Leif Larsson är ordförande i fullmäktige.
Foto: Simon Henriksson
För en dryg vecka sedan kom domen från förvaltningsrätten i Linköping. Beslutet i fullmäktige var att vägra ansvarsfrihet för ex-kommunalrådet Ingela Nilsson Nachtweij. Men det var ett beslut som revs upp av rätten.
Kommunledningen meddelade i torsdags att man inte tänker överklaga domen. Men vad händer med domen nu?
– Efter rådgivning med SKR har vi kommit fram till att det handlar om att vi har ett ansvar utifrån kommunallagen att verkställa domen i kommunen så att säga. Det innebär att domen kommer meddelas kommunstyrelsen på tisdag, utan något förslag på att man på något sätt ska gå vidare. Förslaget är att det läggs till handlingarna. Det är kommunstyrelsen som har ansvar att företräda kommunen i juridiska processer, säger fullmäktiges ordförande Leif Larsson (C) och fortsätter:
– Däremot om någon i kommunstyrelsen yrkar på att ärendet ska hanteras på något sätt får det ställas i proposition i kommunstyrelsen i sådana fall. Frågan är därmed inte helt död så att säga.
Fullmäktige har däremot inte någon intiativrätt, konstaterar Larsson.
– Det ligger på kommunstyrelsen. Kommunfullmäktige kommer få ett meddelande och sedan blir det en tjänsteskrivelse från presidiet, där vi förklarar vad det innebär verkställighetsmässigt och att man är nöjdförklarad så att säga och inte tänker gå vidare. I den tjänsteskrivelsen beskriver vi att domen innebär att hela kommunstyrelsen har fått ansvarsfrihet och hela kommunstyrelsen har fått en anmärkning. I övrigt upphör de beslut som är tagna kring ansvarsprövningen.
Kommer det här påverka hur ni resonerar när ni lägger fram förslag kring ansvarsfriheten?
– Det är ett hypotetiskt resonemang, men helt klart är att förvaltningsrätten i de två domar som man hänvisar till, bland annat den här i Borgholms kommun 1999, att man måste ha på fötterna och kunna motivera varför man vägrar ansvarsfrihet. Det blir följden. Det är en signal även till revisorerna, som lägger förslaget och gör ett ställningstagande. Enligt lagstiftaren, det vill säga riksdagen, är att om man ska vägra ansvarsfrihet ska man ha väldigt torrt på fötterna och vara väldigt distinkt när man beskriver det i sådana fall. Det tycker inte rätten att vi har gjort.