Att säga att mycket kretsar kring folkrace hemma hos familjen Karlsson, som består av pappa Johan, mamma Marie och barnen Linnéa, Hugo och Emmy, är ingen överdrift.
Med två folkrace-åkande föräldrar var det i stort sett givet att även barnen skulle slå in på samma bana. Nåväl, åtminstone de två äldsta. Minstingen Emmy har fortfarande några år kvar innan det kan bli aktuellt att sätta sig bakom ratten.
– Ja, så var det väl lite. Först trodde vi ändå inte att de skulle vilja börja köra, men intresset kom mer och mer, säger Marie Karlsson.
Började köra 2004
Den enda av de fyra som inte kör folkrace för stunden är pappa Johan. Han var å andra sidan den första i familjen att göra det, men lägger numera sin tid i garaget för att få all tävlingsbilar till resten av familjen. På tävlingarna kan han oftast ses med en kamera i högsta hugg, alltid redo att försöka fånga de bästa ögonblicken.
– Jag försöker tjata på honom att han ska köra, men han säger att han inte har den rätta känslan. Han tycker om att fotografera istället, säger Marie, som har kört folkrace i 20 år.
– Jag började 2004. Det var Johan som körde först och som sedan lockade in mig i sporten, tillägger hon.
”Lite värre grejer”
Hugo Karlsson, som nyligen fyllde 16 år, är redo för sin andra start i Semesterracet. Debuten förra året gick inte som Hugo ville och bilen kördes sönder.
– Det gick inget vidare. Det var lite nervositet och lite orutin. Jag hoppas att det går bättre i år när jag har fått lite mer rutin. Jag ska försöka ta mig till finaldagen, det är mitt första mål i alla fall. Visst, jag kommer fortfarande att vara nervös, men inte lika mycket som förra året, säger Hugo.
Bilen som han och Linnéa ska dela på är densamma som i förra årets tävling.
– Det blir samma bil som förra året fast med lite värre grejer.
Pikar brorsan
Hugo kommer att kvala i juniorklassen på onsdagen medan Linnéa kvalar i damklassen på torsdagen.
Hur är det att dela bil?
– Det gäller ju att jag inte förstör den för henne. Men jag skulle säga att jag är mer nervös för att någon annan ska förstöra bilen för mig, skrattar Hugo.
Förra året var det lillebrorsan som hade oturen att köra sönder bilen för storasyster Linnéa. Då fick hon istället en sen möjlighet att dela bil med klubbkamraten Joakim Persson.
Du vågar ändå dela bil med Hugo i år igen?
– Ja, någon gång ska han väl dela med sig av en hel bil till mig också. Det var inte riktigt hans dag förra året. Han var liten och klen och orkade inte riktigt styra, säger syrran med glimten i ögat.
– Nu har han kört mer och känns säkrare, tillägger hon.
”Kan nog lite mer än mamma”
Under årets gång spenderas mycket tid i garaget och det gäller inte minst de sista veckorna inför sommarens stora höjdpunkt.
– Vi ska till Gotland veckan efter Semesterracet också så det är väldigt mycket skruvande. Det är pappa och jag som skruvar mest, säger Hugo.
Även Linnéa säger sig lägga en hel del tid i garaget.
– Helt klart är det pappa och Hugo som gör mest, men jag hjälper till rätt mycket. Jag kan nog lite mer än mamma när det gäller den biten i alla fall, hon glider lite på ett bananskal.
Marie kan inte annat än att hålla med.
– Om det har satsats något extra på bilen jag ska ha? Jag vet inte, haha. Jag tror inte att jag ska lägga mig i så mycket i de bitarna. Jag hjälper till med det jag kan, som att måla och byta däck. Och laga mat kan jag, så jag får hjälpa dem med det.
Dags för A-final?
Marie Karlsson kommer även i år att dela bil med den skicklige Kinda-åkaren Wilmer Westerling. Det borgar för att hon kommer att tävla i en konkurrenskraftig bil. Bilen är densamma som förra året. Då slutade Marie tvåa i B-finalen och Westerling tog sig till A-final i seniorklassen.
Marie Karlsson har kört flera B-finaler i Semesterracet och har även blivit bortlottad från A-finalen vid ett tillfälle. Frågan är om det är dags för en riktig fullträff i år?
– Först och främst ska jag ta mig till finaldagen, sen får man hoppas att turen finns med mig och att jag tar mig till någon final. Det är tufft motstånd, men det är klart att jag är sugen på att nå den där A-finalen någon gång.
Varför har du inte nått dit än känner du?
– Ja, jag förstår inte vad jag gör för fel. Det hänger väl mest på mig själv och mina nerver. Det blir nervöst och man vill mycket. Det är såna saker som kan spöka lite, men sen behöver man ha lite tur också.
”Då har bilen svikit mig”
För Linnéa Karlsson är det stora målet att nå finaldagen, som för damernas del är på lördagen.
– Förra året var jag första förare utanför finaldagen så jag hoppas att turen är med mig i år istället.
I nästa andetag berättar hon om den stora drömmen.
– Det hade varit kul att stå i A-final med mamma. Det börjar bli dags att slå henne nu. Jag har mött henne några gånger tidigare, men då har bilen svikit mig, haha.
Det återstår att se vem i folkrace-familjen Karlsson som når den största framgången i Gnagaredalen.