Sök

Annons:

Jacob, 32, började spara i unga år – nu har han gått i pension före sin mamma

En nybliven pensionär? Ja, faktiskt. 32-årige Jacob Bergström har precis gått i pension och till och med gjort det före sin egen mamma. Foto: Simon Henriksson

Jacob, 32, började spara i unga år – nu har han gått i pension före sin mamma

Han pratade om att gå samtidigt som sin mamma för att jäklas lite. Nu har Jacob Bergström hunnit före och är officiellt pensionär. Bara 32 år gammal.
– Det är jätteskönt faktiskt. Att veta att jag inte behöver göra någonting i morgon som jag inte vill göra, berättar han i en lång intervju.

Den 1 november. Då gjorde Jacob Bergström sin sista arbetsdag på Gnutti Carlo i Södra Vi. Ett helt arbetsliv har gått i mål och Jacob Bergström har valt att bli pensionär. 

Om han är 66? Eller 64? Eller 60 och gått lite tidigare?

Nej, han är bara 32 år gammal. 

– Man går sin egen väg, tänker jag. Det är så jag gör i alla fall. 

För den minnesgode kommer det kanske inte som någon överraskning. Redan 2023 uppmärksammade vi Jacob Bergström från Gullringen och hans planer på att gå i pension innan han blev 40. 

Nu blev det bra mycket tidigare i alla fall. 

– Det var planen, men det gick betydligt snabbare. Egentligen kanske jag skulle ha jobbat ett eller två år till, men det är psykologiskt det där. Mitt jobb har varit ett ganska monotont arbete och det är inte skitkul heller, speciellt inte under vintern. Det är kallt och mörkt när man går upp klockan fyra. Sedan vet jag att jag inte behöver det. Jag skulle gå till jobbet samtidigt som jag vet att jag inte måste gå dit. Då blir det något som säger till i huvudet att jag lika gärna kan stanna hemma, så det fick bli lite tidigare. 

Han minns precis när han tryckte på knappen och bestämde sig. 

– Det var under semestern. Då hade jag varit ledig en längre tid och tänkte "vad skönt det är". Sedan när jag skulle börja jobba igen efter semestern – nä, det var jobbigt. Jag hade funderat på det innan och om det skulle fungera. Jag pratade med farsan och då var tanken egentligen att jag skulle jobba ett eller två år till, men just under semestern kände jag det väldigt starkt. 

"Pengar är bara ett medel"

Och när han väl hade bestämt sig var det jobbigt att gå till arbetet igen. 

– Jag kände att det var tungt efter semestern. När väl man har bestämt sig blir det tungt. Jag försökte hänga i ett tag till och så länge jag orkade, men sedan kände jag att det fick räcka. Det var psykiskt jobbigt att jobba. Jag hade varit där i ungefär tio år och haft samma arbete hela tiden. Jag kände att det var dags att göra någonting nytt. Sedan sitter man hemma och räknar och ser så att allt går ihop. Det funkar med god marginal för mig och det är mycket av vad det handlar om, att ha marginal. Sedan måste man kolla upp med Skatteverket och allt sådant där, kring hur det fungerar. Det tar sin tid.

När vi träffas är han inne på vecka två som dagledig. Den allra första veckan var nämligen en frivecka, eftersom han jobbade femskift. 

– Jag känner egentligen ingen skillnad ännu. Jag vet inte om man kanske inte förstått det ännu. Jag har fortfarande lön därifrån och den sista lönen kommer nu den här månaden. Sedan får jag klara mig själv och det är väl då det kanske blir mer påtagligt. När man ska ta av sina pengar. Jag har aldrig tagit ut något från aktiekontot. 

Här behövs det lite mer bakgrund för att förstå hur Jacob Bergström kunnat ta det här beslutet och varför han har gjort det. Redan som liten var han intresserad av att spara. 

– Jag har alltid haft det intresset. Jag läste Kalle Anka som barn och fokuserade mest på Joakim von Anka. Sedan hade jag kassor med enkronor och så byggde man upp små torn med enkronorna. 

Så pengar har varit viktigt för dig ända sedan du var väldigt liten?

