Älskade hundägare, tack för att ni hittade era koppel!

Till att börja med vill jag tacka för underhållningen i kölvattnet av min insändare med den medvetet gravt provokativa rubriken ”Är hundägare och cyklister helt jävla dumma i huvudet?”. 

Det har varit … intressant att se kommentarsfält glöda och forumtrådar brinna – även om jag oroas lite över tillståndet hos de som vill tvinga på mig och min familj ett högt staket för att slippa spritt språngande schäfrar och skogscyklister på tomten.

Det ska väl knappast behövas, kan man tycka.

*

Men nu till kärnan i denna epilog till hund- och cykeldebatten som nått både riksradio och Reddit: Sedan min insändare publicerades har inte en enda hund utan koppel siktats i skogen (eller på vår tomt).

Och inte heller har vi fått påhälsning av fler flåsande mountainbikare intill husknuten. 

Jippi!

Här skulle den klentrogne kort och gott kunna hänvisa till slumpen, men jag väljer att blint sätta mina slantar på effektiv kausalitet; det finns en orsak och det finns en verkan.

Det lönar sig helt enkelt att sätta ner foten ibland.

Soliga hälsningar,

Victor Kennmark

Fotnot: Det första inlägget kan du läsa här.