Vi börjar med att backa bandet till att deras dotter, som vi valt att kalla Anna, var liten. Hon var sjuk som barn och medicinerades starkt med epilepsimedicin. Själva medicinen blockerade talcentret hos henne och den blivande sjuåringen ligger rejält efter sina kamrater språkligt.
I förskolan fungerade allt klockrent med resursstöd och hela den biten.
– Vi blev verkligen lyssnade på och tänkte naivt att det skulle väl smidigt flyta över till skolan. När vi hade avstämningsmöte lät allt bra först och vi trodde att det skulle bli lika smidigt här också. Men när skolan började så började också problemen, säger hennes föräldrar.
Vid det första mötet säger föräldrarna att de fick till sig av rektorn att resursen skulle jobba 80 procent.
– Men om vi ansåg att det behövdes utökad tid var det bara att ringa. Vi gjorde det redan i början av september, men inget har hänt.
Skett flera incidenter
Bekymret är att Anna fått en resurs som själv har problem med det svenska spåret.
– De hade någon övertalighet och har fixat en resurs som själv har det problematiskt med grundläggande svenska. Har man problem med språket blir det ännu svårare att kommunicera med någon som också har svårt med språket. Säg att man ska gå på toaletten. Har man problem med språket kanske man bara har ett ord för det medan man annars kan ha en massa olika ord för det. Vi påtalade att det var ett problem med språket och att språkförbistringen var påtaglig.
Det man då ska ha fått till sig var att man skulle kolla på det här till höstlovet.
– När höstlovet kom hade man inte löst det, men man sa att man hittat någon annan som kunde ta de sista timmarna av dagen. Det innebar att vi hade kvar den med språklig brist och nu hade två olika i stället.
Minst en gång i månaden sedan skolstarten har föräldrarna varit på möten.
– Anna blir stressad av att det byts person under dagen och informationen till oss har varit knapphändig.
Det har också skett flera incidenter under den här tiden.
– Vi bor nära skolan, men en gång hade de tappat bort henne och hade henne inte under uppsikt. Hon har även trillat ned från vad vi tror är klätterställningen, där de inte visste vad som hänt. Det blir ju problematiskt när hon själv inte kan berätta exakt vad som hänt, vad hon gjort eller var hon har varit, som andra barn i hennes ålder har lättare för. En annan gång var det en incident med VMA-tutan. Den tjöt och den dagen hade hon ingen resurs, så då ville hon springa hemåt. Det var bara tur att det upptäcktes. Vi har därför påtalat för rektorn att det nog behövs en resurs till 100 procent. Ska hon behöva bli påkörd innan något förändras?
Skickade in klagomål
Föräldrarna har försökt på flera olika sätt att få någon rätsida på vad man upplever som bekymret. Sent i höstas skickade man ett klagomål till grundskolchefen.
Detta eftersom man upplever att rektorn inte lyssnar på deras missnöje, barnets behov eller tar hennes lagstadgade rättigheter på allvar. Föräldrarna vill också vara tydlig med att de inte vänder sig mot resursen som person över huvud taget.
– I början ville hon inte vara med resursen och vi tror att det beror på språket. Det gjorde henne otrygg, men nu har de ju byggt upp en relation och är kompisar.
– Är du med någon tillräckligt länge kommer du börja tycka om den. Hon trivs med sin resurs och det är inte det som är problemet. Resursen verkar vara en gullig person, men det är det språkliga som inte fungerar och det är det hon behöver mest stöttning i. Men man lyssnar inte på oss.
Därför sitter vi här nu. De upplever att ingen lyssnar på dem och tror att det här kan hjälpa deras sak och bidra till en förändring.
– Vi tror inte att vi är ensamma, men vi tror att många andra bara förlikar sig med att det är så här. Man orkar inte knöla. Därför vill vi ta det här ett steg till och vi har fått läsa in oss och ägna kvällarna åt det här. Vi tänker på det här hela tiden och ska samtidigt göra allt annat som alla andra vuxna med barn gör.
Föräldrarna har också valt att göra en anmälan till Skolinspektionen.
– Det kommer inte hinna hjälpa Anna, men det kanske kan hjälpa andra i framtiden, så att de inte hamnar i samma situation. Det är en stor frustration att inget händer. Kan man ringa till skolchefen? Ska man gå hela vägen upp? Vi kan ju inte de här vägarna och rektorn sitter på trumf. Vi kan inte strukturen och man sitter lite fast helt enkelt. Många gånger har vi tänkt att vi skiter i det, men vi måste fortsätta kriga för hennes skull.
"Blir en ny ursäkt varje gång"
Enligt föräldrarna har såväl habiliteringen som logopeden och skolans egen speciallärare varit eniga och tydliga i sina bedömningar om att deras dotter behöver en resurs med god svenska, som aktivt kan stimulera hennes språk.