– Kanske inte pengar i sig, utan mer just det här att bygga någonting. Jag tror att det går igen i det mesta jag gör. Man bygger någonting från noll och sedan ser man hur det växer. Pengar är ganska påtagliga och man kan lätt räkna på dem. Först har du en krona, sedan har du tio kronor och sedan växer det ännu mer. Du bygger upp någonting – en portfölj eller pengamaskin eller vad du vill kalla det. Det är det som fascinerar mig, tror jag, att man kan bygga någonting och sedan ger det mig frihet, säger Jacob Bergström och fortsätter: 

– Morsan sa alltid när jag gick i skolan att jag skulle hålla käften och lyssna på folk. Men jag har alltid haft svårt för det. Man tycker väl att man vet bäst själv kanske. Pengar är bara ett medel för målet kan man säga. 

Tidigt fattade Jacob Bergström intresse för sparande och aktier. Foto: Mostphotos

Annons:

Går före sin egen mamma

På tal om morsan. För tre år sedan berättade vi att han ville gå i pension samtidigt som sin mamma.

– Det är för att jäklas lite och det vore roligt, sa han då.

Nu har hon fyllt 60 och har ännu inte gått i pension. Med andra ord hann han till och med före.

– Ja, det är lite roligt. De tycker att det är fantastiskt att jag har kunnat göra det redan. Pappa har ju alltid varit intresserad, men morsan har egentligen inte varit det. Hon gillar inte att prata pengar. Hon har blivit lite mer nu, eftersom farsan och jag pratar ganska ofta om det. Så nu har hon en egen bok där hon skriver upp hur det går med fonderna varje månad. Oftast går det bättre för henne än för farsan, säger han och skrattar.

Vad tänker du om att gå i pension före din egen mamma?

– Jag har inte tänkt så mycket på det egentligen. Man går sin egen väg, tänker jag. Det är så jag gör i alla fall. Men det är klart att det är många som frågar om det. Vi hade 60-årsfest för henne här i helgen och då var det många som frågade om hur det går, om det inte är osäkert och vad som händer om börsen går ner. Farsan brukar alltid säga att jag kan börja jobba igen eftersom jag är ung, och det är jag ju – så man har alla möjligheter. 

Hur hamnar man då i ett läge där man väljer – och kan – gå i pension vid 32 års ålder? Jacob Bergström har varit extremt dedikerad och målmedveten sedan barnsben.

– Redan när jag gick i högstadiet visste jag ungefär vad jag skulle göra. Jag skulle jobba i Försvarsmakten när jag fyllde 18 år. Det var det jag pluggade för. Jag var inte jätteintresserad av skolan, utan jag fick godkänt i grundämnena och gjorde det jag behövde för att kunna jobba i Försvarsmakten. 

Så ditt 18-åriga jag hade inte varit så förvånad?

– Nej, jag har alltid vetat vad jag vill och ska göra. Jag jobbade i Försvarsmakten i tre år och när jag sa upp mig därifrån, så sa jag att jag skulle bli miljonär innan jag fyllde 25 år. Det var egentligen de två målen jag hade tidigt och båda lyckades jag med. Så jag visste det redan i den åldern. 

Det han alltid har gjort är att omedelbart lägga undan halva lönen och investera den. Det har han gjort konsekvent, månad efter månad, år efter år. 

– Det tar tid, men det har fungerat för mig. Det är väl ungefär 15 år jag hållit på så här nu. Man måste ha tålamod och låta det ta tid. Är man två stycken i hushållet och båda har jobb, då har man alla möjligheter att spara. Då kan alla bli miljonärer. Jag och min sambo har väldigt vanliga löner, jag tror jag har legat ganska exakt på snittet. Allt handlar om prioriteringar. 

Men Jacob Bergström menar att han inte levt extremt snålt under alla dessa år.

– Man kan faktiskt ändå leva "göttigt". Det är många som tror och säger att de inte kan leva som jag gör, för de tror jag lever på nudlar och inte unnar mig någonting. Det stämmer inte riktigt, men det handlar om prioriteringar. 

