Jens af Ekenstam Stenman.
Det finns personer som "står långt från arbetsmarknaden", ofta med olika funktionsvariationer, som kan anställas med lönebidrag i olika former. Ett av dem är utformat så att du slipper upp till 80 % av kostnaden för lön upp till 20 000 kronor i månaden (Inklusive sociala avgifter).
Det blir cirka 21 000 i månaden, eller bra nära en kvarts miljon om året.
Ändå skrämmer tanken - ursäkta uttrycket - skiten ur många arbetsgivare.
*
Självklart måste det vara någon som kan göra jobbet. Men det är det ofta. Om man bara vågar titta efter. Tillgänglig statistik visar att det inte är någon påvisbar skillnad i produktion eller arbetsresultat. Om man bara tänker igenom arbetsmiljö och arbetssituation innan.
Jag, till exempel, kan om det kniper multiplicera tresiffriga tal i huvudet. Det finns fler som kan det, men de flesta kan det inte.
Om det vore en minoritet av oss som inte kunde det, skulle det kunna betraktas av samhället som en funktionsnedsättning (Det måste alltid vara en minoritet). En som de flesta idag fixar med en miniräknare eller dator.
Det behöver inte vara mer dramatiskt med anpassningar än så.
*
Ändå är det många arbetsgivare, både offentliga och privata, som verkar rädda till och med för tanken. Med resultat att människor med dessa behov - och möjligheter - blir bortsorterade.
Vilket ofta inte är lagligt. Det kan vara diskriminering enligt gällande lagstiftning. Men såklart rasande svårt att bevisa för den som drabbas.
Arbetslösheten är hög i många grupper. Över femtio procent. De straffas - utöver diskrimineringen - lika hårt som alla andra med allt mindre medel att leva på. De tvingas leva så under stora eller större delen av sina liv. De får oftast lägsta möjliga pension när det blir så dags. Det blir ett liv i fattigdom för något de själva inte kan rå över.
Jag önskar att fler arbetsgivare skulle vilja och våga anställa även dessa människor.
Jens af Ekenstam Stenman