon behöver för att klara uppdraget.
– Man behöver det för att hålla och det är så mycket som är nytt för mig. Jag har massor att lära om hur man driver en politiskt styrd ordganisation och en kommunal verksamhet.
Att hon inom samarbetet har erfarna politiker som centerpartisten Peter Karlsson och vänsterpartisten Lars Johansson vid sin sida uppskattar hon.
– De har varit med väldigt länge och det är superbra för mig att de finns med.
Var det givet att tacka ja i slutändan?
– När det väl blev skarpt läge funderade jag inte särskilt länge. Jag fick frågan mitt i veckan och då sa jag ja till 90 procent direkt, men att jag behövde ta den viktiga biten med familjen. Så jag övervägde det i fyra, fem dagar kanske. Det gick väldigt snabbt.
Men det kändes som att du trivdes med ditt jobb och ordförandeskapet i Storebro. Var det enkelt att lämna det?
– På de här dagarna hann jag undersöka möjligheterna till tjänstledigt och sådär. Jag är ledig enligt kommunallagen. Jag fick snabbt skicka ut tack- och hej då-mejl till alla mina föreningar och så gick rekryteringen ut efter min tjänst. När det gäller ordförandeskapet i Storebro så förvarnade jag valberedningen redan tidigt i höstas. Dels kände jag att det kunde vara läge att byta röst efter att ha hört samma i sju års tid, dels ville jag också lägga mer tid på politiken. Så redan i september kom vi fram till att Andreas skulle kliva in som vice ordförande fram till årsmötet. Det har inte känts så jobbigt. Jag är väldigt stolt över det vi har gjort i föreningen och jag känner mig jättefärdig faktiskt. Det finns också så himla mycket bra folk i den här styrelsen nu.
Kommer du att vara kvar på något sätt?
– Jag vill vara kvar i fotbollssektionen och då har jag nog en plats i styrelsen. Jag vill gärna komma ut på Bruksvallen och göra lite nytta i emellanåt.
Är du rädd för kritik kring att du kommer gynna den föreningen mer?
– Det kommer alltid finnas, men jag känner att jag har ryggen fri och vi har aldrig varit mer gynnade än någon annan. Om det kommer, vilket det säkert gör, så känner jag att jag kommer kunna bemöta det i sådana fall.
Ser det här långsiktigt
Eva Kindstrand Ströberg har blivit kommunalråd från nästan ingenstans. Trots den korta förberedelsetiden har hon bestämt sig för att se det här långsiktigt nu.
– Jag ser det långsiktigt, men samtidigt ser jag ingen prestige i om det är jag eller någon annan som innehar posten efter valet 2026, men jag känner att det är viktigt för både politiken och tjänstemannaorganisationen att det är en stabil majoritet och att man kan tänka långsiktigt för jag känner att det varit för mycket fokus på person och parti. Det mesta rivs upp efter varje val och jag gillar inte tanken på att det ska rivas upp efter varje val och att man ska börja om på ruta ett.
Samtidigt är hon tydlig med att det ännu är tidigt.
– Nu pratar du med mig dag tre, det ska man komma ihåg, men nu är det tanken även om det här aldrig var tanken från början.
Vad talar du för att du kommer bli mer långlivad än Cissi på den här posten?
– Jag är envis. Har jag bestämt mig för något så brukar det ofta bli så. Det nya majoritetssamarbetet känns också som vi grundat bättre och det gör att jag tror att det kommer hålla.
Är du tillräckligt tuff för den här rollen?
– Det hoppas och tror jag. Lagom tuff skulle jag säga att jag är. Jag kommer ha nytta av alla mina fackliga år med förhandlingar och så vidare.
Vad präglar ditt ledarskap och vem är du som ledare?