Extremt snål för att lyckas med detta tycker Jacob inte att han behövt vara. 

Drar kortet tre gånger per månad

Den första prioriteringen handlar om boende.

– Ska jag bo i Vimmerby? Då får man acceptera att man kommer betala ungefär tre gånger så mycket i bolån som vi gör ute i Gullringen. Här ute har du mer pengar att röra dig med. Nästa steg är vilken typ av bil man ska ha. Ska jag köpa en äldre begagnad eller en ny bil? Skaffar man en ny, så har man ett billån också. Är det värt det eller ska jag spara pengarna så att jag kan få ihop en miljon? Jag brukar ge förslaget till mina syskon att de ska betala av så lite som möjligt på bolånet och köpa bankaktier i stället. Då ser man till att Swedbank och Handelsbanken betalar av bolånet till Länsförsäkringar. 

Just det här med att bo i Gullringen säger han har haft stor betydelse.

– Vi har ett rätt stort hus här ute, med dubbelgarage och verkstad. Så det är förmodligen tre gånger så billigt att bo här som det är i Vimmerby. Det gör att man kan spara mycket mer. 

Lite skämtsamt, fast med en gnutta allvar, säger Jacob Bergström att han drar kortet tre gånger per månad. 

– Jag köper ingenting. Jag brukar skoja med tjejen att jag tror att jag drar kortet tre gånger på en månad möjligtvis. Vi har både en gemensam och splittrad ekonomi, tjejen och jag. Vi sätter in lika mycket på ett gemensamt konto till huset och hela den biten. När det gäller min egen ekonomi går det mesta på autogiro. Tjejen jobbar i stan, så det är ofta hon som handlar. Jag köper inte så mycket annars. 

Han påminner dock snabbt om att han bland annat var i Rom i somras.

– Man måste göra saker också, annars fungerar det inte. 

Vad är det mest onödiga du har köpt i år?

– Jag är inte så snål egentligen. Det är väl det folk tar miste på. Jag väljer vad jag köper, men det mest onödiga var kanske när min mor och jag skulle åka till stallet. Vi bor i Gullringen och har hästarna i Storebro. Jag tyckte att jag frös, så då åkte jag in till Vimmerby och köpte en jacka bara för att jag frös. Då kollar jag faktiskt inte priser. Jag tar en jacka jag vill ha och sedan får man se i kassan vad den kostar och den gick på 1 600 kronor. 

Han tycker inte heller att han varit snål mot andra heller under de här åren. 

– Våra hästar och hundar äter ingen billig mat. Vi snålar inte på mat eller någonting heller. Det är mer att vi prioriterar vad vi ska köpa. Sedan köper vi inte en massa småsaker. Det blir några hundralappar varje gång och då sätter jag hellre undan dem. När vi väl var i Italien så köpte jag tre kostymer som jag slängde ned i väskan för att jag tyckte att det var kul. När jag väl handlar kläder, så köper jag på mig. 

Räknade väldigt lågt när han satte målet om 40

Hur är det då möjligt att Jacob redan gått i pension, när han för bara några år sedan pratade om att det var kring 40 års ålder som gällde?

– När jag räknar sådär räknar jag väldigt lågt. Jag förväntar mig ingenting egentligen. All form av värdetillväxt räknar jag egentligen bort. När jag räknade på 40 år räknade jag egentligen bara det jag sätter in och utdelningen från bolagen. Det som har gått fortare är värdetillväxten, säger han och fortsätter:

– Jag tycker att man måste vara försiktig med hur man räknar. Man kan inte göra några glädjekalkyler. Man brukar säga att börsen ska gå åtta procent, men jag tror att den gått bättre än så faktiskt. Men jag har räknat på fyra, fem procent kanske – då blir man ju inte besviken. Så det är att jag räknat lågt som är förklaringen. 

Sin sparkvot har han inte ändrat under de här åren. Det har varit halva lönen som åkt direkt in på investeringar. 

– Sedan har jag belåning på det här också. Jag lånar en del av portföljen och det blir som en hävstång och skjuter på det ännu snabbare. Räknar du värdetillväxt, utdelning, insatta pengar och belåning kommer det från alla kanter. Då går det fort. 

