Den stora läktaren var just klar. Lagom till SM-finalen som skulle hållas i Målilla år 2000. Ett maffigt bygge som man var stolta över i Målilla MK.
Inte minst Ove Johansson, som gärna ville visa upp arenan för sin vän Ole Olsen, en av Danmarks starkaste män på speedway, som då var tävlingsledare för Speedway Grand Prix.
– Jag har inte bara varit aktiv i svensk speedway, utan jag har kontakter över hela världen nästan. Man blir ju som en familj när man hållit på så många år, börjar Ove Johansson berätta om den speciella dagen.
– Jag visste att Ole skulle åka till Hallingeberg för att jaga i augusti, som han alltid gjorde. Jag bad honom att ta svängen förbi Målilla och titta på motorbanan när han ändå var i Sverige, berättar Ove Johansson när vi träffas på Skrotfrag Arena den första junidagen.
Hänförs av utsikten än idag
Jag tror nog att Ove Johansson vågade hoppas på att den gode vännen skulle hänföras av utsikten över arenan, högst uppifrån ”SM-läktaren”, som han kallar den. Precis som han själv gjorde, och gör än idag förstår man på honom.
– När han klev upp högst upp och såg den otroliga vy som är över banan och alltihop utbrast han ”Herre Gud vilket arbete ni lagt ner. Det är ju helt fantastiskt”.
Kanske var det just den vyn som fick herr Olsen att haka på Oves idé.
– Jag sa rent ut: ”Vad säger du om att köra en deltävling i Grand Prix här om fem år?”, berättar Ove. Han gör en liten paus och sträcker ut handen i midjehöjd som för att demonstrera svaret.
– Han tittade på mig, så tittade han på banan och där kom näven. Det tog vi i hand på i augusti 2000 – och så blev det 2005, säger Ove och jag tycker mig höra ett uns av stolthet.
Vad kände du i det ögonblicket som första GP-tävlingen kördes i Målilla?
– I mina egna drömmar fanns det med redan när vi tog första spadtaget här 15 augusti 1987, säger han utan att tveka på datumet. Men drömmar slår ju inte alltid in.
Men just i det här fallet blev drömmen verklighet för Ove Johansson som kan titulera sig hedersordförande efter att ha haft den rollen i motorklubben i 35 år.
Har en ”egen” sten
Han visar mig stenen han alltid sitter på när det körs speedway på Skrotfrag arena. Alla vet, att där sitter Ove i god tid innan starttejpen går upp.
– Här kan jag både se förarna när de kör in och ut på banan och slänga några ord med dem.
Om ungefär fem veckor är det GP igen i Målilla. Det kan vara det sista. 2028 flyttas eventet till Västervik och 2027 hänger fortfarande i luften.
En lång era tar slut, en era som påbörjades till följd av där handslaget.
Hur känns det i hjärtat, att du faktiskt fick Speedway Grand Prix till Målilla?
– Vi har kört så många år egentligen, inte något är bestående eller finns i evigheter. Som före detta ledare i klubben tycker jag att det är ett fint bevis för Målilla MK att vi fått arrangera det i 20 år. Det är fin cred. Om det här nu är sista året, så slutar vi med kronan på huvudet.
Hur ser du personligen på att GP-tävlingarna försvinner från Målilla?
– Det var ett helt annat upplägg då mot idag. Idag köper klubben själva arrangemanget och det kostar stora pengar. Det skiljde så otroligt mycket i avtalet mot vad vi har haft tidigare, så att styrelsen avböjt fortsättning visar bara att de har ett bra ekonomiskt tänk. Det är att ta alldeles för stora ekonomiska risker för klubben, så jag står absolut bakom det beslutet. Skulle det vara regn fredag-lördag och det är tomt på läktarna har vi ändå kostnaderna. Då kan vem som helst räkna ut att det är för stor risk.
Och hur går tankarna kring att tävlingen flyttas till Västervik?
– Jag lyckönskar dem. Vi är konkurrenter som idrottslag, inte mer än så. Ingen vet vad som händer i framtiden, om vi får tillbaka tävlingen hit. Men de som är styrande och drivande i ”cirkusen” idag måste tänka om radikalt och inte lägga så stora risker på arrangörerna, utan de måste vara beredda på att ta risker själva också. En liten klubb som Målilla MK har inte de musklerna som exempelvis Ullevi, där man även arrangerar konserter och annat.
Här har skapats många minnen
På den här platsen har Ove Johansson och många med honom skapat åtskilliga GP-minnen. När han ombeds välja ut det största och bästa får han fundera en stund, men landar snart i att han backar ända till 2005.
– Det första som dyker upp, så då är det nog bästa minnet, är när vi körde första tävlingen och Marlene (Karlström) sjöng nationalsången på innerplan. Då var allt igång och man kunde slappna av för då var det BSI som skötte resten och vi hade gjort vårt så att säga. Då föll en stor sten från mitt hjärta, det vet jag, då var det verklighet.
Hur tomt blir det i Målilla nu utan GP:t?
– Visst det blir en dag om året som fattas. Men, de som har slitit hårt med det de sista åren, framför allt med att få ihop det ekonomiskt, tror jag känner en viss lättnad – att vi inte tar den stora risken. För de senaste fem åren har klubben tagit ganska stora ekonomiska risker som arrangör.
Är du förvånad över att Västervik tar den risken?
– Ja, lite är jag det, men samtidigt kan jag förstå att de är sugna. De kanske tänker att ”något som legat i Målilla vill de gärna ha till Västervik”. Då kan jag mycket väl förstå det, säger Ove Johansson och fortsätter på en redan inslagen väg:
– Vi har fått rätt mycket ära och berömmelse under de här åren för arrangemanget och våra funktionärer har bevisat vad de kan. Det är den största glädjen jag känner, att Målilla MK:s funktionärer har en inbyggd kompetens som gjort att vi kört tävlingen under så många år utan några större klagomål. Det är stort, tycker jag. Funktionärerna ska ta åt sig äran för att Målilla fått uppleva detta under så många år.