Sverigedemokraten anser att invandrare som inte assimilerar sig ockuperar det svenska samhället. Foto: Simon Henriksson
Sverigedemokraten Sandor Högye fick hård kritik när han krävde slöjförbud i skolan. Här bemöter han delar av kritiken i ett debattinlägg.
Slöjan är en symbol för en mordisk, intolerant, totalitär religion och samhällsskick.
Dom som frivilligt väljer att använda slöja ställer sig bakom Islams värderingar.
Är man troende muslim måste man rätta sig efter Koranen som inte fått eller förändrats på 1400 år, till exempel står det i Koranen att en kvinna bara har hälften av en mans värde och att mannen har rätt att aga en kvinna och så vidare.
Dom frivilliga slöjbärarna sviker de kvinnor som försöker slippa förtryckande symboler och vill klä sig som de vill.
Slöjbärarna ställer sig alltså bakom religiösa seder, traditioner, lagar som är främmande för det svenska samhället.
Flyktingkonventionen duger utmärkt
Jag har aldrig förespråkat integration då det skapar parallellsamhällen. FN:s flyktingkonvention som Sverige skrivit under duger utmärkt.
"Det åligger flyktingen eller den asylsökande att särskilt följa värdlandets lagar och förordningar i syfte att upprätthålla ordningen". Vidare står det:
"Värdlandet åläggs att allokera nödvändiga resurser för assilmation och naturalisering för att immigrantgruppen så snabbt som möjligt ska kunna bli en del av värdlandets kultur och arbetsmarknad".
Jag har skrivit en interpellation om detta. Varför används ordet integration i kommunala skrivelser och språkbruk. Anser man sig veta bättre än FN-konventionen eller är man så dålig på engelska att man felöversatt assimilation med integration.
Behöver stöd
Den invandrare med en annan religion som åberopar för krav på särbehandling till exempel muslimer och inte kan eller vill rätta sig efter svenska regler, lagar, traditioner och livsstil bör flytta till någon stat där islam är rådande. Det finns cirka 50 stater att välja på.
Jag kan inte se invandring utan assimilation som något annat än ockupation.
Dom som vill assimilera sig och bli en del av den svenska kulturen behöver stöd. Idag finns de som vill, men inte vågar av fruktan för sin familj, vänner, grannar och de religiösa ledarna. De lever i Sverige och är fria i teorin, men inte i praktiken.
Sandor Högye,
som känner en stark lojalitet och tacksamhet med det Sverige som tog emot mig och min familj 1957.