Max Karlsson fick syna det röda kortet i slutet av första halvlek och följa dramatiken från sidan i andra halvlek. Vimmerby IF vann matchen med 2–1, säkrade division 3-avancemanget och plockade fram guldhattarna vid slutsignalen. Bilden är ett montage. Foto: Ossian Mathiasson
Vimmerby IF var i ledning med 2–0 i hemmamatchen mot Jönköping Torpa BK efter 19 minuters spel. Gästerna reducerade till 2–1 efter knappa halvtimmens spel och tryckte på för ett kvitteringsmål.
Precis före halvtid reducerades VIF:s manskap när Max Karlsson kastade sig in med dobbarna före i en situation och fick syna det röda kortet, ett beslut som domarna diskuterade ett tag.
– Det kanske var rött, men jag tyckte lite orange kort kanske. Jag mådde ju inte bra direkt. Jag trodde att jag hade svikit hela laget, men det löste sig, säger Max Karlsson.
"Då såg jag svart"
En märkbart besviken och irriterad Max Karlsson gick raka vägen in i omklädningsrummet och vräkte igen dörren med våldsam kraft.
– Ja, då såg jag svart. Jag ville bara försvinna, men det löste sig, säger Max Karlsson.
Max Karlsson fick följa en dramatisk andra halvlek från sidan där VIF försvarade på ett förtjänstfullt sätt, vann med 2–1 och tog steget upp i division 3 igen.
– Det är riktigt skönt. Vi har kämpat länge för det. Det är riktigt skönt att den här dagen har kommit.
Hur var det att följa andra halvlek?
– Nervöst, jag kollade så mycket jag vågade. De hade ingenting direkt så det var rätt lugnt. Det är deras forwards som är stora och starka, men vi gör det jättebra.
"Det är ju bara början"
Vimmerbys målsättning var att vinna division 4 och ta sig tillbaka till division 3. Max Karlsson har redan börjat fokusera på nästa säsong.
– Det är ju bara början. Vi ska väl ha kul i några dagar, men sedan är det fokus på nästa säsong. Vi vill vara kvar och etablera oss i trean också.
Vad är förklaringen till att ni tar klivet upp sett över hela säsongen?
– Vi är ett lag. Vi kämpar och sliter för varandra, precis som i dag till exempel. När någon går bort sig har vi resten av laget med oss.
Hur blir firandet här nu då?
– Det blir galet, hoppas jag.