Yxernkämpen har varit med längre än domen: "Det är beklämmande"

Jag vet nästan inte vad jag väntar mig när jag till slut tagit mig in på Korallens serviceboende i Västervik. Personen som väntar på mig är alltså bara ett år från att vara 100 år gammal. 

Ändå har han svarat via mejl att jag är välkommen. Ändå vet han precis vad Facebook är. Men han känner sig lite ensam med datorkunnandet. 

– Jag är den enda här på boendet som har dator, säger han när jag får en första titt i lägenheten. 

Han ber mig sitta ner, och vi slår oss ner nära varandra, för att underlätta intervjun. På ålderns höst har synen och hörseln försämrats. 

– Jag försöker hänga med och har läst en del på Facebook, men bokstäverna måste vara 30 centimeter höga för att jag ska kunna läsa det. 

Ägde mark

I våras blev han 99 år gammal. Men av åldern märks ingenting mentalt. Simon Jansson är helt klar och behöver inte en enda gång under den timmeslånga intervjun påminna sig själv om var han var under sina långa och välformulerade utläggningar.

– Det senaste jag fick veta, för jag är i nuläget inte vidare informerad, var att Länsstyrelsen stoppat den där tokiga bestämmelsen. Och det var tur det. 

Simon Jansson är född 1917 och var 21 år gammal när den vattendom som i dag kallas för omodern och uråldrig togs i bruk gällande sjön Yxern. 

– Mitt intresse för Yxern beror på att jag ägde mark vid Yxern och var medlem av Yxerns fiskevårdsförening. Jag var sekreterare i föreningen. 

"Aldrig tal om skador på naturen"

Den första ansökningen till en reglering av sjön gjordes 1931. Det var början till det som i dag ger regleringsföretaget, där Tekniska verken är majoritetsägare, rätt att tappa sjön på tre meter. 

– Det var Ankarsrums bruk, Gunnebo, Västerviks stad och kraftverksbolaget i Hjorted. På den tiden fanns inget utbyggt rikstäckande elnät och Ankarsrum var beroende av sina egna kraftverk, de var angelägna om en jämn vattentillförsel. Då föddes idén att reglera Yxern, då skulle man ha ett stort kapital att ta av när nederbörden inte räckte till. Under hela 30-talet höll man på vid domstolen och gjorde väldiga utredningar. Det var ett jättestort mål och 1938 kom domen, berättar Simon Jansson. 

Först 1947 började dock regleringen av länets största insjö. 

– Det var ett omfattande arbete och det tog tid innan man blev färdig med utbyggnaden. När regleringen började visade det sig snart att skadorna blev större än väntat och att man räknat fel på vattenföringen. Det blev inte som man tänkt och det kom upp på nytt i domstolen och under 50-talets första hälft behandlades det gång efter annan. Men det handlade om skadestånd och det fanns inget att sätta emot kraftbolagens advokater. Det var många skadestånd som medgavs som i dag ser rätt kuriöst ut. Man kunde få kronor i ersättning för försämrad sjöfågeljakt, för förlängning av gärdsgårdar, för fiske, för skadad sjöutsikt och så vidare. Men några skador på naturen, det var det aldrig tal om. Domen kom i verkställighet och regleringen blev av. 

"Helt utsiktslöst"

Snabbt märktes att regleringen inte var bra för sjöns mående, enligt Simon Jansson. 

– Det var bedrövligt, ungefär likadant som nu. Strandägarna klagade, men ingen hörde dem. Sjön var okänd för den stora allmänheten och låg helt gömd i skogen. Innan riksväg 40 byggdes, så kunde man inte se Yxern från någon allmän väg. Man fick ingen uppfattning om hur sjön var, den var okänd. 

Förändringar försökte åstadkommas, men misslyckades. 

– Att förändra vattendomen var helt utsiktlöst. Det här passade kraftverken perfekt och att strandägarna skulle betala kostnaderna, det var helt uteslutet. Vi försökte förhandla och på den tiden var Sydkraft den största ägaren och då gick det rätt bra. Sett ur Sydkrafts övriga vattenägande var de här kraftverken högst marginella, vilket gjorde att de inte brydde sig så mycket. 

Hade det hyggligt

Under 1970- och 1980-talet upplevde Simon Jansson att Yxern hade det ganska hyggligt. 

– Något år var vattennivån väldigt, väldigt låg, men det är möjligt att det var i samband med någon reparation av dammluckorna. Jag minns inte exakt. Annars sjönk inte vattennivån under 91,30 meter över havet. Det var ganska hyggligt. 

Men om vattendomen redan från början ansågs skadlig för sjön började förståelsen för regleringens betydelse för sjön också bli påtaglig. 1995 tog diskussionerna fart på allvar. 

– Då kom en bestämmelse som gav kommunerna rätt att begära ändring av gamla, uppenbart olämpliga, vattendomar. Då drog vi igång, och jag var den som förde ordet och pennan. Vi utsatte kommunerna för en intensiv uppvaktning. Jag minns när vi kom till kommunerna och fick frågan: "Yxern, vad är det för en sjö?". Då kände man inte till den, men vi lyckades övertyga kommunerna om att gå till Länsstyrelsen. Då bedrev vi en kampanj och försökte få Yxerns situation känd bland folk. Tidigare hade den opinion i den mån den fanns varit helt på kraftägarnas sida. Människor hade kommit underfund med vilken användbar energikälla elströmmen är och då rådde uppfattningen att vi skulle utnyttja naturen, tämja den och ta ut vad vi kan. Att rädda naturen, den tanken fanns inte då. 

Med hjälp av kommunerna gick en ansökan från Länsstyrelsen iväg till Kammarkollegiet i slutet av 90-talet. 

