I drygt två månader har Angelica Karlsson varit vd för Frödinge Hällerum Timber AB. Att hon skulle arbeta i familjeföretaget var inte självklart i de sena tonåren och senare har det inte varit givet vilken position hon skulle ta i familjeföretaget heller.
– Jag har sett mig omkring en del och flyttade hem förra året. Innan det bodde jag i Stockholm och jobbade på Scania. Det fanns några år där i de sena tonåren där jag var inställd på något helt annat, att till exempel fokusera helt på ridningen eller bli arkeolog eller arkitekt. Men överlag har jag haft en plan om att någon gång återvända hem och jobba inom familjeföretaget. Jag tycker att det är en väldigt spännande och viktig bransch och ett spännande företag, men vilken position jag skulle ha har inte varit självskrivet för mig.
Drömde du som liten om att bli vd här en dag?
– Jag har drömt nästan hela tiden om att vara i en position där jag kan påverka och få utlopp för idéer, tankar och kreativitet. Jag hoppas vi har en företagsmiljö där man oavsett position kan känna det. Men det har kliat i fingrarna länge efter att återvända hem och jobba här.
Hur kommer det sig att du blev vd nu i september?
– Vår tidigare vd Torbjörn har valt att gå vidare till nya utmaningar. Vi har haft ynnesten att få ha honom här i 13 år, det är enormt stora skor att fylla för min del.
Född och uppvuxen på sågverket
Angelica är född och uppvuxen på sågverket.
– Somrarna när jag var liten spenderades med att jag hängde med pappa i magasinen, inventerade virke, gick med sopkvast, städade toaletter och så. Jag gillade att vara här och tyckte det var spännande.
Direkt efter gymnasiet lämnade Angelica Karlsson sina hemtrakter.
– Jag har hållit på mycket med hästar, både tävlat och tränat i dressyr, så jag flyttade till Skåne. Därefter var jag hemma en sväng och jobbade på Näs, vilket var fantastiskt. Jag har alltid tänkt att jag ska börja plugga och till slut landade jag i Stockholm, där jag pluggade företagsekonomi med inriktning mot management. Jag blev kvar i Stockholm i åtta år och höll på med hästar under en period där också. Jag arbetade för landslagsryttaren Tinne Vilhelmson Silfvén på Lövsta stuteri och reste med henne och hästarna runt på tävlingar i Europa och vintrarna spenderades i Florida. Det var otroligt spännande. Ett äventyr.
Därefter arbetade Angelica med hållbarhet inom logistik på Scania.
– Men de senaste åren har jag alltid tänkt att jag ska återvända hit. Ärligt talat har det väl handlat om att jag vill samla på mig erfarenhet och kompetens utifrån innan jag återvänder hem.
Varför?
– För att testa mina egna vingar. Det är speciellt att arbeta i ett familjeföretag och jag ville inte känna att jag gled in på en räkmacka. Jag ville bidra med min kompetens och mina erfarenheter, och då tänkte jag att det är bra att ha en stor verktygslåda. Det hade jag givetvis haft om jag varit här hela tiden också, då hade min branschkunskap varit större. Men jag var för nyfiken på världen utanför och tänker att det är bra med nya influenser här.
Handlar det om att vilja förtjäna sin plats?
– Exakt. Det är precis just det som det handlar om. Det var min plan att verkligen vara iväg och jobba i andra bolag en längre tid, säger Angelica Karlsson.
Men så kom pandemin och vände upp och ned på det mesta i samhället.
– Vi blev rekommenderade att jobba hemifrån och då åkte jag ner hit. Jag tänkte att det skulle vara skönare att sitta hemifrån och jobba i Småland gentemot en lägenhet på Söder. Den här verksamheten har pockat på mitt intresse länge och har hela tiden funnits med i bakgrunden. Jag har varit involverad sedan jag föddes och suttit i styrelsen några år. Det har varit splittrat för mig att inte arbeta här när jag hade min tidigare anställning. När jag väl kom ned hit och jobbade hemifrån, så kände jag att jag ville leva och bo här. Då rev jag av plåstret och började fundera på det på allvar.
I augusti 2020 tog hon beslutet att säga upp sig från Scania. 1 oktober samma år började hon arbeta i familjeföretaget och drygt ett år senare tog hon över vd-posten.
– Det är inget jag ångrar en sekund. Det känns jättekul att vara på plats och slippa den här splittrade tanken och det som ligger och stör där i bakgrunden. Jag har suttit på avstånd och sett den här spännande verksamheten med otroligt stor potential och projekt som jättespännande. Då kände jag att jag ville engagera mig fullt och det känns väldigt skönt att vara på plats nu.
Har det varit som du förväntade dig?
– Både ja och nej. Jag stålsatte mig och förberedde mig för ett tuffare klimat faktiskt. Det handlar nog mycket om den här räkmackan jag pratade om tidigare. Jag trodde nog att jag skulle mötas med mer skepsis och att jag skulle sättas på prov på ett annat sätt. Det välkomnandet jag fått är helt fantastiskt och varmt. Det är jag förvånad över. Det fanns en oro kring hur det skulle vara att leva och bo här igen, men jag trivs jättebra och det känns superskönt.
