Efternamnet Gunnarsson är starkt förknippat med Målilla GoIF. Patrik var i många år en viktig spelare i det rödvita laget. De tre senaste säsongerna har han fungerat som tränare för klubbens representationslag. Samtidigt har sonen Knut, som fyller 19 senare i år, vuxit ut till en nyckelspelare i division fem-klubben. Förra säsongen var han en av Målillas absoluta nyckelspelare på sin mittbacksposition.
Var på väg till Oskarshamn
Inför säsongen 2021 har båda lämnat Målilla GoIF. Men inte för IFK Oskarshamn, som det först såg ut att bli, utan för Vimmerby IF.
– Det blev så lite hastigt och lustigt. Jag fick en fråga om att bli assisterande tränare i IFK och de var sugna på Knut också, så det låg nära till hands. Då ringde Vimmerby till Knut och erbjöd honom att komma och träna, berättar Patrik Gunnarsson.
Valet blev till slut logiskt för Knut, som nobbade Oskarshamn.
– Jag velade väl i tre veckor och provtränade med båda klubbarna. Det kändes mer seriöst i Vimmerby och för mig var det mer givet att åka mot Vimmerby än Oskarshamn. För mig är det lite mer hemma och jag hade lite mer koll på Vimmerbyfolket också, säger Knut Gunnarsson.
Steg i utvecklingen
När sonen väl hade bestämt sig var det inte svårt att locka in pappa Patrik i VIF-organisationen.
– Jag hade följt med för att titta lite på träningarna. När det inte blev Oskarshamn för Knuts del så kände jag att det inte skulle kännas rätt för mig heller. Då hade vi åkt åt varsitt håll. Jag planerade istället att ta ett lugnt år från fotbollen, men efter några veckor fick jag frågan om att bli assisterande tränare i Vimmerby. Jag funderade i några dagar, men kände direkt att erbjudandet var rätt lockande för att ta steg i min utveckling. Jag frågade Knut vad han tyckte, om han skulle orka med att jag följde med, och det var okej för honom.
Efter att den här intervjun gjordes har "PG" hastigt och lustigt tagit över som huvudtränare sedan Johan Karlsson Törndal tackat för sig.
”Blir inte av med honom”
Hur funkar det då att ha pappa som tränare?
– Jag blir inte av med honom, säger Knut med ett skratt. Nej, men ärligt så tänker jag inte på det längre. För mig är han som vilken tränare som helst. Det var lite jobbigt i början i Målilla när han hängde med mig upp i A-laget, men nu tänker jag inte alls så.
Patrik fyller i:
– Jag tycker att det funkar bra. Sen är det klart att det kan vara vissa bitar som är lite tuffa ibland. Ofta är jag ju lite hårdare mot honom, så har det alltid varit. Vi har lite småduster här och var, men annars vore det väl lustigt. Knut är rätt lugn och samlad och vet vad han kan och vill, men ibland får jag hojta till när det blir lite för lojt.
Vad pratar ni om i bilen mellan Målilla och Vimmerby?
– Det blir mycket fotboll. Både egen fotboll och fotboll som vi har sett på tv. Mestadels är det sport som diskuteras, säger Gunnarsson den äldre, som inte helt oväntat är den som spenderar mest tid bakom ratten till och från träningar.
– Ja, han kör till 99 procent. Han tycker att det går för långsamt när jag kör, garvar Knut.
”En utmaning”
Att komma till ett nytt lag under en pandemi kan vara extra tufft.
– Som det är nu åker vi till Vimmerby, tränar och åker hem igen. Vi byter inte om tillsammans och träffas inte för några möten inomhus. Det är klart att det är en nackdel när man är ny som tränare. Det har varit roligt, men visst är det en speciell säsong och det är inte så enkelt att få till den kontakt man vill ha, säger Patrik Gunnarsson.
Hur kan du som tränare jobba för att få till en bra laganda när läget är som det är?
– Vi spelar ju inga matcher och har rätt många nya spelare så det är klart att det är en utmaning. Som tränare måste man vara så positiv som det bara går. Jag försöker prata mycket när vi tränar och få ihop grabbarna så mycket som möjligt.
Annat tempo
Knut Gunnarsson tycker att det trots allt har varit enkelt att komma in i gruppen.
– Jag är överhuvudtaget nöjd så här långt. Det känns bättre än jag trodde på förhand, både spelmässigt på träningarna och så har jag kommit in väldigt bra i gruppen. Jag var lite rädd för den biten med tanke på Corona, men det har blivit en bra gemenskap.
Är det några skillnader jämfört med hur det var i Målilla?
– Det är ett helt annat tempo som jag måste vänja mig vid. Sen är det en lite annan filosofi och spelidé än i Målilla. Jag behöver anpassa mig, men kommer in i det mer och mer.
Knuts mål med säsongen är att ta en ordinarie plats som mittback i VIF. Värt att notera i sammanhanget är att den gänglige 19-åringen inledde sin karriär som anfallare, men har hamnat allt längre ner i planen.
– Man kan säga att jag har varit överallt. Jag började som forward, men var för dålig på att göra mål. Sen har jag fått gå sakta men säkert neråt. Jag är rätt lång och bra på huvudet och det kan jag utnyttja som mittback.
”Lugnare i talet”
Även pappa Patrik var en stabilt spelande mittback under sin karriär. Visst kan man se en hel del likheter mellan de båda, även om det fortfarande finns olikheter.
– När man ser Knut spela kan man se att det är min grabb i rörelsemönstret. Han är rätt aggressiv i sin spelstil, men jag var kanske ännu aggressivare. Jag var oftast som bäst när jag var arg och så var jag rätt högljudd. Knut är betydligt lugnare i talet så här långt, skrattar Patrik.
– Den biten kanske kommer med tiden. Många säger att vi är lika som spelare, säger Knut.
Tuff serie
Det är i nuläget oklart när seriespelet i division fyra kan komma igång.
Hur lyder målsättningen för VIF?
– Den långsiktiga målsättningen är att Vimmerby ska tillbaka till trean. Sen om målsättningen är att gå upp med det här unga laget redan i år är inget vi diskuterat än. Det finns flera lag från Jönköping i serien och de är ofta bra. Samma sak med Myresjö. Och så är det derbyn mot Tuna och Gullringen. Det kommer att bli tuffa matcher hela tiden, säger Patrik Gunnarsson.