Här blir det lite väl nördigt kring hur han kvalitetstestat sin portfölj och även hur han ändrat vissa innehav. Det låter vi bli att gå in på. Nu kommer han i alla fall få vänja sig vid att bli utan lön varje månad. 

– Man är van att investera ganska mycket varje månad, men nu har man inte samma möjligheter. Jag kommer fortfarande "ta en lön" till mig själv och av den kommer jag sätta in halva fortfarande. 

Så utdelningen han får blir lönen och hälften av det kommer han fortsatt att investera. Att som 32-åring välja att sluta jobba har gjort att det är många saker han behövt undersöka. 

– Jag har fått kolla upp hur det fungerar med lån och krediter. Om jag vill köpa en ny bil, kan jag då få lån? Hur löser jag det? Det svenska systemet är inte byggt för att man ska gå hemma. Ska man få ett kreditkort måste man nästan ha en inkomst. Att vara nolltaxerad gillas inte och en del sådant har jag behövt titta på. Det kommer väl märkas nu om jag har löst det eller inte.

Här sitter Jacob Bergström vid sitt skrivbord hemma, där han jobbar med sina investeringar.  

Är han en börspensionär?

Börspensionär skulle man kunna kalla Jacob Bergström. Även om det kommer bli en hel del tid på soffan framöver, så kommer han också fortsatt lägga mycket tid på investeringar. 

– Jag har funderat på att plugga till någonting och jag har också funderat på att starta eget och kanske ha någon mindre verksamhet, men samtidigt är jag investerare. Börsen är mitt jobb på ett sätt. Skillnaden är att jag inte jobbar sju till fyra, utan jag kan välja att jobba en timme eller inte jobba alls. 

Så man skulle kunna kalla dig för börspensionär?

– Ja, det blir väl någon form av det. Investerare kanske man ska säga. Min portfölj och min vanliga ekonomi är två olika saker. Portföljen på börsen tillhör inte riktigt min ekonomi, utan den ligger vid sidan om. 

Att Jacob Bergström jobbat med hängslen och livrem berättade vi redan för några år sedan. Han har en buffert för bufferten kan man säga. 

– Jag har varit industriarbetare och inte haft någon hög lön. Jag har legat på snittlönen i Sverige ungefär. 

Har du märkt av någon avundsjuka för att du går i pension så tidigt?

– Nej, egentligen inte. Det var någon på jobbet som sa: "Fan, vad avundsjuk jag är på dig. Jag skulle också vilja göra så. Sedan är det ju många som frågar hur det går till.

Han tror att han väckt ett intresse hos flera av sina arbetskamrater och även andra släktingar.

– Många kollegor kunde komma fram och visa sina egna portföljer och fråga mig om hur jag tyckte att det såg ut. Det är jättekul när de gör det tycker jag. Min näst äldsta systers dotter har också blivit intresserad och sa "Fy fan, ska du gå i pension redan? Men då är du ju miljonär!". Då får man diskutera det med dem och förklara att de också kan göra så. Hon hade sagt till sin mamma sedan att hon måste börja spara pengar också, så att hon kan gå i pension. 

Vad är det viktigaste för den som själv vill börja spara?

– Jag tror att många överskattar sin egen förmåga. Man vill tjäna snabba pengar och tar för stora risker. Jag har varit försiktig. Man måste ha tålamod och låta det ta tid. 

Börspensionär? Så skulle man kunna kalla Jacob Bergström, för han ska fortsätta att jobba med investeringar. Foto: Mostphotos

Så ser rutinerna ut nu

Hur har då dagarna förändrats sedan han blev pensionär? Jacob känner att han har att göra. 

– Jag har ju jobbat femskift och då blir rutinerna jobbiga. Det var ett skäl till att jag ville sluta också, för jag hade jättesvårt med nätterna. Nu har jag sagt att jag ska gå och lägga mig innan klockan tolv och det har fungerat. Jag är uppe vid sju nästan varenda morgon. 

Vad är det första du gör när du går upp?