– Jag är nog en väldigt inkluderande ledare. Det är laget som formar verksamheten. Man måste ta hjälp av varandra och ensam är inte stark. Någon måste fronta och någon måste ta de första, jobbiga frågorna. Men där tror jag att alla kommer kunna identifiera sig med mig. Jag är som vem som helst. Jag har varit ensamstående förälder i omgångar och vet hur tufft det kan vara. Jag har stått på verkstadsgolvet i 20 år och jag har varit springvikarie inom vården. Jag tror många kommer känna att hon vet vad hon pratar om i vissa frågor.
Vilken slags socialdemokrat är du?
– Jag har vuxit upp i en gråsossefamilj. Det är nog där jag skulle sätta mig. Sedan har den politiska kartan ritats om sedan jag var tonårig.
Men då ligger du närmare V än C?
– Ja, det skulle jag absolut säga utifrån min bakgrund.
"Var en stor del"
Tiden som ligger bakom oss har varit turbulent. Efter drygt 14 år som kommundirektör har Carolina Leijonram sparkats. Bara 19 dagar in på posten hoppade föregångaren Cissi Hammar av. Varför tar Eva Kindstrand Ströberg nu på sig det här uppdraget?
– Trots allt som hänt känner jag att det är ett ganska bra utgångsläge. Jag väljer oftast att se glaset som halvfullt. Vi är ganska långt ned i källaren nu både vad gäller förtroendet från medborgarna och kanske även från annat håll också. Jag känner att det här är en omstart eller nystart som jag vill vara med på. Jag tror verkligen att det kan bli bra och då kanske det också är en fördel med en annan röst, säger hon och fortsätter:
– Jag tycker också att vi har en bredare, bättre grund att stå på. Vi kanske skulle ha pratat mer om det här tidigare, men nu har vi gjort det här jobbet bra och jag tror på det här framåt.
Handlade allt i splittringen om kommundirektören skulle vara kvar eller inte?
– Det är bilden som har framställts, men så var det inte. Det var en av flera delar som vi skulle jobba framåt.
Vad var det mer?
– Det är saker vi kommer till längre fram, men det är inga stora omvälvande grejer.
Då måste väl en så pass omvälvande sak spelat stor roll?
– Det i sig var en stor del, men diskussionerna runt omkring den fanns det flera olika delar i. Jag skulle inte säga att det bara var så.
Känner du någon bitterhet över att C och V gjorde som de gjorde?
– Nej, det var tråkigt just där och då, men så här i efterhand när jag ändå känner att det blivit så pass bra som det blivit så var det nog ett måste. Det är svårt att bara fortsätta med gamla surdegar utan att någonting. Då krävs det kanske att man bryter ett tag.
"Många har farit illa"
Hon beklagar att många, både inom politiken och framför allt inom tjänstemannaorganisationen, farit illa av situationen.
– Många har farit illa av det här. Det har känts jobbigt och därför är det viktigt att vi kunnat göra färdigt med en tillförordnad kommundirektör så snabbt och fått ut det innan jul. Jag tycker att man ska ha respekt för varandra och där har vi lite att jobba på.
På vilket sätt har tjänstemän farit illa?
– På grund av den här osäkerheten och turbulensen som varit. Allting har gått ganska fort och vi har känt att vi verkligen behövt hitta en interimlösning. Marie (Halldén) behöver fokusera på sitt uppdrag som HR-chef och vi kände att vi behövde en röst utifrån. Sedan är det här bara en övergångslösning, men det var viktigt att få den här lösningen på plats så att inte Marie skulle behöva gå i det här för länge.
Hur ser du på ditt samarbete med en blivande kommundirektör?
– Det är såklart en viktig del i jobbet. Jag försöker vara öppensinnad. Jag tycker att det är viktigt med en person som varit föreningsaktiv för jag tycker det säger väldigt mycket om en person. Det säger att man har ett inkluderande förhållningssätt och att man kan samla ihop teamet. Det är en av delarna, men det är också viktigt att man har en den här ekonomibakgrunden.
