Karl-Heinz Schröders livshistoria är mycket speciell. Långt innan han grundade Mercatus hade han upplevt något av det värsta och grymmaste i mänsklighetens historia.
Han föddes i Tyskland 1928 och växte upp i den tyska småstaden Wolgast. Han var runt tio år gammal när andra världskriget bröt ut och 15 år gammal blev han inkallad. Med två olika sorters skor på fötterna och med kläder från första världskriget började marschen mot fronten gentemot Sovjet. I 20-gradig kyla och snö såg han mer död än en 15-åring ska göra.
"Kvinnor som flydde med sina barn, många av dem frös ihjäl i famnen och mammorna fick begrava dem i diket", har Karl-Heinz berättat för sina egna barn:
"På helgfrukostarna, när vi barn var små, berättade han om de tuffa krigsåren, om skräcken och om all död. Vi trodde att alla föräldrar hade varit med om samma sak. Det var först senare vi förstod att det inte var så".
Karl-Heinz såg flera av sina kompisar avrättas, eftersom det var dödsstraff på desertörer. Trots det tog hans hemlängtan över och vid ett tillfälle, när han var mycket sjuk, lyckades han och en vän fly från sitt kompani.
De slängde sina vapen och sina kläder och började gå hemåt igen. Väl medvetna om att dödsstraff väntat om de blivit påkomna.
Satt i Sachsenhausen
När han kom hem till sin mor Else tillkallade hon på en doktor och för att få läkaren att inte rapportera Karl-Heinz flykt gav hon honom en åtråvärd flaska cognac. Livet var räddat.
Efter kriget ockuperade Sovjetunionen hans hemstad och de tog över Karl-Heinz föräldrars hus och bilverkstad. En kompis till honom blev deras chaufför, och en kväll när chauffören olovandes var ute och körde tog bränslet slut. När ryssarna undrade vad som hänt skyllde chauffören på Karl-Heinz, som omedelbart häktades och fördes till ett tillfälligt häkte där han torterades tills han erkände. Efter ett halvår flyttades han till den sovjetiska ockupationsmaktens specialläger, Sachsenhausen, som inte stängdes förrän 1950 i dåvarande Östtyskland.
Tillvaron i Sachsenhausen, Stalins koncentrationsläger, fungerade precis som koncentrationslägren under Nazitiden.
”Liken hämtades på tisdagar och torsdagar och människor låg staplade som vedträn", har Karl-Heinz berättat.
Kom till Sverige
Karl-Heinz Schröder satt i Sachsenhausen tills den 9 februari 1950 då han 21 år gammal blev frigiven.
Det hade gått rykten i lägret om dödsstraff och massgravar och när hans namn blev uppropat tänkte han att nu är det slut, men istället fick han hoppa upp på ett traktorflak och blev ivägkörd och sedermera släppt.
Karl-Heinz gick hela vägen till Berlin, hamnade i den amerikanska sektorn och eftersom han var sjuk i tbc togs han in på sjukhus.
Under tiden hade hans familj flytt till Sverige. En februarinatt 1949 fick de hjälp av en fiskare att fly, han tog med dem i sin fiskebåt och med bara en liten väska med kläder steg de i land på en strand i närheten av Karlskrona, därefter hamnade familjen på Öland.
Fick stanna i Sverige
Karl-Heinz lillebror drunknade tragiskt samma vår som Karl-Heinz släpptes ur fångenskapen. Han fick hjälp av en amerikansk sergeant att ta sig till Sverige, för att kunna vara med på begravningen, men var tvungen att åka tillbaka till Tyskland direkt efter. Men så blev det inte. Den svenska kungen, Gustav V Adolf, befann sig på sommarresidenset Solliden och Karl-Heinz familj var rådig och begav sig dit för att be om hjälp. Eftersom kungen var sjuk fick de träffa kungens hovmarskalk, som när han hörde deras historia sa att det är klart pojken ska få stanna, och så blev det.
"Det är en otrolig historia, att han gick till kungen, bad om hjälp och fick det".
1956 blev Karl-Heinz sedan svensk medborgare och hans barn beskriver honom som "en överlevare". Han såg döden i vitögat många gånger men hittade alltid en lösning, en egenskap som följt honom hela livet och som fått honom att ständigt fokusera på nya mål oavsett vilka motgångar han mött.
Startade Mercatus
Efter att ha etablerat sig i Sverige och utbildat sig till ingenjör startade Karl-Heinz Schröder 1973 Vimmerbyföretaget Mercatus Engineering.
"Han var alltid före sin tid och har tyckt om ny teknik. Det var inte särskilt inne just då med miljötänk. Även långt efter han lämnat över företaget var han nyfiken och följde med hur det gick".
2003 släppte han boken "Ljuva sommarlov och gömd verklighet" om sin barndom, uppväxt, hur en vanlig familj levde under krigsåren och om tiden i sovjetisk fångenskap.
Den 13 december 2019 fick han cancerbeskedet och den 29 januari gick han bort.
"Går inte riktigt förstå"
Karl-Heinz månade om sin familj och in i det sista fortsatte han vara nyfiken och engagerad i det som händer i världen.
"Det har varit en ynnest att kunna spendera den sista veckorna med honom och mamma, säger döttrarna. Att få dö hemma var hans önskan och med stort stöd av LAH, det palliativa teamet i Linköping, kunde vi sköta om honom ge både honom och oss livskvalité in i det sista. Det har varit fint att få vara nära. Han var hela tiden klarsynt och skarp och vi har hunnit gå igenom en del av alla dokument, foton och brev som han sparat från krigsåren. Det är en otrolig berättelse och det är svårt att ta in allt han har gått igenom", säger döttrarna.
Karl-Heinz Schröder lämnar efter sig sin fru, tre barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Han blev 91 år gammal.