– Kolla börsen är det första jag gör på morgonen. Ofta kommer det lite nyheter redan innan börsöppning och då går jag igenom förhandeln och sådär. Sedan är det någon analytiker eller något bolag man kollar på morgonen. Jag kan ligga tre timmar i sängen och läsa rapporter. Så kan en morgon se ut, och sedan går jag och gör mig i ordning, borstar tänderna och hela den biten.

Att han bara kommer hamna på soffan tror han inte att det är någon risk för.

– Jag har alltid något jag ska göra. Ibland blir det stallet. Vi bor i hus och har stor trädgård. Jag har två stora hundar och häst också. Man gör av med några timmar utan problem här och där. Jag har också tänkt att jag ska börja träna lite mer. Vi har en stor renovering på gång övervåningen och farsan har redan sagt att jag ska kakla om hans källare. Så här långt känner jag verkligen att dagarna går. 

En del äldre pensionärer säger ju att de inte förstår hur de hann med allting när de väl jobbade?

– Det är väl lite så. Jag gillar att peta på saker och att bygga saker. Jag har ju mycket med trädgården. Friveckorna gick åt till det förut, men nu kan jag göra det dagtid när jag vill. 

Räds inte en börskrasch

Friheten av att äga sin egen tid är det han ser fram emot mest. 

– Pengar i sig är inte det viktiga, utan det viktiga är vad jag kan göra med det och vad det leder till. Det är jätteskönt att veta att jag inte behöver göra någonting i morgon som jag inte vill göra. Jag väljer precis vad jag vill göra och när jag vill göra det. Pengar kan man alltid tjäna, men jag kan inte få tillbaka min tid. Jag är bara runt 30 en gång, så varför ska jag gå och vänta tills jag är 65 när jag inte behöver det?

Någon rädsla för en börskrasch känner han inte. 

– Min moster frågade mig bland annat "men du får ju ingen lön". Många har ju en bild av börsen och aktier och känner att det är riskabelt. Jag brukar själv tänka på hur det var under coronan. Var min portfölj stark nog? Jag blev både permitterad och uppsagd från mitt jobb inom en månad. När jag blir uppsagd förlorar jag hela lönen och då jämförde jag med min portfölj och utdelningarna. Jag förlorade ungefär 20 till 30 procent av utdelningarna. 70 procent av utdelningarna var kvar, men min inkomst från jobbet förlorade jag helt. Så då kände jag att det här var säkrare. Bara man har en spridning så är det, jag ska inte säga lugnt, men då kan man begränsa nedgången. 

Någon rädsla för en börskrasch känner han inte. 

Men säg att vi skulle få en AI-bubbla som spricker, precis som vid IT-kraschen – är du inte rädd för det?

– Nej, just nu är jag inte rädd alls. Jag lever ju inte från lön till lön. Jag lever för nästa år redan nu, så det handlar om att ha buffertar. Kraschar det i dag behöver jag inte tänka på det förrän om ett år. Man sitter inte säkert på ett jobb heller, så jag känner mig mer bekväm nu. 

Själva pensionen har han inte börjat röra. 

– Den lär ju inte bli fet när jag blir äldre, men förhoppningsvis behöver jag inte tänka på det heller. Det blir en ren bonus bara förhoppningsvis. 

Vad tycker din sambo om att hon nu lever med en pensionär?

– Hon säger att när hon kommer hem från jobbet vill hon ha mat. Jag ska städa och göra det ena efter det andra, men det köper jag. Jag får ta ett större ansvar hemma. Jag kan tänka mig att hon tycker det är jobbigt om jag alltid är hemma, så hon tycker nog det är skönt om jag åker iväg ibland också. 

Men hon är helt okej med det?

– Jag berättade tidigt att det här var min plan och sa mer eller mindre: "Så här kommer jag att göra, är du okej med det?". Hon fick acceptera att jag skulle spara halva lönen och vi har aldrig haft några problem med det. 

Annons:

Simon Henriksson

simon.henriksson@dagensvimmerby.se

076 815 45 71

Annons:

Annons:

Kommentera

Kommentarerna nedan omfattas inte av utgivningsbeviset för www.dagensvimmerby.se.

Annons:

Annons: