Det lär finnas ett före och ett efter den 4 februari i år. Då begicks nämligen det värsta massmordet i svensk historia. En 35-årig man, beväpnad med flera vapen, klev in på Risbergska skolan i Örebro.
Under händelsen dödades tio personer innan den utpekade gärningsmannen själv sköt sig. Totalt elva personer miste alltså livet i det fruktansvärda illdådet.
Ett stort antal anhöriga sörjer nu sina nära och kära och en hel stad, för att inte säga ett helt land, befinner sig i chock. Mitt i allt detta står Patrick Ungsäter från Djursdala.
Han är nämligen regionpolischef i Bergslagen, där Örebro ingår. Polisen och Djursdalasonen har tidigare varit chef i Stockholm, men är nu regionchef för det område som utöver Örebro också innefattar Dalarna och Värmland.
– Det här är mitt femte år nu och jag har huvudsäte i Örebro, men reser väldigt mycket till verksamheter i hela regionen. Det är stora avstånd och vi har 2 600 anställda.
Men inget tidigare liknar förstås de dagar Patrick Ungsäter är mitt uppe i. Vår tidning får en intervju med regionpolischefen under torsdagen. Två dygn har passerat sedan masskjutningen på Campusskolan och det är ett intensivt arbete han och hans kollegor befinner sig i.
– Det är ett aktivt arbete nu efter den första inledande insatsen. Jag är ytterst ansvarig och det är å ena sidan utmanande, men å andra sidan är jag trygg i mina kollegor och de strukturer vi byggt upp. Vi hade en väldigt stor påfrestning för två och ett halvt år sedan under påskupploppen. Ett stort antal poliser blev skadade och flera hundra arbetade med insatsen. Sedan den händelsen har vi utrett ett stort antal gärningsmän och ungefär 200 av dem är dömda. Därför har vi en erfarenhet av att utreda, krishantera och ta hand om våra medarbetare. Vi behöver säkerställa att det stora antalet poliser får den vård och den omsorg de behöver. Det har vi lagt mycket tid på.
Polisen har fått kritik
Ett väldigt stort antal poliser jobbade med insatsen efter larmen om den pågående skjutningen.
– Det var flera hundra som jobbade aktivt på skolan och runt omkring. Det finns flera olika perspektiv och ett huvuduppdrag är att vi ska säkerställa en robust utredning och förstå gärningsmannens avsikter. Det pusslet behöver vi lägga och vi hanterar det här som en särskild händelse. Det gör att vi har en grupp med särskilda kompetenser som arbetar med utredningen och det andra jobbet vi behöver göra är det trygghetsskapande arbetet och då i Örebro primärt. Vi behöver säkerställa tryggheten och det pågår samtidigt som det allra viktigaste arbetet som gäller att identifiera de avlidna och möta de anhöriga. De anhöriga har stora behov av omsorg och vi har ett team från Region Stockholm som jobbar nationellt med att ta hand om anhöriga där familjemedlemmar dött i större katastrofer. Exempel på det kan vara trafikolyckor eller tsunamin för 20 år sedan, berättar Patrick Ungsäter.
Just det här, att identifieringen av de döda från masskjutningen i Örebro tagit tid, har väckt kritik. När den här texten skrivs under fredagen är identifieringen ännu inte klar, men den väntades bli det under dagen. Att det dröjer beror på att det är ett omfattande arbete när det handlar om så många personer.
– Det finns en systematik i det här som är upparbetad utifrån erfarenheter man har från de här händelserna. Varje avliden ska identifieras med olika hjälpmedel.
Kroppen undersöks och matchas med bland annat tandvårdsjournaler, dna och fingeravtryck från saknade personer.
En annan kritik polisen har fått är den information man gick ut med vid den första pressträffen under tisdagseftermiddagen. Då berättades ingenting om att människor hade dött i skolskjutningen. Regionpolischefen Patrick Ungsäter var själv med på den presskonferensen.
– Vi har från början sagt att vi jobbar med fakta och vi kan och ska inte sprida information som inte är korrekt. Baksidan av det är att det blir ett stort utrymme för spekulationer. Vi är medvetna om det, men också fast övertygade om att fakta är viktigt och inte minst för anhöriga. Vi kan inte gå ut med felaktig information.
Vad tänker du om den kritiken?
– Jag var själv med på den pressträffen och för oss handlar det om att återge fakta. När vi valde att hålla den pressträffen var det fortfarande en pågående insats på skolan. Mina kollegor höll på att genomsöka Risbergska skolan och det är 17 000 kvadratmeter stort. Det finns ett oändligt antal rum och ett par, tretusen elever på skolan. Att då ta fram uppgifter om eventuellt döda och hur många är en orimlig uppgift. Det var stor risk för fel information och vi kunde inte ge besked i det läget. Det var ett ställningstagande jag gjorde och jag har hållit fast vid det.
Var det aktuellt att säga att det fanns döda, men att ni inte visste hur många?