Jag tror att en kommuninvånare, som kanske inte riktigt förstår det politiska spelet, tycker att det som hände var ganska konstigt. Ni gick isär och var ihop igen två veckor senare. Ser du några frågor som gör att det kan hända igen?
– Nej, nu gör jag inte det. Det är just för att vi har grundat ett samarbete tillsammans nu väldigt tydligt. Sedan kan man aldrig säga att man vet det. Vi är människor och vad som helst kan hända. Så är det ju. Vi har suttit i gemensamma diskussioner och ser att vi har samma vilja och ambition tillsammans. Jag tror på det här.
Nu blev det ju som att de fick er att ändra er genom att avbryta samarbetet. Kan inte C och V göra så igen när ni redan sålt er en gång?
– Jag tycker inte vi gjorde det, men det är klart att man kan spekulera i det och om man vill vara konspiratorisk kan man väl absolut säga det. Men jag tror det finns en vilja hos oss alla tre partier att göra den här omstarten, så jag kan inte se att det ska hända igen.
Öppnade dörren för SD
Tidigare i höstas öppnade Centerpartiet för att dörren till Sverigedemokraterna inte var lika stängd längre. Det kan förstås bli ödesdigert för Socialdemokraterna.
– Vi har ett hårt jobb att göra, men vår SD-dörr är stängd ordentligt. Jag tror mycket handlar om att visa de kommande åren att vi får en vändning på det här och att vi får tillbaka förtroendet.
Utan den här SD-skräcken hos C, som en annan föregångare till dig kallade det, så skulle borgarna vara mycket större och ha en tydlig majoritet här. Hur rädd är du för att C ska byta planhalva?
– Man gör ju det här för att man vill bestämma och få igenom sina frågor. I dag känner jag mig dock inte ett dugg orolig för det. Vad som helst kan hända, men det handlar för oss inom majoriteten om att skapa relationer och enas i de frågor som vi diskuterar. Efter kommunstyrelsen i tisdags sa någon att det är en mjukare ton. Jag vet inte vad som har bidragit till den, men man tyckte det. Jag vill också att vi pratar ännu mer politik på våra majoritetsmöten och att vi hittar fler frågor vi kan enas runt, för det skulle göra den här grunden ännu mer stabil att stå på.
Vill se framåt
För henne handlar mycket nu om att se framåt. En stabil ekonomi är det som står i centrum, säger hon.
– Vi måste våga börja prata investeringar igen och tänka framåt. Medborgarna ska stå i centrum och vi måste få till en framtidstro igen. Den känner jag att det har varit si och så med. Nu har vi knappt vågat prata om saker som kostar pengar, men det kostar ingenting att prata om dem. Det börjar kosta först när man projekterar. Vi måste få till det för att man ska börja prata gott om Vimmerby kommun igen.
Varför har den bilden satt sig där man inte pratar gott om Vimmerby?
– Det är klart att när man tvingas göra besparingar så hamnar det inte alltid rätt hos människor. Självklart ska vi ha medborgardialoger och prata med människorna som berörs. Det är då man kan skapa en förståelse för varför man måste göra vissa saker och varför vi måste ta tuffa beslut. Lyckas man förankra dem tidigt så blir det inte lika tufft längre fram. Jag tror att vi kan bli bättre.
Det är ju väldigt många andra kommuner som också måste spara, men det känns som att det är extra svårt att driva igenom det här och att det sitter i ända sedan folkomröstningen om skolorna. Tror du att folk känner att det går att stoppa mycket beroende på det som skedde då?
– Det kan nog absolut ha satt en bild av det.
Var det fel i efterhand att lyssna på folkomröstningen?
– Jag var inte med då, men jag skulle inte vilja säga att det var fel. Det var den känslan man hade där och då och det var nog rätt där och då.
Det här året har varit turbulent, men det är inte det enda året som varit turbulent. Vi har haft många sådana år under hela 2000-talet. Varför blir det så?
