Någonstans mellan 50-60 personer är igång och jobbar med att bygga om och mötesseparera riksvägen, den runt 10 kilometer långa sträckan mellan Målilla och södra infarten till Hultsfred. – Som mest var det runt hundra man, det var när asfalten lades, säger Johan Sundman.
Den som åker sträckan har sett att arbetet med mittbalken och sidoräcken kommit en bra bit, men än återstår en hel del.
– Just arbetet med mittsepareringen har tagit en kort paus, beroende på att det är mycket arbete som utförs på sidorna, säger Johan Sundman och förklarar vidare:
– Vi kan inte störa varandra för mycket och det går inte att vara överallt samtidigt, både med hänsyn till trafik och de som arbetar. Vi får begränsa arbetet till vissa utvalda platser.
Vad återstår mer att göra?
– Skyltar ska upp och vi är heller inte helt klara med viltstängslet överallt. Det ska upp två bullerplank, ett strax efter rondellen och ett i Ödhult, några färister som hindrar vilt på enskilda vägar och ett tiotal så kallade viltuthopp, så vilt kan ta sig ut om de av någon anledning hamnar på fel sida.
Är all asfaltering klar?
– Det återstår lite små sidoytor, lite av gång- och cykelvägen är kvar att asfaltera upp mot Hultsfred, men på vägen är allting klart. Så det är ingenting som kommer störa trafikanterna, utan det som återstår är smågrejer runt omkring.
Blir tufft att hinna
Målsättningen är att projektet ska vara klart innan årsskiftet. Johan Sundman tvekar aningen, när han säger att man kommer hinna.
– Det kommer bli tufft, så mycket kan jag säga. Det tuffa är att det är så många moment kvar som ska samsas. Det är inte så att vi saknar plats, för vi är över hela sträckan, men ta skyltarna exempelvis. De ska ner hela vägen, från Målilla ända upp till Hultsfred, och då måste vi flytta med oss hela organisationen för att utföra det arbetet, berättar Johan Sundman.
Det som också är tufft, kopplat till skyltarna, är att man haft jättemycket berg i projektet – och man går fortfarande på en del berg med skyltarna.
– Det handlar inte om så mycket berg, men det ska ändå bort. Det är en ganska stor procedur, så det är den stora risken vi ser nu, säger Johan Sundman. Om vi kommer bli klara i tid eller inte, beror på hur mycket berg vi hittar i de fundamenten vi ska sätta för skyltarna.
Så du är inte helt säker på att ni kommer hinna i tid?
– Målsättningen är att bli klara den här sidan årsskiftet, det kommer vi klara. Sedan är det möjligt att vi kommer bli kvar på andra sidan årsskiftet, med något litet återstående arbete. Men vägen kommer vara öppen och klar och vi borta med vårt dagliga arbete på vägen.
Är det lite som när man bygger om hemma, att listerna dröjer?
– Ha, ha! Ja, lite så är det. Vi kan likna det med stödremsan utanför asfaltskanten, den är kvar att göra på jättemånga ställen, säger Johan Sundman. Det är mycket sådant där småfix, de är tuffa.
Vad skulle du säga varit den största utmaningen?
– Allt berg och att vi arbetet medan trafiken varit i gång. Å andra sidan är det inte förvånande. Vi visste om att det skulle vara mycket berg och vi visste om att vi hade trafiken på oss. Men lik väl, störa så lite som möjligt och arbeta så mycket som möjligt är en tuff kombination.
Vad har ni fått för reaktioner på de stundtals långa väntetiderna?
– Jag vill ju säga att folk haft stort tålamod med oss, för vi har ju stört otroligt mycket och det är många som åker här. Så jag tycker vi haft väldigt tålmodiga och duktiga bilister. Sedan finns det de som inte sköter sig, som gör dumma omkörningar och som är farliga för personalen. Det är ett generellt problem vi har på vägarbetena att folk tar dålig hänsyn till skyltar.
Och här, hur har bilisterna skött sig på den här vägsträckan tycker du?
– Generellt bra faktiskt. Och jag hoppas att folk har förståelse för att vi är här under en ganska kort tid. Ett och ett halvt år är jättelång tid, men sett på längre sikt kommer vägen att stå så här i 50-talet år kanske. Så förhoppningsvis ser trafikanterna nu, när vi börjar bli klara, att vi får en bättre och säkrare väg. Det är kanske den största vinningen. Här får vi en högre hastighet och vi får en bättre framkomlighet, men framför allt bygger vi för ökad säkerhet. Och då är mittsepareringen det viktiga.
Vad tänker du nu, när du står här intill vägen?
– Jag är stolt. Jag är jättenöjd. När man nu får känslan av en färdig väg, då känns det jättebra. Man glömmer lite hur det var innan, jag uppdaterar mig ibland genom att titta på gamla bilder och då har det hänt en hel del.