– Vi visste vid det tillfället att vi hade skadade, men vi hade inte belägg för att det fanns döda. Det här var fortfarande under den pågående insatsen och vi kunde inte bekräfta döda i det läget. Då hade vi gått förbi de rutiner vi har. Vi vill meddela anhöriga först om ett dödsfall för att inte skapa oro. Det går inte i den här typen av situationer, men det har funnits exempel i media där man lämnat dödsbudet. Så ska det inte gå till. Vi fokuserade där och då på att rädda liv, utreda om det fanns andra pågående attacker eller attacker som ännu inte hade börjat. Vårt grunduppdrag är att rädda liv, inte berätta hur många som eventuellt är skadade eller döda.
"Oerhört ledsen"
Där och då var polisen inte säkra på om man hade gärningsmannen eller inte. Inte heller på om det kunde finnas flera.
– Utredningen får visa om det varit en eller flera och det fanns flera osäkerhetsfaktorer då. Vi har inte heller varit med om det här tidigare, men utifrån mitt perspektiv har vi initialt jobbat på det sätt vi är tränade för vad gäller pågående dödligt våld. Mina poliser har gått in i lokalerna med risk för sina egna liv. Man gick in när det var rökfyllt, under eldgivning och trots att lokalerna var fyllda med elever. Vi kan även se att skolan har gjort som man ska och inrymt. Den utbildningen fick man 2023, men det är en situation att träna för det och det är en sak när det man tränat på händer. Jag är otroligt glad att alla mina medarbetare kom hem och gjorde det de gjorde. Genom sitt agerande har man tvingat gärningsmannen att ta sitt liv och jag är övertygad om att vi haft fler dödsfall om inte polisen gjort det.
Hur snabbt insåg du allvaret i det här?
– Jag hade informationen i realtid. Jag var på ett verksamhetsbesök och kunde följa händelseförloppet direkt. Jag förstod efter kort tid att det här kan bli riktigt allvarligt. Det framgick direkt att det här var ett pågående skeende och vi förstod direkt att det gällde skjutvapen. Vi förstod tidigt att ett antal kollegor blivit beskjutna, men att man klarat sig. Man är oerhört dubbel i sina känslor. Å ena sidan är man rädd för att kollegorna inte ska komma därifrån vid liv, men jag är väldigt trygg i att man gjorde exakt det man ska göra. När jag vet att ingen kollega är skadad eller ännu värre, så tar uppdraget för mig en annan vändning. Då handlar det om att ta hand om alla dem, i det här fallet hela samhället, som påverkas av det här. Sedan finns det uppdrag i att koppla samman samarbetet med sjukvården, länsstyrelsen och kommunen. Även ringa Åklagarmyndigheten. Det övergår i en annan typ av engagemang.
Vad känner du över det som har hänt?
– Jag är oerhört ledsen och känner väldigt starkt med de anhöriga som är drabbade. Jag vet hur det är att förlora någon men jag kan inte sätta mig in i att förlora nära och kära på det här sättet utan att få ta avsked. Det är något man bär med sig hela livet och som inte går att förutse. Jag tänker mycket på dem, men jag tänker också på hur bra Sverige fungerar. Vi har sett andra länder som inte fungerar vid den här typen av händelser, men vi fungerar när det verkligen behövs. Civilsamhälle, intresseorganisationer, kyrkan och så vidare sluter upp. Jag tänker inte minst på minnesstunden i onsdags som var symboliskt viktigt. Vi tar oss tid för att inse det som hänt, även om det är svårt att förstå.
"Svaret kommer komma"
Att ge de anhöriga, Örebro och hela landet svaret på varför det här skedde. Det är viktigt för Patrick Ungsäter framåt.
– Svaret kommer komma och det är en viktig del i vårt arbete. Vi behöver säkerställa fakta för att primärt anhöriga och medborgare ska få en bild av varför det här hänt och kanske kunna förstå.
Hur tror du att konsekvenserna av det här kommer påverka samhället?
– Av vad vi sedan kommer veta kring motiven får vi fundera vidare på saker och ting och vad vi kan göra preventivt för att det inte ska hända. Jag är trygg i att de operativa och preventiva åtgärderna vid skolorna i Örebro har gjorts och att alla fått utbildningen om inrymning och att alla lärare vet vad man ska göra. Sedan handlar det om att fånga upp de personer som vi kan se av olika skäl potentiellt kan utföra den här typen av brott. Vi behöver förstå varför det händer för att kunna förebygga det. Det kan också finnas skäl framöver, beroende på vad vi får fram, att jobba mer tillsammans och mer myndighetsöverskridande.
Motivet är fortfarande, ända in på fredagen, inte klarlagt.
– Vi jobbar med det i utredningsdelen och behöver få en bekräftelse på vem personen är för att kunna lägga pusslet på ett annat sätt. Vi inväntar besked helt enkelt och precis som med de avlidna sker det arbetet med prioritet, säger Patrick Ungsäter på torsdagen.
Fotnot: Vid 17-tiden på fredagen gick polisen ut med att identifieringen var klar. Sju kvinnor och fyra män dog i den värsta masskjutningen i historien.