I foajén möttes alla av ett fotografi på en leende Maja med öppen famn, intill en bukett blommor och ett levande ljus.
– Det var så hon var, alla skulle få plats, alla var välkomna, sa Anders Enqvist vid lördagens minnesdag för Maja på Komedianten, som ordnats för att ge alla som ville en chans att minnas hans hustru och kulturprofilen Maja Westberg Enqvist.
Komediantens initiativ
Det var ett beslut som växte fram hos honom och barnen Andreas och Alexandra, som förstås också fanns med under lördagen.
– Jag och barnen insåg snart att vi inte kunde ha en öppen begravning, så mycket folk ryms inte i kyrkan. Då var det Komedianten som sa att vi gör ett öppet hus. Det känns jättebra, jag hade en önskan om att alla skulle få komma hit och vara som de ville. Just så blev det. Vi tänkte "kommer det tio personer så gör det, kommer det 200 så löser vi det också". Det känns bara fint att kunna öppna dörren för alla som vill säga ett sista farväl.
Skratt och tårar
Det rådde ett särskilt lugn i lokalen där människor skrattade, fällde en tår, kramades, bara satt ner en stund i eftertanke, umgicks, fikade, löste Melodikrysset tillsammans, enligt Gullringsk tradition – och framför allt pratade gamla minnen där Maja var central i allt.
– Tanken att vara tillsammans och hjälpa varandra är väl det finaste som finns. Det var något som präglade Maja. Det var så hon var, läste Lisa Karlsson högt ur sina och maken Allan Karlssons ”Tankar i nuet, till Majas minne”, under programpunkten Öppen scen.
De blev Majas elever på Folkhögskolan 2011. Likt Mats och Agneta Kullgård, som också tog sin chans att komma till Komedianten, för att minnas och visa hur mycket de tyckte om Maja.
– Vi har haft Maja som lärare på Seniorkursen på Folkhögskolan i elva år. Hon fanns alltid till hands för alla. Hon var en oerhört generös människa, sa Mats Kullgard.
Läste en dikt för att hylla Maja
Bland de yngre var Alice Rydstrand Roupe och Elma Dzinic.
– Jag har spelat teatern ”En skogsvandring” tillsammans med henne i sommar, Alice kollade på den och vi åt middag med henne, sa Elma Dzinic.
Under ”Öppen scen” läste de en text de skrivit tillsammans: ”Du var så glädjande och positiv, men ändå så behövde vi säga farväl så snabbt. Du spred den där glädjen runt alla, så de kunde känna sig trygga och säkra”.
Sheida Shaghoie, lärde känna Maja i egenskap av kollega till Anders Enqvist.
– Jag väljer att se kärleken och gemenskapen som är här inne. I det här rummet får vi sörja och hylla. Jag önskar jag kunde gå upp på scen, men jag faller i tårar, sa hon och skrev några ord till Majas minne i minnesboken istället.
Vid ett bord satt Irfan Dzinic och målade med kaffe.
– Det var Maja som inspirerade mig att prova och det var också Maja som övertalade mig att hålla min första konstutställning, sa han och målade vidare på sin tavla föreställande en kaffekopp, penna och cigaretter, saker han förknippar med Maja.
Tacksam för alla som kom
Anders Enqvist kunde inte nog säga hur tacksam han var för alla som kom.
– Jag är så innerligt tacksam. Det är tungt och det gör ont, men känns skönt att vi får samlas så här och får vara tillsammans, sa han och vittnade om att det hjälper honom i sorgeprocessen.
– Ibland kan jag känna att jag frossar i sorg liksom, men hon betydde så mycket.
Som en del i minnesdagen var CHG:s Ateljé öppen för utställning av Majas konst.