– Man såg direkt över Yxern och konstaterade att sjön var ovanligt olämplig för reglering. Mindre än ett år senare kom ett fullt färdigt förslag till ny vattendom och nytt tappningsschema. Det skulle gett en sommarnivå på 92 meter över havet och en lägsta vinternivå på 91,50. I dag ligger det på 90,15. 

Saftiga skadestånd

Det visade sig att kraftverksägarna kunde begära saftiga skadestånd. 

– Det handlade om miljonbelopp och var skulle vi få det ifrån? Vi gick till kommunerna, men fick blankt nej. Vi gick till Länsstyrelsen, men det var otänkbart. Därför blev det stopp. Det nya förslaget var färdigt 1999 och finns alltjämt. Det är ett helt annat förslag än det som kraftverksbolagen lämnade in för ett par år sedan. 

Under hela sitt vuxna liv har Simon Jansson försökt att få till en ändring av vattendomen. Han är en föregångare till dagens Yxernaktivist, Tino Åberg. 

– Att försöka ändra en vattendom är som att försöka sparka mot en bergvägg. Det har Tino fått erfara. Han har gjort en förnämlig insats, men inte kommit någonstans. 

"Högst beklämmande"

Simon Jansson tar få pauser, munnen går i ett. Mina frågor på det nedskrivna papperet raderas en efter en utan att jag behöver ställa dem. 

– Vad ska man tycka om att domen från 1938 gäller? Det är bara ett faktum. På 50-talet erbjöds kraftverken att välja mellan ett för sjöns del bättre tappningsschema eller bibehålla det gamla och betala högre skadestånd. Därför gäller 1938 års vattendom. Det finns ingen tidsangivelse och det kommer gälla för alla framtid, tills att en ny kommer. Alltjämt handlar det om samma saker som 1999. Det är kostnaderna, det är ingen som är beredd att betala de miljonbelopp det handlar om. Det måste komma en ny bestämmelse, det är bara så. Det hjälper inte att kommunalråden eller landshövdingen tittar på hur sjön mår, det gäller att få till en ändring av vattendomen och då fattas pengarna. 

Vad tror du kommer att hända?

– Jag tror att man avvaktar att det blir en ändring i lagen, så att skadestånden blir måttliga. Lagen måste ändras så att kraftverksbolagen är skyldiga att begära ändring av domen, det är den enda vägen att gå. Det är märkligt att det handlar om ett så stort skadestånd, det är ju så ynkla kraftverk det handlar om. Jämför man energiförsörjningens effekt, så är det tre kraftverk som har nytta av regleringen. Deras bidrag till Sveriges energiförsörjning är högst obetydlig. 

Det regleringen ger är helt obetydligt, menar Simon Jansson. 

– I allmänhet gäller att 95 procent av den energi som kan vinnas med reglering kan man få om vattnet får rinna fritt, som naturen bestämmer. Det är en mycket liten nytta ur energivinst för stor skada. Därför är det högst beklämmande att den här regleringen kom till. Av de nio kraftverken är det endast tre som regleringen har nämnvärd betydelse för. Att dessa kraftverks existens skulle vara beroende av regleringen är inte sant. Den är obetydlig.

Är du förvånad över att domen från 1938 fortfarande gäller?

– Nog är jag förvånad alltid. Särskilt förvånad är jag att något som så uppenbart strider mot sunt förnuft fått fortgå så här länge och kommer att fortgå länge till.

"Måste vara ung"

Simon Jansson tror inte att han får uppleva en ny vattendom under sin livstid. 

– Nej, nej, nej. Jag vet att jag skrev på Facebook att den som ska ha utsikt för en ändring måste vara ung och inte 99 år gammal inte. 

Hur långt fram tror du det ligger i tiden? Tio, 20 eller 50 år?

– Jag vågar inte uttala mig om det, men det är beroende av hur länge det dröjer innan vi får en allmän lagstiftning om vattenanvändning, som ger tvingande bestämmelser till kraftverksägarna. Är det frivilligt kommer aldrig någonting hända. Man måste få bestämmelser om hur man får hantera vatten och och det är ett stort ämne. Det är ju så stor skillnad, de stora älvarna, de lämnar så oerhört stort bidrag till vår energiförsörjning. Älvräddarna försöker att få en ändring även där.  

"Oerhörd uthållighet"

Jag frågar hur länge det dröjer innan Yxern är att betrakta som en död sjö, hur länge den kan stå ut. 

– Han har redan visat prov på en oerhörd uthållighet. 

– Men det räcker inte, det är en politisk lösning som måste till. Vi måste få en ändring av lagstiftningen, och det är upp till riksdag och regering. En lagändring måste till för att det ska vara möjligt att komma åt vattendomen. Det var pengarna som stoppade förslaget 1999. 

Hur stora är skadorna på Yxern på grund av regleringen?

– Det är svårt att ange i givna mått, jag vet inte hur jag ska uttrycka det. Det normala sjölivet är förstört. Hur man ska värdera sådant är en annan historia, men att det är stora skador på naturen är klart. Att ange skadan i mått är inte lätt. 

Två somrar

Det är två somrar sedan 99-årige Simon Jansson besökte Yxern senast. Han är glad att Tino Åberg fört kampen vidare. 

– Ingen visste vad Yxern var tidigare. Det har Tino verkligen sett till att folk vet. 

Om du fick uppleva en ny vattendom, hur skulle det vara?

– Det skulle ju vara klackarna i taket, det skulle vara helt underbart. Det är naturmässigt en väldigt fin sjö, den påminner om skärgården här, i lite mindre skala.