Tengblad bemöter varken det jag lyfte om bristerna i tillståndsprocessen eller de faktiska konsekvenserna för berörda människor. Istället hänvisar hon till klimatrapporter och allmänna resonemang om tillit. Men frågan är: Hur rättssäker är processen – i praktiken?
Jag motsätter mig inte miljöprövningar. Däremot belyser jag att dagens prövningssystem inte uppfyller grundläggande krav på rättssäkerhet. Det råder en sned maktbalans, där enskilda människor på landsbygden ställs mot bolag med enorma resurser. Där vindindustrins egna konsulter tar fram miljökonsekvensbeskrivningarna, samtidigt som myndigheter saknar både kunskap, verktyg och vedertagna beslutsunderlag.
*
Tengblad upprepar att Svensk Vindenergi respekterar det kommunala vetot. Men sedan det infördes har branschen konsekvent försökt inskränka det – genom lobbying, påverkan på politiker och rättsliga påtryckningar. Ett exempel är Eolus som tog Ulricehamns kommun till förvaltningsrätten efter ett nej till vindkraftsetablering.
Respekt innebär att man accepterar ett nej – även när det inte gynnar de egna affärsintressena. Att fortsätta driva projekt trots kommunala avslag och folkomröstningar där invånarna sagt nej visar vad industrin i praktiken menar med ”respekt”.
Att det råder rättsosäkerhet i tillståndsprocessen är ingen åsikt – det är något jag ser tydligt efter att ha granskat vindkraftsprojekt sedan 2014. Till skillnad från hållbarhetschefen bygger jag mitt engagemang på verkliga erfarenheter. Tengblad må ha resursstarka bolag i sitt nätverk – men jag har vittnesmål från hundratals människor runt om i landet. Vanliga, genuina människor som av vindkraftslobbyn tystas och stämplas som motståndare, ofta med epitet som "klimatförnekare".
*
Mer forskning och en oberoende granskning av rättssäkerheten krävs. Fram till dess måste folkvalda ta sitt uppdrag ansvarsfullt – och avstå från att tillstyrka projekt där grundläggande skydd för deras invånare saknas.
Tengblad hänvisar till att Sverige är ett av världens mest rättssäkra länder. Det må stämma i stort – men det fritar varken Svensk Vindenergi eller staten från ansvaret att hantera de konkreta bristerna i vindkraftsprocessen.
Så jag upprepar frågan:
Hur ser Svensk Vindenergi på det egendomsskydd som är inskrivet i grundlagen? Hur ser ni på att fastighetsägare drabbas ekonomiskt utan att bolagen tvingas betala skadestånd? Att människor, utan tillgång till rättshjälp, tvingas lägga hundratusentals kronor på att försvara sina hem och sin livsmiljö – mot de utländska bolag som lobbyorganisationen företräder?Det verkliga problemet är inte tillit – utan en industri som vägrar ta ansvar för konsekvenserna av sin egen verksamhet.
Madeleine Staaf Kura
Rådgivare inom vindkraftsfrågor och mänskliga rättigheter