Sexåriga Johanna bröt armen. Nu uttalar sig chefläkaren. Bilden är ett montage. Foto: Privat/Mostphotos
Tidigare i veckan berättade vår tidning om sexåriga Johanna i Mariannelund som skulle hoppa studsmatta förra fredagen. Det hela slutade med ett armbrott för sexåringen och helgen blev sedan plågsam.
Operationen dröjde och dröjde. Totalt blev Johanna utan mat i 33 timmar. HÄR kan du läsa vår tidigare artikel.
Nu uttalar sig Birgitta Ekstrand Lagerqvist, som är chefläkare i Region Jönköpings län, för vår tidning.
– Akuta operationer är skilt från de operationer vi planerar för och det prioriteras alltid mellan de olika specialiteterna. Vi brukar självklart alltid ha barn med som prioritering, men akuta operationer går alltid före. Kommer det in någon patient med ett livshotande tillstånd så går det före, säger hon.
Var det så i det här fallet?
– Jag kan inte svara i det här enskilda fallet, utan jag kan svara generellt kring hur man gör prioriteringar.
Upplever du att ni gjorde fel i det här fallet?
– Vi kommenterar inte enskilda ärenden, men vi har prioriteringar att göra och livshotande tillstånd hanteras alltid först. Vi har inte oändliga resurser och det gör att man inte alltid kan omhändertas i samma stund som man kommer in.
Men här blev flickan utan mat i 33 timmar?
– Man gör hela tiden individuella bedömningar och det jag kan säga är att det inte är önskvärt, men inte heller farligt.
"Logiska förklaringar"
Flickan skulle först bli opererad i Eksjö, men familjen fick ungefär vid utsatt tid för operationen veta att hon i stället skulle opereras i Jönköping. Därefter dröjde det många timmar innan operationen skedde.
Kunde man ha undvikit den här situationen?
– I det enskilda fallet kan jag inte svara för det, men det kan generellt sett tillkomma information som man inte omedelbart vet om. I sista änden ska det vara rätt person som gör operationen. Vi önskar alltid att allt ska gå som på räls, men när det inte gör det finns det ofta logiska förklaringar. Men hur det var i det enskilda fallet svarar jag inte på.
Familjen är kritisk och överväger en IVO-anmälan. Hur ser du på det?
– Det välkomnar vi alltid. Det får man gärna göra, men lika mycket välkomnar vi att man tar kontakt med verksamheten direkt, så att vi kan möta familjen. Det välkomnar vi väldigt mycket när man känner sig missnöjd. Då vill vi kunna beklaga att man upplevt det så.
Har du förståelse för upplevelsen i det här fallet?
– Jag uttalar mig inte i det enskilda fallet, men vi har alltid förståelse för en upplevelse.