Mångsysslarna Jerker Ekelund har haft ett minst sagt händelserikt år. Förra sommaren drabbades han av ett akut hjärtstopp och räddades mirakulöst. Bara några månader senare kom nästa smäll. Hans tre år gamla glasscafé i Vimmerby försattes i konkurs av Skatteverket.
Nu har Ekelund köpt tillbaka inkråmet från konkursboet och kommer öppna upp verksamheten igen.
– Det var absolut inget roligt, men det blev väl starten på något nytt ganska snabbt. Jag kom fram till en överenskommelse med Bill Kronqvist som vi båda tyckte att vi kunde leva med. Det är ingen rolig situation, men vi hittade en lösning och jag köpte tillbaka allting i verksamheten med hjälp av vänner och partners. Annars hade det inte gått, säger han.
”Kan jag inte säga”
Konkursförvaltaren Bill Kronqvist berättar att det funnits andra intressenter.
– Någon annan var intresserad, men Jerker har köpt inkråmet och kommer fortsätta där, säger han.
Vad köpte han inkråmet för?
– Det kan jag inte säga, det får man se sen. Jag kommer granska orsaken och skriva en förvaltningsberättelse i sommar och avsluta konkursen.
Ny glass och nytt varumärke
Verksamheten läggs i ett nybildat bolag där Ekelund också kommer ha sin försäljningsverksamhet. För glassmagasinet blir det en helt ny profil och nytt varumärke.
– Jag hade besök här av en duktig marknadsförare vid namn Mikael Ahlerup som är en god vän. Han sa direkt att Magasin fem – vad är det? Är det kläder eller prylar eller vad? Ni måste få fram att det är glass det gäller. Det har vi tagit fasta på och gjort om loggan.
Samarbetet med GB har också avslutats. Istället kommer glasscaféet tillverka sin egen glass under varumärket Wimmerby Hantverksglass.
– Det avtalet gick ändå ut och av förklarliga skäl blev det ingen omförhandling. GB har varit jättebra under de här tre åren, men som vi upplever det har många funderat över varför vi inte gör vår egen glass. Man har tyckt att det är himla fint, men att vi borde göra glassen själva. Det är det negativa vi fått genom åren.
Tar bort delar av utbudet
En investering i en maskinpark har såklart behövt göras.
– Jag hade inte kunnat lösa det här utan mycket god hjälp av kompisar och affärssamarbetspartners, men nu är det gjort och vi får en maskinpark här som kan göra 170 liter per dygn. Min dotter Estelle kommer att vara glassmakare och har gått utbildning hos italienska glassproffs. Tillsammans med Vincent (Jerkers andra barn) kommer de ha ett huvudansvar här nere och jag kommer finnas med och hjälpa till. Utöver det blir det en mängd sommarjobbare med såklart.
– Vi har fyra sommarjobbare klara, men behöver ett par till.
Planen är att öppna till Kristi Himmelsfärdsdagen.
– Det är målet och vi siktar på det. Vi kommer också ta bort alla andra grejer vi körde förra året, som våfflor och crèpes. Det är uppskattat, men inte lönsamt. Nu blir det fokus på kaffe och glass. Första året var vårt bästa och då hade vi bara glass. Vi vill back to the roots. Det vi borde ha gjort tidigare gör vi nu. Vi kommer också försöka göra lite fler olika event.
”Fick en brutal ryggsäck”
Glassen kommer vara av italiensk gelatotyp som produceras i huvudsak på mjölk.
– Vi kommer tillverka allt från grunden och även göra en egen mjukglassmix. Drömmen är att vi ska kunna köpa mjölk lokalt också, men där är vi inte än, vi kommer göra pastöriseringen här också. Jag tycker själv att det är en grym skillnad på smak. Gelato blir väldigt krämig och inte lika fet och tung som vanlig gräddglass. Den är fräsch på ett annat sätt.
Känner du dig säker på att det kommer funka den här gången?
– Ja, det är en bra fråga. Så här är det: första året fick vi ju en brutal ryggsäck där vi investerade över en halv miljon i det här våffelköret med Våffelbruket som inte gav någonting tillbaka mer än en käftsmäll. Vi har försökt jobba bort den ryggsäcken, men lyckades inte fullt ut.
Med perspektiv på konkursen, ser du att du borde ha gjort något annorlunda?
– Egentligen inte, vi gjorde en inbetalning till Skatteverket som kom in innan de satte mig i konkurs. Det var i elfte timmen såklart och det hade man kunnat göra annorlunda. Nu har saker och ting ordnat upp sig med konkursförvaltaren och han har gett oss den här möjligheten att starta upp igen.
Varför ger du dig in i det här igen?
– Jag har ju lagt mitt liv i den här lokalen med renovering och alltihop och det skulle kännas jäkligt surt att bara lämna det. Ska man göra någonting så är det ju alltid en startsträcka innan det lyfter, så vi får ju hoppas att de här tre åren vi har lagt bakom oss nu har varit vår startsträcka och att vårt nya upplägg fungerar. Efter det här året kommer vi göra en analys av hur det gått och därefter ta beslut om vi ska fortsätta eller inte. Vi har den dialogen med hyresvärden och det finns intressenter som vill ta över det. Jag har inga problem att släppa det om jag har fått chansen att köra ett år med rätt förutsättningar och nu vet vi vad vi inte ska göra. Det handlar om fokus på rätt saker.
Ser du det här som en chans till revansch?
– Lite så är det ju, hela den här resan har varit väldigt smärtsam för hela familjen. Det har varit rätt tungt med min sjukdom, konkursen och alltihop. Hela förra sommaren gick ju förlorad för mig och jag hoppas verkligen att vi kan få det att fungera nu.