– Det som är extra konstigt är att vi för några möten sedan bestämde att den här extra resursen hon har fått, som har jättebra svenska, skulle gå in och ta hela dagarna. Så skulle det bli efter jul, men två veckor innan jul får vi till oss att den bestämda lösningen inte fungerade längre. Hon ansågs inte passa in i gruppen och så fick vi en lång utläggning om gruppdynamik, säger de och fortsätter:
– Då kanske inte pedagogerna där synkar, men man lyssnar ju inte på Annas behov. Vi vet inte hur vi ska komma vidare nu efter det.
De har blivit lovade säger de att en annons efter en ny resurs ska komma ut.
– Men varje gång blir det en ny ursäkt. Det ska godkännas av HR, det ska godkännas av någon chef. Annonsen kommer aldrig ut. Det är såklart gissningar från oss, men vi utgår från att det är en pengafråga. Här har man redan en resurs som blivit övertalig och då blir Anna försökskanin.
Hur reagerar hon i allt det här?
– Hon älskar skolan, men det vore så tråkigt om hon inte skulle vilja gå till skolan längre. Hon var stressad i typ två veckor över det här med VMA-tutan. Har hon en resurs som kan förklara eller skämta bort det, så blir det ju inget problem, men det har hon inte.
Är ni oroliga för att hon ska bli hemmasittare?
– Oron finns, särskilt med de här incidenterna som skett. I början var det svårt när man skulle lämna och hon gick åt ett annat håll än till resursen. Hon visade på sitt sätt och då var det jobbigt. Man ska själv koncentrera sig på sitt jobb och veta att ens dotter ska vara med någon man inte vill vara med hela dagen. Under en månads tid i höstas lämnade vi inte alls på fritids för att vi var otrygga.
"Kan inte ha nya lösningar hela tiden"
De känner att det här vore en sådan enkel sak att lösa egentligen.
– Vi är mest besvikna över att något så enkelt är så knöligt. Det står i skollagen att vi har rätten på vår sida. Man ska se till elevens bästa och elevens behov, men här bara går tiden.
När de gjorde sitt klagomål blev de överraskade över att man inte hörde av sig.
– De ringde inte ens oss och frågade kring det här. Vi tycker inte att de har utrett det här. De vill bara komma i mål med det och det visar bara fler fel i systemet. Vi får bara knöla ännu mer och det är tufft som det är redan.
Har ni övervägt att byta skola?
– Vi har pratat lite om det. Tanken har funnits och vi har diskuterat det, men hon har kompisar i skolan, så det vore väldigt tråkigt. Hon älskar att vara där. Hon är ju bara snart sju och vet inte vad som är bäst för henne. Det är att få så mycket språkutveckling som möjligt.
– Logopeden har ju tryckt på det också, att ju yngre man är desto enklare är det och desto mer suger man åt sig. Nu när tiden bara rinner iväg blir man stressad och vi gissar att det inte kommer vara någon bra lösning innan sommarlovet heller.
Vad hoppas ni på?
– Att en ny resurs dyker upp och att en annons läggs ut, så hon har någon som följer med henne över tid. Vi kan inte ha nya lösningar hela tiden. Man måste försöka ha kontinuitet och hitta någon som är beredd att jobba med det över tid. Problemet är inte att hon inte trivs med sin resurs, för det gör hon, och resursen verkar vara en gullig person. Problemet är det språkliga, men vi blir inte lyssnade på. Vi är inte otrygga med resursen. Hon är jättetrevlig, men vår dotter vet inte själv vad som är bäst för henne och där behöver vi föräldrar kliva in.
Drömscenariot är helt enkelt att det fanns en resurs som följde Anna hela dagen.
– Vi vet ju bekanta som har det så och som har haft en och samma resurs från skolstart. Då blir det en kontinuitet och man lär verkligen känna varandra. Då skulle det inte vara några konstigheter, men nu får vi ta ledigt från jobbet för att gå på möten. I början lät allt så bra och om inte något funkade så var det bara att byta. Men det nekar de till att de ska ha sagt.
Ser risk att hon behöver gå om
De båda hade också känt att det var mer rakryggat att säga att det fanns en ekonomisk aspekt, om det nu handlar om det.
– Det vore enklare för oss om rektorn helt enkelt sa att ekonomin inte fanns för att anställa en till. Då hade vi fått jobba med det och det hade varit ärligare. Vi skulle önska öppna kort och ärlighet. Vi förstår att man inte kan sparka personer till höger och vänster, men de har hotat oss med att det kan bli vem som helst egentligen.
Deras trötthet över att behöva slåss för sin dotters utveckling är tydlig.
– Vi vill belysa hur skolan hanterat den här situationen. Vi har haft x antal möten och inte kommit någonstans. Det har gått sju månader, men vi blir inte lyssnade på av rektorn. Vi sitter fast med en rektor som inte lyssnar på oss och informationsflödet och rörigheten är enorm. De ser inte till hennes bästa.
Vår tidning har fått godkänt från familjen att ställa frågor kring det berörda ärendet och har ställt ett flertal till berörd rektor.
"Jag kan inte uttala mig i enskilda elevärenden", svarar rektorn i ett mejl.