Väntar tillökning i familjen – sista hjälpresan är gjord

Inte långt efter att Ryssland invaderat Ukraina gjorde Kenny Fransson från Södra Vi sin första resa ned till det krigshärjade landet. Hans vilja att hjälpa till har varit stor och han har under de senaste åren gjort många resor ned till Ukraina.

Men nu blir det ingen mer på ett bra tag. Anledningen är att Kenny och hans sambo väntar tillökning i familjen. 

– Det blir stora förändringar framåt för mig. Jag kan inte åka in mer i Ukraina eftersom vi ska få tillökning. Jag känner att det inte går. Jag har funderat länge på det här, men vi ska få barn i slutet av januari nästa år och då vill jag inte åka ned om det händer något där eller om det händer något hemma. Mina pojkar börjar också förstå vad som kan hända, berättar Kenny Fransson.

Han har tre barn sedan tidigare och det är fjärde är alltså på väg. Att inte åka ned och hjälpa till i Ukraina tar lite emot, förklarar han.

– Jag är jättekluven. Jag känner mycket folk där nere och vill gärna åka ned och hjälpa till, men man måste sätta familjen främst. 

Fick 20 000 av Rotary

I veckan var han hos Rotary i Vimmerby och lämnade en presentation om kriget. Då stod det också klart att Rotary skänkte hela 20 000 kronor till hans arbete för Ukraina. 

– Delar av det har gått till en solcellsanläggning där nere och en nödvattenpump. Står man utan vatten gör det stor skillnad. Jag presenterade det för Rotary och visade även upp bilder från när jag var vid den ryska gränsen. 

Även om Kenny inte själv kommer åka ned till Ukraina framöver är inte hans hjälpinsatser inställda. Han kommer fortsätta samla in lokalt precis som tidigare. 

– Allting är likadant förutom att jag inte åker ned dit. Man kan säga att det går ned lastbilar med hjälp och jag har planer på att köpa in mig där. Oavsett så kommer det gå hjälp härifrån även i fortsättningen. 

Intresset dalar

Medialt ligger förstås mycket fokus nu på konflikterna i Mellanöstern. Ukrainafrågan får förstås inte samma utrymme längre. 

– Det märker man av och det blir ett uppsving när med rapporterar lite mer flitigt. Jag märker av det på vagnarna. Just nu har vi ett snitt på en banankartong i veckan på vagnar i fyra butiker. Det är inte mycket. Det är tungt när man själv brinner för en sak, men man får ha förståelse för att folk är lite trötta på det också. Jag har ju en del trogna som hjälpt mig från början och det är tack vare dem som det går att hålla på. Jag skulle vilja skicka ned 20 laster om året, men man får rätta sig efter hur det ser ut. 

Kommer det bli fler resor för dig längre fram?

– Man ska aldrig säga aldrig, men den här vintern blir det ingen gång.