Tror du att den där känslan kan komma tillbaka, att du vill iväg igen?
– Jag känner att jag är bofast här nu och jag känner mig lugn och trygg med det. Jag vill jobba långsiktigt med det här, men när jag blev vd skedde det så snabbt och då kom såklart tanken att det kan jag inte vara hela livet. Det tror jag inte är det bästa för verksamheten heller. Det är viktigt med nya tankar och nya idéer. Förnyelse är sunt. Hur länge det blir kan jag inte säga, men så länge jag bidrar. Vad jag ska göra sen vet jag inte, men på något sätt kommer jag vara involverad i verksamheten.
Tror du man känner själv när det är läge att kliva av?
– Nej, speciellt inte om man är en envis smålänning, säger Angelica och skrattar:
– Jag är väldigt noga mot både min familj och mina medarbetare, att när det börjar bli dags så får de säga till. Då lyssnar jag och jag är rätt självkritisk också.
"Otroligt fint"
Frödingegruppen består av Frödinge Hällerum Timber, Inge Karlssons Trävaru och Frödinge Skog. Angelica Karlssons farfars far startade sågverket i Frödinge 1943. 2007 förvärvades sågverket i Hällerum och Inge Karlssons Trävaru förvärvades ytterligare några år senare.
Blir det både en stolthet och press att vara fjärde generationen?
– Det är en press i och med ansvarstagandet och absolut en stolthet. Det känns otroligt fint att kunna föra något vidare som funnits i generationer och det bär med sig enormt mycket historia. Utvecklingen som har skett är fantastisk och det ger energi när man funderar på att utveckla det för kommande generationer och bidra till landsbygdsutveckling.
Angelica Karlsson har blivit vd i en relativt mansdominerad bransch, men det är inget hon har reflekterat särskilt mycket över ännu.
– För mig känns det ganska naturligt eftersom jag är född och uppvuxen här. Samtidigt känns det väldigt bra att bidra till en förändring, för det behövs. För alla branscher som är homogena är det viktigt att skapa dynamiska och välmående grupper. Kittet i det ligger i att knyta an till kompetens, både ur en jämställdhetsaspekt och när det gäller personer med olika erfarenheter och bakgrund. Är en bransch för homogen hämmar det utvecklingen.
Har du fått några reaktioner kring att du som ung kvinna blivit vd i den här branschen?
– Det är inget jag upplevt på något märkvärdigt sätt. Klart man kan få någon reaktion när man pratar med någon extern, men det är mer att det har bemötts positivt skulle jag säga. Det verkar som att det är fler än jag som tycker att det behövs.
"Otroligt engagemang"
Frödingegruppen har totalt sett cirka 80 anställda och framtidsutsikterna ser goda ut.
– Det finns ett otroligt engagemang och driv hos mina medarbetare och efterfrågan på trävaror är hög och det kommer den fortsätta vara tror jag. Nu handlar det om hur man ska utveckla verksamheten för att förse marknaden med behovet som finns. Tittar jag framåt är jag positiv, speciellt ur en hållbarhetsaspekt. Fördelarna av att använda trä som material är oändliga och trä kommer spela en viktig roll även i fortsättningen.
Hur mår företaget?
– Vi har haft ett otroligt år. Det har väl inte undgått någon att efterfrågan på trävaror har varit extremt hög. Vi har försökt ta hand om våra kunder på bästa möjliga sätt, men har inte riktigt kunnat leverera den mängd som önskats på grund av den extremt höga efterfrågan som varit. Det har varit väldigt frustrerande såklart. Nu tror vi att det kommer stabilisera sig framgent på marknadssidan. Jag ser positivt på att värdet på trävaror ökat och jag tycker att det är bra att trä börjar värdesättas och behandlas som den fantastiska och klimatsmarta produkt det är. Av trä kan vi givetvis bygga hus och göra möbler, men det blir också biobränsle så vi kan värma våra hem och köra bil mer klimatsmart, det blir emballage, textilier och används inom kemisk industri för till exempel tillverkning av plaster och kosmetika. Trä kommer spela en enormt viktig roll framöver, säger hon och fortsätter:
– Tidigare när du byggt ett hus så tror jag inte att man varit särskilt bekymrad om man har svinn av trä, för det har inte kostat dig så mycket. På det viset ska vi inte behandla en produkt av en råvara som vuxit i 80 år. Det är givetvis viktigt att den fortsätter att vara tillgänglig för alla då trä som material spelar en stor roll i utmaningen kring klimatet som är kritiskt här och nu. Dessutom är sågverksbranschen traditionellt en lågmarginalbransch och sett till vår storlek, där vi är en förhållandevis liten aktör, så behöver vi marginalerna för att kunna slå ut våra investeringar på en relativt liten volym.
Är det några investeringar nära förestående nu?
– Klart att man alltid funderar på hur man kan förbättra, utveckla och effektivisera verksamheten. Vi gör ständigt mindre löpande investeringar, men även större investeringar finns i tanken. Men inget konkret just nu.