Claes Endre var den stora anledningen till att HC Gherdëina blev mästare i Alpligan för första gången i klubbens historia. Foto: Instagram och Bildbyrån
HC Gherdëina gjorde det omöjliga. Klubben, som slutade på plats 11 av 13 lag i grundserien, vann Alpligan efter ett sensationellt slutspel där man slog ut både ettan och tvåan. I den helitalienska finalen mot Merano gjorde Gherdëina processen kort och vann med 4-0 i matcher.
– Egentligen blev slutspelet bara lättare och lättare. Vi mötte de två bästa lagen från början och de är rätt överlägsna i den här ligan. Där blev det extremt mycket försvarsspel och inte en match under 40 skott. I finalen var vi det bättre laget, säger den förre VH-målvakten.
"Klart jag hade stor del"
HC Gherdëina avgjorde med en 4-3-seger på hemmaplan inför fulla läktare. Hallen tar in 2 000 åskådare men Claes Endre menar att det var betydligt många fler supportrar på plats.
– Det var säkert 2 500-2 600 personer. De bara släppte in folk. Det var fullsmockat och superhäftigt såklart. Det här är ett lag som aldrig har varit i semifinal tidigare och de senaste veckorna har stan fått andas hockey.
Claes Endre var Claes Endre och storspelade i vanlig ordning. Den förre VH-målvaktens siffror i Alpligan är smått otroliga. 94,7 procent i grundserien följdes upp av 94,2 procent i slutspelet. Det går knappast att överskatta svenskens roll i vägen mot klubbens historiska första titel.
– Jag har blivit överhyllad känns det som och det bara haglar in hyllningar. Samtidigt är jag rätt ödmjuk och försöker säga att vi gjorde det som ett lag. Men det är klart att jag hade en stor del i det.
Ingen skidåkning
Nu väntar ytterligare några dagars firande innan Claes Endre packar väskorna och beger sig hemåt för ett efterlängtat återseende med familjen i Vimmerby. Vad som händer framåt har han inte funderat så mycket över.
– Jag längtar bara hem till dem nu, men först ska vi ha lite middagar här och en avslutningsfest på onsdag. Det som är soft är att det har blivit varmt i Italien nu. Jag står i t-shirt i skuggan här och nere i Merano (motståndarna i finalen, reds. anm.) är det ännu varmare. När vi kom ut från hallen klockan halv elva på kvällen var det 19 grader varmt. Det kändes som att precis ha landat i Barcelona på flygplatsen, säger Claes Endre och skrattar.
Det blev drygt tre månader i alpbyn Val Gardena – men inte ett enda åk i skidbackarna.
– Jag hade tänkt åka skidor efter säsongen men när vi gick så långt blev det alldeles för sent… Så nej, det blev faktiskt ingenting. Klubben har ju aldrig gått så här långt tidigare och fick också med sig en del lärdomar till framtiden. Min lägenhet behövde hyras ut till någon annan och det har spelats med många olika klubbor mot slutet. Det är en klubb som aldrig har planerat att gå långt, säger Claes Endre.