Ukrainska familjen vi har följt har registrerats: "De är så glada över det"

Sedan lite mer än en vecka tillbaka bor en hel familj med totalt sju personer hemma hos 86-årige Gunnar Legnegård i Vimmerby. 

För en vecka sedan träffade vår tidning familjen hemma i Gunnars villa, där de bor trångt. De har flytt från kriget i Ukraina och väntat på att kunna bli registrerade hos Migrationsverket.

Nu i dagarna har de blivit det och tack vare det kommit in i systemet.

– Gunnar var med Svitlana och döttrarna Violeta och Anna först. Sedan åkte jag, de två små barnen samt mammorna Olga och Yulia. Vi åkte klockan 08.00 och när vi kom fram var det flera hundra människor där. Det tog lång tid att få i ordning alla papper och vänta på fingeravtryck och fotografering. Vi var hemma först klockan 19.00 igen, men Migrationsverket ställde upp fantastiskt måste jag säga. De jobbade även efter att de stängt för att hinna med och det fanns mat och dryck till alla. Det är en jättesvår situation och det var många barn med sina mammor där, berättar Anna Legnegård.

Nu när de ukrainska flyktingarna blivit registrerade öppnar chansen för att kunna försöka etablera sig i Vimmerby och Sverige.

– Nu hoppas vi att kommunen ställer upp med skolgång, SFI och annat. De trodde att det kunde ta fem dagar innan registreringen var klar och under den tiden hoppas vi allt hinner lösa sig.

Vill de stanna i Vimmerby nu?

– Ja, det vill de allihop och det hoppas vi att de får. Det är viktigt att de får vara tillsammans nu och förhoppningsvis kan kommunen hjälpa. Just nu bor de kvar hos Gunnar, men vi hoppas att kommunen kan ordna ett boende åt dem.

"Tacksamma för alla som ställer upp"

Den ukrainska familjen har fått mycket hjälp från Vimmerbybor, sedan vår tidning beskrev deras situation.

– Framför allt Korskyrkan har hjälpt dem genom att samla in barnvagnar, kläder och leksaker. Folk har köpt hygienartiklar, som tvättmedel, schampo, tandkräm, bindor och blöjor. Det har fått massa hjälp – också med mat. De är verkligen tacksamma för att människor ställer upp. 

Hur mår de nu?

– Flickorna hade kontakt med sina pappor i dag (läs: onsdag) och då mådde de bra och var vid liv. De är kvar i deras hemstad. De försöker ha kontakt, men det är svårt ibland. 

Hur känner de för vad som händer i Ukraina?

– Det är fortfarande obegripligt för dem att de ena dagen var i sitt hem och nu plötsligt är här. De förstår inte riktigt det här, men är förberedda på att skapa sig ett nytt liv här. De tycker att alla är så glada och trevliga mot dem, och de tycker att de bor i ett väldigt fint land nu. 

Vill börja jobba

Mest av allt önskar sig de nu att börja komma in i samhället.

– De vill verkligen börja jobba och finns det jobb där språket inte behövs är de öppna. Annars är det viktigt att de snabbt lär sig svenska. De tar vilka jobb som helst och inom exempelvis hemtjänsten, där det är stor brist, skulle man ha nytta av det. 

Anna Legnegård säger att uppslutningen för att hjälpa till är stor – även gentemot henne.

– Jag fick ledigt av skolan och mina kollegor gick in och tog vikariat för mig för att jag skulle kunna åka med dem till Norrköping. Det är väldigt många som ställer upp.