Hon föreläste om hederskultur: "Allt för utbrett i Sverige"

Fadimedagen har instiftats för att hedra minnet av Fadime Sahindal, som 2002 sköts till döds av sin pappa i Uppsala i Sveriges mest uppmärksammade hedersmord genom tiderna. 

I samband med det bjöd Vimmerby kommun in religionshistorikern Jeanette Ohlsson Carlborg, som bott drygt 20 år utomlands, till en heldagsutbildning om hedersrelaterat våld och förtryck. Under 2019 höll hon 40 föreläsningar från Trelleborg till Kiruna. 

– Jag pratar inte bara hederskultur utan om kulturmöten i vården, i skolan, i förskolan och i möten med myndigheter. Det kan handla om allmänna kulturkrockar, kulturmöten, roller i familjen, kunskap inom sjukvård och så vidare, säger Jeanette Ohlsson Carlborg, som äger och är vd för Kulturlänk AB.

Hur utbred är hederskulturen i Sverige?

– Allt för utbredd kan jag säga. Det finns inga exakta siffror, men det finns tre uppsättningar statistik. Ungdomsstyrelsens rapport 2009 kom fram till att 70 000 unga mellan 15 och 25 år anses vara utsatta för hedersförtryck eller får sina rättigheter begränsade. Det kan handla om allt från hur man får klä sig, åka på skolresor eller ha pojkvän. Siffror från en undersökning 2015 visar att det är 100 000 och en rapport från en docent vid namn Astrid Schlytter vid Stockholms universitet har presenterat siffror på 240 000. Någonstans där befinner vi oss, men det finns absolut ett mörktertal. 

Värst drabbade är flickor med båda föräldrarna födda utanför Europa.

– Så är det enligt alla undersökningar och statistik som är oberoende av varandra. Därmed inte sagt att de som råkar ut för det behöver vara födda utomlands.

"Vägrat att lyssna"

Jeanette Ohlsson Carlborg säger att man länge vägrat lyssna på de personer som lyft upp hedersproblematiken. På frågan om Sverige har för naivt säger hon: 

– Ja, absolut. Men inte bara naiva. Vi har vägrat att lyssna på dem som under ganska lång tid flaggat upp det här för politiker och myndigheter och så vidare. Det handlar framför allt om kvinnor med utlandsbakgrund som kommit till Sverige och sett samma saker som de lämnat sina hemländer för. Ingen har lyssnat på dem. 

Varför har det blivit så?

– Jag kan svara som Mustafa Panshiri (föreläsare och tidigare polis reds.anm.) att det framför allt handlar om den svenska konflikträdslan och att vi är rädda för att stigmatisera eller peka ut någon grupp människor som gör något som inte är ett önskvärt beteende. Därför relativiserar vi hellre. Under många år blandade man också ihop hederskultursbrott och våld i nära relationer. 

Vill se nationell handlingsplan

Flera politiker och politiska partier på främst vänsterkanten har fått kritik för att relativisera hedersvåld och hedersförtryck. Att göra det är ett problem, säger Jeanette Ohlsson Carlborg. 

– Det har inte med varandra att göra. Våld i nära relationer är en individ som utför en våldshandling, det är inte sanktionerat eller planerat av en grupp. I de flesta fall är det en man som förgriper sig på en kvinna, men det är ingen som applåderar det han gör. Inom hederskulturen är det sanktionerat, planerat och utfört av gruppen för att kunna återställa hedern, familjens goda rykte, namn, ära eller heder. 

Vad borde staten eller samhället göra?

– Det borde upprättas en nationell handlingsplan så att det inte är upp till varje institution, myndighet eller kommun att ta itu med de här frågorna utifrån sin kunskap och erfarenhet. Vi måste ha nationella riktlinjer, handlingsplaner och bredare kunskap om vad det handlar om. Det är viktigt att bli bättre på att se tecken, vem som riskerar att drabbas och förstå hur man ska bete sig i det fall att det uppdagas att någon är utsatt för hedersrelaterat våld. Det vanliga i Sverige är att tala med familjen, men i detta fallet är det familjen som utför våldet. Det är där hotet finns och det tror jag inte att man förstår riktigt. 

Nästa steg, som hon ser det, är att ändra lagstiftningen. 

– Så sent som i söndags lämnade GAPF (Glöm aldrig Pela och Fadime reds.anm.) in 64 punkter med förslag på vad som behöver förändras till jämställdhetsminister Åsa Lindhagen. Det har gjorts många undersökningar och vi saknar inte underlag. Det behöver inte ifrågasättas eller göras fler undersökningar, tycker jag. Den kunskap och kompetens som finns behöver man tillsammans med regeringen sätta ihop till en handlingsplan, där vi försäkras oss om att detta med tvångsäktenskap, äktenskapsresor och att flickor försvinner efter nian för att de blivit bortgifta inte händer. Vi vet att det förekommer, men vi behöver bli tydligare med att det inte får hända. Det måste bli ett straff för att ha brutit mot de här lagarna. 

En av punkterna på listan, likt hur det är i England, är att inrätta en särskild avdelning inom polisen. 

– En avdelning där man är särskilt utbildad och har specialkompetens när det gäller hedersvåld. Det borde vi absolut ha. 

"Står inte på ruta ett"

Hon tycker trots allt att det går att skönja en förändring i samhällsdebatten kring hedersrelaterat våld och förtryck de senaste åren. 

– Vi pratar om det på ett annat sätt, vi pratar om det som hedervåld och kunskapen är större. Det finns många aktörer som arbetar med det här och jättebra organisationer som GAPF, TRIS (Tjejers rätt i samhället) och Länsstyrelsen i Östergötland som fått uppdrag från regeringen. Det är absolut inte så att vi står på ruta ett men det måste gå fortare. Vi kanske måste ställa högre krav på människor som kommer hit, men du kan inte ställa krav på människor om de inte får information om vad som gäller i Sverige. Den svenska lagen gäller för alla. 

Hederskultur är inte heller någon religionsfråga, betonar hon.

– Det finns ingen religion du kan säga sanktionerar hedersvåldet, det finns inte skrivet i någon religiös skrift.