Annicas värld omkullkastad: "Känns som huvudet ska spricka sönder"

Jättebranden i centrala Hultsfred under måndagen sätter sina spår på olika sätt. En kvinna i 40-årsåldern hittades död och en man i 50-årsåldern är nu anhållen. Han är skäligen misstänkt för både mord och mordbrand. HÄR kan du läsa mer.

På bottenvåningen av huset har Annica Dehlin från Hultsfred sin verksamhet. I början av förra året öppnade hon Annicas medicinska fotvård. Hon gjorde då en stor satsning och lämnade tryggheten som undersköterska inom kommunen, där hon varit anställd i 35 år. 

I går blev hela hennes värld omkullkastad. 

– Det är så fruktansvärt tragiskt. Inte minst för alla som bor här, men hela min verksamhet är omkullkastad också. Jag öppnade i januari förra året och har fått ett otroligt bra gensvar och fått igång verksamheten fint. Det har varit jätteroligt med den fina responsen från kunderna och jag satsade väldigt mycket på inventarier och att renovera upp lokalen, så att den skulle bli trivsam både för mig och kunderna. Jag har fått så många lyckönskningar och alla tycker att det är så fint, berättar Annica Dehlin.

Men pangstarten, som hon själv beskriver det, har nu fått sig en rejäl törn.

– Det är väldigt ovisst just nu. Jag har ingen lokal att vara i och jag bedriver en medicinsk fotvård, så jag kan inte bara vara var som helst. Det handlar om miljö- och hälsofrågor och jag kan inte bara ta en lokal. Det handlar om att rengöra instrument och sköta hygienkraven. Nu har jag ingen lokal och vet inte vad jag ska göra. Just nu är jag tom, helt tom. Jag kan inte bara köra igång igen. 

"Blev många tankar"

Annica Dehlin var på plats och hade en kund precis när branden bröt ut under måndagen. 

– Först kom räddningsledaren och då tänkte vi "oj, de kör förbi här". Sedan var det inte så mycket mer med det, det händer ju att blåljus åker förbi. Men vi undrade ju vad som hade hänt. 

Därefter hörde både hon och kunde ännu fler sirener.

– Jag var tvungen att rulla tillbaka med stolen och titta ut. Då såg vi hur det speglade sig och att det var från vårt hus röken kom. Vi gick ut och såg tjejerna på andra sidan, vid begravningsbyrån och frissan, och kände att vi var tvungna att gå ut. Vad skulle jag göra? Hur mycket ska jag ta med mig? Det blev många tankar.

Lät positivt först

Först fick Annica ganska positiva besked angående sin verkamhet. 

– Det såg hoppfullt ut, men så gick vi in och tittade i lokalen på eftermiddagen. Då var det rökskadat, men man trodde inte att det var någon fara för att det skulle sprida sig hit. Då var tanken att vi skulle röksanera det som fanns inne i lokalen så fort som möjligt.

På kvällen fick hon ett nytt samtal.

– Då hade det vänt och jag var tvungen att skynda mig hit för att försöka rädda något. Jag har fått sådan hjälp av två killar från Ocab och vi försökte bära ut allt vi kunde få med oss, innan vi inte fick vara där längre. Det är ju bara materiella skador, men det är både rök- och fuktskadat och jag vet inte hur mycket som kommer gå att rädda.

"Ständig klump i magen"

Värst är hennes oro för vad som nu ska hända med verksamheten.

– Jag är frågande till den. Vad gör jag nu? Hur går jag vidare? Jag var fullbokad för en lång tid framöver och nu måste jag få tag i alla kunder och avboka allt. Det är en oviss framtid. Jag vet inte när eller var eller ens om jag kan komma igång igen. Jag måste orka samla kraft. Det krävs tid och pengar för att dra runt ett företag med alla inventarier och allt arbete bakom. Jag har jobbat dag och natt både före och under den här tiden, säger hon och fortsätter:

– Jag vet ingenting gentemot försäkringsbolaget. Jag har ingen lokal, jag är helt tom och som ett blankt papper. Det är en ständig klump i magen och det känns som att huvudet ska spricka sönder. Jag vet inte om jag orkar dra igång igen. Det har inte varit mycket sömn i natt. 

Innan några beslut fattas ska Annica Dehlin försöka samla sig.

– Ja, vi får se. Jag måste smälta och fundera över det här först.