Mikael Teurnbergs Västervik förlorade en dramatisk SM-final mot Dackarna.
Foto: Ossian Mathiasson
Efter intervjuerna smäller ett ordentligt fyrverkeri igång. 8 907 personer har precis upplevt något helt unikt i speedwayens värld. Allt var upplagt för fest – men i det andra skiljeheatet förstörde Dackarna allt. Patryk Dudek – som varit så svag under kvällen – tog tredjeplatsen med ytterst liten marginal. Västervik gjorde precis allt – men det räckte inte. Det blev silver.
– Fy fan vad jobbigt. Jag förlorar hellre med 8-10 poäng än i sudden, i sista heatet. Det jag känner nu är bara att jag vill åka hem till lägenheten, dra täcket över huvudet, sova och bara försvinna från allt det här. Jag är skitbesviken. Riktigt besviken. När man är så nära… Det har varit en jättejobbig säsong, särskilt med Lambert borta. Jag tycker att vi har slitit och gjort allt vi kunnat, men det spelar ingen roll.
Kan du känna någon stolthet över det ni har gjort, här och nu?
– Lite så. Det har varit jävligt svårt. Det här är den tuffaste säsongen, men att falla när man är så nära är jobbigt. Det var bättre när vi förlorade en final med Dackarna mot Lejonen. Då förlorade vi med åtta poäng. Då är det inget snack liksom.
"Gjorde vad vi kunde"
Många av heaten avgjordes på mållinjen. Domaren har väl aldrig fått jobba så hårt i en speedwaymatch. Dramatiken för åskådarna var olidlig.
– Ja, men det vinner man inga guld på. Det går att hitta detaljer. Någon frågade hur man förlorar en sådan här match. Det var kanske ett spårval. Något heat förlorar vi på upploppet, kanske fler än åt andra hållet. Om Zengota hade gjort en annan manöver i sista heatet hade det kunnat bli ett heat till kanske. Men nu blev det inte så.
Hur var stämningen i depån?
– Det var bra, alla var påslagna och kämpade och slet. Det är så en final ska vara. Men det är så lite som avgör.
Teurnberg suckar.
– Det här kommer jag nog bära med mig hela livet: hur nära det var. Vi kunde ha blivit historiska här. Jag kunde ha blivit den förste som tar guld i tre klubbar. Det var nära och en sådan chans kanske man aldrig får igen. Det vet vi inte. Vi vet hur det är i idrott.
Hur går du vidare?
– Äh, först får jag bara sova. Men det här kommer att svida länge, när det är så nära. Förlorar man klart är det liksom inget att snacka om. Men nu… Saknaden av Lambert var stor. Samtidigt hade jag inte kunnat göra tvärtom heller, då hade vi fått stryk med för mycket i bortamatchen. Jag var tvungen att ta in Max och nu kom Max inte riktigt upp i nivå i dag. Vi gjorde vad vi kunde och jag vill rikta ett stort tack till alla sponsorer, fans och styrelsen. Det är starkt att gå till final, det är inte vanligt att man försvarar ett guld. Det är väl bara Smederna i modern tid som har gjort det.