– Jag tror att vi inom politiken är för dåliga på att gå ut med saker och ting som har gjorts och som är bra. Det görs så jättemycket bra saker varje dag där ute. Det behöver vi jobba med framåt. Det behöver inte vara så stora saker alla gånger, men vi behöver ändå få ut allt positivt som händer hela tiden. Jag tror också vi behöver förekomma den dåliga publiciteten som kommer ibland. Där tror jag att vi kan jobba på ett bättre sätt och vara mer kommunikativa.
Problem med tonen
Eva Kindstrand Ströberg ser också ett problem med tonen på sociala medier. Men är det så stor andel av kommunens alla invånare som verkligen är inne och kommenterar så hårt och negativt?
Överdriver ni hur många som är inne och gör det?
– Ibland kanske man gör det. Procentuellt sett så är det ju så. Jag läser inte nu sedan några dagar tillbaka, men ofta är det ganska svårt att besvara. Jag vet inte om jag tycker att vi politiker ska gå ut och bemöta på sociala medier. Jag kommer inte göra det.
Varför inte?
– Det är så lätt att misstolka ord i skrift och vill man misstolka gör man det. Jag möter jättegärna människan över en kopp kaffe här eller ute på stan i stället. Sedan om jag hinner det är väl frågan, men jag kommer inte gå ut och bemöta något på sociala medier. Sitter man och pratar över en kopp kaffe så är det så mycket lättare att få fram sitt budskap.
Den viktigaste frågan framåt är ekonomin, men hon ser också andra utmaningar.
– Demografin är en stor fråga. Vi har ett gymnasium som kanske börjar bli för stort och vi har vård- och omsorgsboenden som börjar bli för små. Det säger en hel del. Föreningslivet måste nog också ställa om som har haft ungdomsverksamhet som sin huvuddel till att tänka på idrott för hela livet. Det är också viktigt att få till den sociala biten för äldre. Vi såg bland annat hur det här med restaurangerna mottogs. Det visar att den sociala biten är jätteviktig för målgruppen, men den kan skapas på många olika sätt.
Vill du se fler ideella engagemang kring det här?
– Jättegärna. Det finns så mycket ideella krafter i föreningslivet och får man rätt förutsättningar kan man definitivt bygga vidare på det. Sedan om man inte gör så mycket mer än kommer dit och dricker kaffe, löser världsproblem och så är inte det viktigaste. Det är den sociala samvaron som är jätteviktig.
Pratar inte mycket med sin rutinerade föregångare
Hon har nästintill kastats in i det här och inte kunnat förbereda sig alls.
– Det är ett tungt uppdrag, men jag har egentligen inte hunnit förbereda mig något särskilt. Jag har försökt att läsa på lite, men samtidigt har jag ju haft ett jobb som jag ska lämna över till någon annan. Så den här tiden inför har inte varit lång.
Eva Kindstrand Ströberg har inte pratat mycket med rutinerade Helen Nilsson, partikamraten som haft hennes roll i flera år, inför uppdraget.
– Nej, det har jag inte. Jag har mycket kontakt med Daniel (Gottling Nestor) och David (Fernhed) mest. Vi har mycket kontakt. Sedan försöker jag skapa mig en bild av historien såklart. Den är viktig, men jag vill ändå börja lite på blankt papper. Jag vill inte bli en ny Helen Nilsson. Det har jag varit noga med i min yrkesroll också. Jag ville inte vara en ny Kenth Karlsson heller. Ska man tänka långsiktigt måste det bli en roll och inte bara en person bakom.
Till sist, det är lagom till julafton, så vad önskar du dig allra mest nu i julklapp?
– Jag önskar mig att vi respekterar och inkluderar varandra bättre och att vi tillsammans kan skapa en framtidstro nu. En tro på att vi kan få en ekonomi i balans och en tro på att vi kan investera framåt.