Nyligen fick föräldrarna information om att barnens mentor sagt upp sig. Det är ett besked de är vana vid. Det är så vanligt att de nästan tappat räkningen.
– En förälder jag pratat med sa att det snart måste vara över tio mentorer den här klassen haft under de här åren på skolan. Det är den ena läraren efter det andra och det blir väldigt hattigt. Barnen får ingen trygghet och stabilitet när det blir för stor ruljangs bland mentorer. Det tar tid att bygga en relation och skapa en trygg och tillitsfull miljö för både våra barn och skolans personal. Hur ska barnen kunna komma vidare i sitt lärande, kunna utvecklas kunskapsmässigt när det kommer nya lärare hela tiden? Det bara snurrar på i samma hjulspår. Relationer är A och O, det är första steget som måste finnas för att bygga en trygg och stabil grund för barnens utbildning, säger en av föräldrarna som vi pratat med.
"Där känner jag hjälp!"
Föräldern berättar vidare att elementära saker inte fungerar på skolan. Exempelvis tog det ett år innan hens barn fick ett åtgärdsprogram utifrån en pedagogisk kartläggning som gjordes.
– Jag har fått tjata mig till det och det kommer ursäkter om att det inte finns tid och resurser. Det påverkar mitt och andra barns utveckling. Hade man satt in åtgärdsprogram tidigare kanske det hade sett bättre ut i dagsläget. Hade jag inte ifrågasatt kanske det inte hade kommit alls? Man säger hela tiden att det ser bra ut och att vi inte ska oroa sig, men sedan kommer betygen och de bara skriker rött. Åtgärder som man sätter in följs inte upp heller.
Har du funderat på att flytta ditt barn från skolan?
– Många gånger, jag har ett barn som snart ska börja i skolan och där känner jag hjälp! Med den historien som mitt stora barn fått genomgå är jag inte så förtjust i att sätta mitt barn på Brännebro som det är just nu.
Vad är det som gjort att du kört vidare?
– Det kommer hela tiden löften om förbättringar och nu fick vi in en duktig pedagog som jag ville ge chansen, men så slutar hon efter tre månader.
”Det vi har fungerar inte”
Idag går det cirka 30 barn på Brännebro skolas sju årskurser. Skolan är en av fyra vars framtid utreds av barn- och utbildningsförvaltningen. Ett förslag till beslut kommer landa på nämndens bord i december.
– Det vore fruktansvärt om det blir en nedläggning för samhället, men utifrån vad de har för resurser på skolan och hur det har gått till så kanske det är dags att det händer något. Samtidigt så vet man vet inte vad man får, men man vet vad man har och det vi har fungerar inte. Jag bara hoppas att mitt barn ska få den hjälp hen behöver, det får hen inte på Brännebro idag. Kommunen måste våga satsa på vår skola och göra hela samhället attraktivt. Få barnfamiljer väljer att flytta hit och samtidigt stanna kvar.
Är du orolig för ditt barns framtida skolgång?
– Till viss del, men jag känner också att allting bara kan bli bättre och hoppas att hen ska få den hjälp hen behöver framöver.
Vad får ni för förklaring till ruljangsen?
– Till oss säger man att det handlar om att man tröttnar på att pendla, men jag vet inte. Det kanske handlar om klimatet bland personalen? Varför väljer så pass många att sluta på Brännebro? Det är en fråga jag har funderat på länge. Tyvärr så hör man många som pratar om Brännebro skola i negativa termer, vilket inte heller gynnar när skolan letar lärare.
Hur är stämningen i samhället när det gäller skolan?
– Trötta och uppgivna föräldrar som vill att kommunen ska satsa på skolan, men vi vet inte vad lösningen kan vara. Mycket prat handlar mest om oroligheter kring våra byten av mentorer, varför vill ingen stanna?
”Bortförklaringar hela tiden”
En annan förälder som vi pratat med delar den här bilden.
– Vi blir lovade så mycket hjälp och stöd, men det händer ingenting. Man skyller på personalbrist och ditten och datten. Droppen var när vi fick det här mejlet om att nya läraren sagt upp sig. Vi kände bara: ”nej inte igen” och var är det som händer? Vad är det för arbetsmiljö eftersom lärare efter lärare försvinner? De orkar inte och våra barn kommer hem och undrar om det är deras fel att alla lärare slutar. Det blir en otrygghet som inte känns bra.
Föräldern växte upp i Gullringen och har själv gått på skolan.
– Jag vill att en liten skola ska kunna fungera, men som det är just nu så gör den inte det och vi får inga bra svar på varför våra barn inte får det stöd de har rätt till. Det handlar mycket om att barn med extra anpassningar inte får den hjälpen. Det har vi tagit upp och det är bortförklaringar hela tiden. Speciellt vår årskull har blivit hårt drabbad av att det inte finns behöriga lärare och de som man har rekryterat har inte stannat av olika anledningar. Nu ska de snart börja högstadiet och man vet inte hur mycket de ligger efter, men det känns som att de gör det.
Hur känner du att verksamheten påverkats av turbulensen?
– Barnen lär aldrig känna sin lärare/mentor och den trygghet de borde ha får de aldrig. Mitt barn mår inte bra i skolan och att det är så rörigt kanske inte är all anledning till att hen vantrivs, men jag tror att det bidrar. I och med alla byten så sätts inte ramar och strukturer som det kanske borde ha gjorts, det är som om att smekmånaden aldrig slutar. Det blir så hattigt och vi föräldrar kan inte heller bygga någon relation med mentorerna. Vem ska sätta betygen tänker man? Känner de ens våra barn?
Har du funderat på det att flytta ditt barn?
– Ja, den tanken har funnits. Samtidigt så har hen sina kompisar och sin trygghet där. Jag vill inte att andra barn ska gå igenom den här processen som vi har gjort. Det har varit för mycket tråkigheter och det kan inte fortsätta som det är nu.
”Man vill sitt barns bästa”
Föräldern tycker att det krävs åtgärder. Kommunen måste se till både barnens och personalens mående för att få en bra arbetsmiljö.
– Jag vill att skolan ska finnas, men inte på bekostnad av mitt barns utveckling och lärande.
Vad krävs för att skolan ska kunna vara kvar?
– Det är jättesvårt, men när jag gick på Brännebro var det betydligt mer elever, det var inga konstigheter, man hade det jättebra. En skola med få elever behöver inte vara negativt, men det känns som att det blivit så hos oss tyvärr. Hur man ska lösa det vet jag inte, jag förstår att det är många faktorer som spelar in. Får man inte tag i behöriga lärare som vill vara där så blir det svårt. Men det är där som man kanske måste börja titta, hur får vi behörig personal att vilja stanna, hur kan vi göra Brännebro skola attraktiv? Det är klart att samhället skulle påverkas väldigt negativt om skolan läggs ned, det förstår jag. Man vill sitt barns bästa och att de ska ha de bästa förutsättningarna, då gäller det också att de har bra och kompetent skolpersonal runt sig.
Fotnot: Hur rektorn ser på problematiken kan du läsa här.
Här kan du läsa en intervju med BUN:s ordförande Peter Karlsson (C).