Dygnet före showen var det dock nästintill total panik i besättningen. Niklas Jaldefeldt tvingades kasta in handduken på grund av sjukdom och där stod man utan keyboardist. Lösningen blev att Åke Hammarskjöld fick sätta sig och plugga in 30 låtar och Carl Lidberg fick hoppa in på Åkes tilltänkta plats i kompbandet.
– Jag tror ingen i publiken anade hur stressigt det var dagen innan. Det var lite kalabalik, men Åke och Calle gjorde det fantastiskt bra. Jag tror ingen i publiken märkte något.
På artistfronten var det idel ädla aktörer och Sellbrink var extra glad över att äntligen ha lyckats locka Dimpker Brothers till Nyllinge.
– Vi har försökt boka dem i tre-fyra år och nu fick vi äntligen med dem. Mollie Minott hoppade in med dem och det blev en spontangrej som var väldigt härlig. Överlag var det en fantastisk upplevelse.
"Dominerade på flera låtar"
Några framträdanden stack ut lite extra.
– Vi hade två världspremiärer. Carl Lidberg spelade låtar från sin nya skiva och Thomas Gustafsson uppträdde på scen för första gången. Han gjorde jättebra ifrån sig och fick ett fint bemötande. Det var massa jättehäftiga ögonblick. Dolly Dots svänger som tusan och Alice Hartvig dominerade på flera låtar.
Sellbrink brukar tycka att den senaste kvällen på Nyllinge är den bästa hittills – men den känslan är faktiskt ännu starkare i år.
– Det var en fantastisk upplevelse. Dels fick vi så duktiga artister, så bra bredd och jättemycket folk. Dessutom höll vädret i sig. Det var något lite extra i år och jag vaknade helt lycklig vid fem på morgonen. Det var endorfiner i hela kroppen.
Konceptet kommer såklart tillbaka nästa år.
– Jag kanske gör 250 spelningar per år och det här är den absolut roligaste.